Lifvad af eget intresse, påskyndade Leonora
med otrolig hastighet intrigens utveckling, och
bland dessa favoritens hätskaste fiender förut-
sade man redan tämmeligen bestämdt ögonbl:c-
ket för markisinnans falls Henriettes genom-
trängande förstånd hade kommit italienskans
list till hjelp, och de begge qvinnorna hade
snart gissat det, som den stackars Espårance
så ifrigt sökt att dölja Ehuru deras miss-
tänkar hittills endast grundade sig på tomma
förmodanden, vora de ändå tillräckliga för
dessa två ränksmiderskor, hvilka girigt om-
attade. hvarje tillfälle att skada den sköna
Gabriella; och alla deras tankar hvälfde sig
nu uteslutande omkr rg sättet att kunna öi-
verraska och störta den hatade rivalen. PE
Så snart Heuriette, som för första gången
sett Gabriella och Espårance tillsammans uti
Bezons, erfarit markisinnans besök på Chåte-
let, hade hon genast sagt till sig sjelf, att en
qvinna, hvilken innebar den höga plats som
markisinnan, icke personligen gir att befria
en fåge, om hön ej för denne fånge hyser ett
intresse vida öfverstigande alla andra — ett
intresse, hvilket djerft trotsar verldens fördo-
mar.
Och hon hade rätt.
Ifrån detta ögonblick hade Henriette; nu
ändtligen fri från det Damoklessvär, som den
lefvände la Ramee oupphörligt hållit utsträckt
öfver hennes hufvud, egnat hela sin uppmärk-
samhet åt Gabriellasoch uti hennes milda de-
enden och Jljufva tonfall — dessa intetsägande
tecken för hvarje annan än en svartsjuk qvin-
na — Hade hon tydligt läst den passionerade
tillgifvenhet, hvilken band markisinnan vid
Esperance.
(Forts. följer.)