väntan, utbredde sig ryktet, att ODofinel fått upp-
drag att bilda ett kabinett, och att hr Rios Rosae
jemte andra kallats att deruti ingå. I allmänbet
trodde man ej på tillförlitligheten af denna under-
rättelse. Emot klockan 11 bekräftades den af Ga-
zetten. Ni påminner er, att de blodiga julidagaree
1854 förvärfvade kabinettet Rios Rosas en titel, som
Madrids folk ej kunde ha förgätit. Cortes, ayunta-
nmienton, provincialdeputationen och folket sågo i
återbildandet af detta kabinett ett slags trots emot
landet. De deputerade kommo snart : tillsammans
och begärde, med stöd af en föreskrift i kostitue-
rande församlingens reglemente, att utan uppskof
sammankallas, emedan de liberala institutionerna nu
blifvit trampade under fötterna genom de personers
återkallande till makten, hvilka 1854 års revolu-
tion störtat.
Församlingens president gjorde sin skyldighet, ock
nära hundrade deputerade befunno sig förenade på
kongressen klockan 4 på eftermiddagen. Sessionenm
började, likasom alla de föregående, med protokollets
uppläsande och godkännande. Derpå uppläste man
ett förslag, undertecknadt af hrr Madoz, Matheu,
Calvo Asensio och andra betydande personer af
det liberala partiet, och affattad i följande orda-
lag: Vi anhålla, att cortes måtte förklara, det den
nyligen bildade miniswören ej förtjenar deras för-
troende. Hr Madoz understödde och utvecklade detta
förslag i ett ganska lugnt och ganska parlamenta-
riskt anförarde. En enda deputerad, hr Tabuerniga
protesterade till en början emot grundlagsenligheten
af cortes sammanträde, bestred församlingens befo-
genhet, och slutade sitt häftiga tal dermed att han
förklarade hvar och en för en förrädare och en us-
ling, som vågade klandra det nya kabinettets orga-
nisation. Hr Madoz upptog till besvarande, alltjemt
med mycket lugn, br Tabuernigas anförande; yttrade
i anledning af dennes nyss fälda sårande uttryck,
att ban ville lemna dessa obesvarade för att ej yt-
terligare reta allmänna opinionens redan nog Nifliga
farhågor och passioner. Med nittioen röster emot en
gillades klandervotum.
För att ej bringa oreda i berättelsen öfver de föl-
jande tilldragelserna, måste jag återkomma till en
händelse, som inträffade försia dagen af krisen. Strax
efter det ministersammanträde hvaruti söndringen ut-
bröt, lät hr Escosura, förutseende att hans afsägelse
skulle antagas, tillkännagifva för provinserna Arra
gonien och Katalonien, att det liberala partiet i Espar-
ceros person dukade under för reaktionens anfall.
Man påstår, att hr Escosura hann till svar på denna
depesch få underrättelsen om Saragossas pronuncia-
mento och lefveropen för Espartere. Rörelsen ledes
af generalkaptenen öfver denna provins, don Anto-
aio Falcon. Denna nyhet erhöll allmänheten på sam-
ma gång som votum : emot ministrarne. Orcn på
ena sidan, retningen på den andra tilltogo oupphör-
ligt. Man visste, att ingen ledamot af det nya ka-
binettet hade visat sig i församlingen, att regerin-
gen vidtog utomordentliga försigtighetsmått, att den
förklarade riket i belägringstillstånd, samt tillkallade
generalerne Coneha, Ros de Olano, Macerobon, Dulce,
Serrano. Den så många gånger förkunnade stats
kuppen skulle nu omsider gå i verkställighet.
