uu.
Åskan mullrar.
Några timmar efter Espårances afresa pro-
menerade ivenne qviunor af och an uti Za-
mets trädgård. Det var Henriet:e och Leo-
nora.
Fröken dEntragues hade gjort sig till re-
gel att tvenne gånger i veckan besöka spå-
qvignan; hvilken; tack vare deras närmare för-
bindelse, numera blifvit tilldelad heder och
värdighet af vän. Henriette hade, efter hva
hon sade, bestämt morgnarne till dessa be-
sök dels derföre att det var den varma årsti-
den och att Zamets trädgård var stor och
vacker, och dels derföre att aftnarne oftast voro
npptagne af andra förströelser. Men så var
dock ej aldeles förhållandet. Marie Touchet,
själen uti det aktningsvärda dEntragueska fa-
miljerådet, hade förklarat att mörker och hem-
lighetsfullhet voro i högsta grad skadliga för
en. ung qvinnas rykte, och. de begge gref-
varne hade derföre förbjudit alla qvällvisiter.
Sedan det gälde en krona, tilläts den unga
oskyldiga flickan naturligtvis endast morgon-
promenader.
Äfven Henriette hade ett annat skäl för
dessa tidiga besök än det hon föregaf. Ko-
nungen skref nemligen till henne tvenne gån-
ger i veckan, och la Varenne, som af fruk-
tan att blifva igenkänd icke vågade sig uti
det folkrika qvarter der hotel dEntragues var
beläget, aflemnåde alltid dessa bref klockan
åtta på morgonen hos Zamet.
Det var således i afvaktan på konungens
bref som Henriette och Leonora nu prome-
nerade i Zamets trädgård, efter vanligheten
samtalande om Gabriella, Henrik och Espe-
.
ranee, !