DEN SKÖNA GABRIELLA ),
AUGESTE EA QUET.
E
i
SJUNDE DELEN. i
Xx.
Barmhertighet.
En lång tystnad föregick de första förkla-
ringarne. Den frie segervinnareno betraktade
mildt sin usle fiende och försökte omsorgs-
fullt ätt gifva- sin hållning så mycken öd-
mjukhet som möjligt, för att icke göra den
arme fångeas läge ännu mera tryckande.
La Ramåe fäste en rörd blick på Esperance
Tack! mumlade han, tusen gånger
tack! ...
Tala, min herre, jag afhör er,, sade Espå-
rance.
La Ramee upplyfte sina hvita afmagrade
händer och öfverfor med dem sitt bleka an-
sigte; det var bans sista ansträngning för att
bortjaga högmodets furier, hvilka så länge
gästat i hans själ.
Jag har icke velat lemna lifvet,, sade han
med dof röst, och efter en stunds högtidlig
tystnad, utan att först hafva erhållit den mans
förlåtelse, som min hand så orättvist träffat...
jag erkänner i dag med uppriktigare hjerta
är någonsin förut mitt brotts hela vidd, ty jag
känner nu min fiendes ovanliga högsinthet
och ädelmod
Den olycklige kunde ej säga någonting
mera, rörelsen qväfde hans röst.
Den vackra gerning, som ni utför i detta
) 8e A. B. n:o 54, 56, 57, 59, 60, 62-64, 63—68,
T2, 74, 75—78, 81—90, 92—100, 102, 103,
103—108, 110 —114, 116—119, 122—132, 134,
138, 137, 149 —166.