Milisens - bataljoner samlades. Man hade skiekat
bud till deras bostäder. Befälhafvarne, bland hvilka
de flesta voro cortesledamöter, ville ej låta slå general-
marsch, för att så mycket som möjligt förekomma,
det man uttydde deras motstånd såsom en upprors-
handling. Icke destomindre beteckna de officiella
handlingarne detta motstånd såsom upplopp och upp-
ror, samt behandla de 91 i Madrid närvarande leda-
möter, som dertill gåfvo signalen, såsom en uppstud-
sig minoritet. De enda rop, som upphäfdes af mi-
lisen och dess chefer, voro Lefve friheten! lefve
konstitutionen! Ned med ODonnel!s Befälhafvarne
hade af fyra bataljoner Ligeros, kända för sina radi-
kala åsigter, tagit ett löfte att ej företaga mnå-
got emot drottning Isabella II:s tron eller dynasti.
Detta löfte, så lojalt det än gafs, skulle det väl ha
blifvit hållet, ifall motståndet besegrat statskuppen,
midt under förbittringen öfver de af marskalk ODon-
nel använda medel för triumfen af hans sak eller
snarare för Polacos, hvilkas intressen han tjenar, då
han tror sig tjena sina egna? Jag vågar ej påstå
detta.
Aldrig ha, som jag vet, dylika medel begagnats
inom en stad. Det är medelst sapp och kano-
ner, granater och glödgade kulor, som man lyckats
intränga i de af milisen intagna positioner. En
förbittrad, blodig strid har egt rum. Slutligen ha
trupperna till följd af de skoningslösa order, som
egde till sitt förfogande krigskonstens alla grymma
tillgångar, i går klockan. 10 på aftonen lyckats för-
drifva milisen från ena ändan af gatan Mayer till
platsen af samma namn. Då den till sitt försvar ej
egde annat än sina musköter, utrymde den platsen;
i yttersta stunden öfvergafs den af sina chefer.
Jag vill ej söka beskrifva de af kanonaden föror-
sakade olyckor och soldaternas excesser. Jag har sett
allt med mina egna ögon; men jag befarar, att denna
del af min berättelse skulle synas er partisk eller
öfverdrifven. Jag vill blott nämna, att från Ayunta-
miento ända till Plazza Mayer alla hus lidit förfär-
ligt, och att deras invånare nödgats taga sin tillflykt
i källare för att undgå följderna af striden.
Fösst denna morgon kl. 9 ha trupperna tagit Plazza
Mayer i besittning; men Toledogatan höll sig ännu.
Försvararne af denna position, bland hvilka utmärkte
sig lemningarne af Ligeros, ba flere gånger, minst
fem till sex, kastat tillbaka Madrids jägare, artilleriet
och fem sqvadroner kavalleri. De utgjorde knapt
fyrahunda man, och måste derföre slutligen vika för
öfvermakten.
ITALIEN.
Konungen af Sardinien har gifvit amnesti
åt dem, som varit invecklade i det republikan-
ska upproret i Genua 1849. — En turiner-
korrespondent till Constitutionnel förmäler att
sardinska regeringen, innan den beslöt nya
befästningsarbeten vid Alessandria, meddelat
sigt med vestmakterna och - inhämtat deras
gillande yt rande, . Detta grefve Cavours med-
delande skulle just ha varit anledningen till
befallningen åt lord Normanby att begifva sg
till Parma och Mantua för att. personligen
underrätta sig om dervarande förhållanden.
— En vienerkorrespondent till Constitutionne1
uppgifver att österrikiska regerigen börjat lit-
ligt befara, att de spanska tilldragelserna skul-
le smitta italienarne, och att den helt nyli-
gen skulle ha beslutat till öfre Italiens för-
svar befästa Parma. Från samma hand för-
mäles äfven att general Crenneville blifvit å-
terkallad, och att i hans ställe blifvit utnämd
general Baumgärtner, förr kommendant i Ma-
inz, af hvilken man väntar ett kraftigare hand-
lingssätt emot regeringen i Parma.
En telegrafunderrättelse från Turin af d.
20 Juli förmäler att oroligheter skola ha ut-
brustit i Cesena (kyrkostaten) med anledning
af pålagornas ökande. — Då kommunalrå-
det i Bologna skulle pröfva sin stadsbudget
och kom till en post, som upptog en betyd-
HREF -2- FF RT PA SS