Å andra sidan funno äfven bönderna i ukasens bestämmelser anledning till misstankrar. Utan tillräcklig bildning eller insigt för att bestämma vilkoren för sin befrielse eller för att bedöma deras vigt, befarade de att råka i en fälla och att sätta -helasin framtid på spel. Regeringen vågade icke komma dem till hjelp. Dessutom måste enskilte lifegnas fördrag med deras herrar nödvändigt skaka kommunens kommunistiska princip. Ukasens loftalare prisade visserligen detta såsom en förtjenst, emedan denna princip uppslukade personligheten, och den enskilte fick ovanan att vid hvarje fara eller förlägenhet flyktatill modrens sköte. Men ehuru denna tillvitelse sig sjelf är sann, kunde likväl icke ukasens tillämpning på långt när verka derbän, att den enskilte blef sjelfbestämmande. Det nödvändiga vilkoret derför, den fulla personliga friheten, undanhölls af regeringen, emedan nkasen icke gjorde personligheten fri, ehuru den visserligen anvisade honom till sig sjelf, men blott för att göra honom beroende af ett fördrag, hvars bestämmelser voro öfverlemnade ät godsegarens behag, och hvilken derföre lätt kunde insnärja den skenbart fria personligheten med icke anade försåt. Det var således icke underligt, om enskilta bönder blott undantagsvis visade sig hågade att afsluta öfverenskommelse med sina herrar. eller verkligen afslöto sådana. Mängden at bönderna fasthängde af instinkt vid gemensamhetsprincipen och undvek gåfvan af enskilt befrielse. På det sättet visade sig det kommunistiska bandet ännu alltjemt starkare. än den enskilta vinningslystnaden eller andra passioner, hvarpå regeringen räknade. (Forts. följer )