Å andra sidan funno äfven bönderna i uka-
sens bestämmelser anledning till misstankrar.
Utan tillräcklig bildning eller insigt för att
bestämma vilkoren för sin befrielse eller för
att bedöma deras vigt, befarade de att råka
i en fälla och att sätta -hela- sin framtid på
spel. Regeringen vågade icke komma dem
till hjelp. Dessutom måste enskilte lifegnas
fördrag med deras herrar nödvändigt skaka
kommunens kommunistiska princip. Ukasens
loftalare prisade visserligen detta såsom en
förtjenst, emedan denna princip uppslukade
personligheten, och den enskilte fick ovanan
att vid hvarje fara eller förlägenhet flyktatill
modrens sköte. Men ehuru denna tillvitelse
sig sjelf är sann, kunde likväl icke ukasens
tillämpning på långt när verka derbän, att
den enskilte blef sjelfbestämmande. Det nöd-
vändiga vilkoret derför, den fulla personliga
friheten, undanhölls af regeringen, emedan
nkasen icke gjorde personligheten fri, ehuru
den visserligen anvisade honom till sig sjelf,
men blott för att göra honom beroende af ett
fördrag, hvars bestämmelser voro öfverlem-
nade ät godsegarens behag, och hvilken der-
före lätt kunde insnärja den skenbart fria per-
sonligheten med icke anade försåt.
Det var således icke underligt, om enskilta
bönder blott undantagsvis visade sig hågade
att afsluta öfverenskommelse med sina herrar.
eller verkligen afslöto sådana. Mängden at
bönderna fasthängde af instinkt vid gemen-
samhetsprincipen och undvek gåfvan af en-
skilt befrielse. På det sättet visade sig det
kommunistiska bandet ännu alltjemt starkare.
än den enskilta vinningslystnaden eller andra
passioner, hvarpå regeringen räknade.
(Forts. följer )