rs DEN SKÖNA GABRIELLA ). AF AUGUSTE MAQUET. ÅTTONDE DELEN. I Ön Leuviers. Knapt hade Esperance lemnat Chåtelet förrän han genast skyndade att sätta sina planer i verket. Tanken att rädda la Ramåee upptog i detta ögonblick hela hans själ, och han beslöt att använda allt, sin egen förmögenhet, sina vänners anseende och i nödfall äfven Gabrielias förböner för att lyckas deruti. Tiden led, domen var redan fäld, och det återstod fången endast få timmar att lefva. Skyndsamhet var derför högst nödvändig, och Espårance tänkte i främsta rummet på att förskaffa sig detta samtal med Henriette som han lofvat la Ramee. Mörka moln lägrade sig på den unge mannens panna vid minnet af denna qvinna som så förfärligt ingripit i hans förflutna lif, och endast med synbar vämjelse beredde han sig till detta enskilta möte — dock vi känna hans själsstorhet och vi förstå det hvarken motvilja, afsky eller förakt kunde förmå honom att afstå derifrån. Men hura kunna erhålla ett samtal med fröken dEntragues utan att kompromettera sig och utan att gå till henne? EspErance, hvars hufvud var lika utmärkt, som hans hjerta ädelt, insåg straxt det endast Leonora kunde vara honom behjelplig deruti, sch han skref ) Se A. B. n:o 54, 56, 57, 59, 60, 62—64, 66—68, 72, 74,,75—78, 81—90, 92—100, 102, 103, 105—108, 110—114, 116—119, 122—132, 134, 136, 137, 140 —167.