Ja, det är just svårigheten!... hon talar
icke franska.,
Och du ej indiska!... Huru i Guds namn
bären j er då åt för att förstå hvarandra ?
Man hjelper sig så godt man kanl...
Man använder tecken, miner, gester... man
hittar på allt möjligt för att göra sig begrip-
lig... Det är ett alldeles nytt språk, men
det är förtjusande. .
Fastän något ofullständigt... det tror jag
nog... Pantomimen är en ganska god sak,
men den är otillräcklig för att förklara poli-
tiska detaljer, tvistiga frågor och krångliga
familjeangelägenheter . . . Apropos, hvad he-
ter din älskarinna ?
Hon har det vackraste namn som fins,
hon heter Ayoubani.
Ayoubani ... åbja, det är inte fult.
Nu förstår du väl hvarföre jag ville låna
ditt hus i förstaden. inföll Pontis okonst-
ladt. Jag kan omöjligt gå till Ayoubani, ty
utom det att hon jemt och ständigt är om-
ifven af sina fruntimmer, så är hon också
alltid bevakad utaf en, Gud vet hvad för
slags mongolisk prins, hvilken är svartsjuk
som en amerikansk tiger... Om han finge se
mig hos henne, så skulle han utan skonsam-
het genast döda henne.,
Stackars Ayoubani!... Men hur går det
då om han får se henne hos dig?
Det är märkvärdigt hvad du frågar myc-
ket, utropade Pontis misslynt. När jag sä-
ger dig att vi knapt förstå hvarandra, huru
kan du då begära att jag skall kunna för-
djupa mig uti någon vidlyftig konversation ?...
Jag älskar henne, det är hufvudsaken, och
Jag tror också att hon älskar mig... Vill
du nu, ja eller nej, tjena mig uti min kärlek?
Du missförstår mig helt och hållet, inföll
Espårance, hjertligt skrattande åt Pontis vrede.
Jag brinner af begär att tjena dig, men jag