DEN SKÖNA GABRIELLA ), AUGESTE EA QUET. E i SJUNDE DELEN. i Xx. Barmhertighet. En lång tystnad föregick de första förklaringarne. Den frie segervinnareno betraktade mildt sin usle fiende och försökte omsorgsfullt ätt gifvasin hållning så mycken ödmjukhet som möjligt, för att icke göra den arme fångeas läge ännu mera tryckande. La Ramåe fäste en rörd blick på Esperance Tack! mumlade han, tusen gånger tack! ... Tala, min herre, jag afhör er,, sade Espårance. La Ramee upplyfte sina hvita afmagrade händer och öfverfor med dem sitt bleka ansigte; det var bans sista ansträngning för att bortjaga högmodets furier, hvilka så länge gästat i hans själ. Jag har icke velat lemna lifvet,, sade han med dof röst, och efter en stunds högtidlig tystnad, utan att först hafva erhållit den mans förlåtelse, som min hand så orättvist träffat... jag erkänner i dag med uppriktigare hjerta är någonsin förut mitt brotts hela vidd, ty jag känner nu min fiendes ovanliga högsinthet och ädelmod Den olycklige kunde ej säga någonting mera, rörelsen qväfde hans röst. Den vackra gerning, som ni utför i detta ) 8e A. B. n:o 54, 56, 57, 59, 60, 62-64, 63—68, T2, 74, 75—78, 81—90, 92—100, 102, 103, 103—108, 110 —114, 116—119, 122—132, 134, 138, 137, 149 —166.