STOCKHOLM, den 19 Juli.
Utrikes Korrespondens.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Paris den 12 Juli.
Lagstiftande kårens prorogation, som egt
rum den 2 i denna månad, har gifvit tidnin-
ne anledning till en återblick på dess ar-
eten, och dessas antal, nytta och vigt ha fram-
hållits af dem bland dessa blad, hvilka göra
till sitt yrke, att i allt berömma och beundra
den kejserliga regeringen. Vid-detta tillfälle
ha de ej underlåtit att ingå ijemförelser emel-
lan det förra regementet och det nuvarande,
hvarvid naturligtvis mönstringen slagit ut till
det senares förmån. Hvilket :lugn, hvilket
ihärdigt nit för allvarliga intressen! Hvilka
fruktbärande resultater! Såg landet väl nå
got dylikt under detta parlamentariska system,
så stormigt, så lätt att förfalla till äregiriga
trätor om portföljer, ofta så fattigt på goda
beslut, så rikt på dåliga? Ve derföre, tusen
gånger ve öfver detta förhatliga system, eller
för att tala som fabeln om de pestsmittade
djuren: Ve öfver detta förbannade, spetäl-
ska kreatur, som bragt öfver oss allt möjligt
ondt !,. — Jag kan af egen erfarenhet bedöma
hela skickligheten hos dessa varma kämpar
för det som är, emot det som varit. Ni vet,
att jag ej gör mig några illusioner öfver fe-
len och missbruken hos det parlamentariska
systemet, sådant det infördes hos oss genom
1830 års revolution. Jag vågar påstå, att in-
gen politisk person varit så djupt, så oaflåt-
ligt öfvertygad om dess felaktigheter, om
svagheten i dess grundvalar, dess brist på
storsinthet o. s. v. Och likväl, då jag hör
alla dessa bakdantare tala derom, så gripes jag
af en synnerlig lust att försvara detsamma, at
det skäl, att hofsamhet och rättvisa i klan-,
dret, likasom i berömmet, äro det bästa sättet
att vinna opinionerna, dem man deremot retar.
då man, för att få lofsjunga det närvarande,
icke låtsar se i det förflutna annat än ett
ondt, hvilket visserligen finnes der, men i
förening med mycket godt. Motbeskyllnin-
gar skulle i sjelfva verket vara mer än lätta
att göra; men man måste öfverlemna åt dessa
herrar att sköta sitt yrke, och sysselsätta
oss med vårt, som består i att vara rättvis
emot alla.
Man bör således erkänna, att goda och nyt-
iga beslut blifvit fattade under lagstiftande
kårens senaste session. Jag skulle kunna
anföra ett ganska stort antal, som synes
mig hafva denna karakter. Jag vill sär-
skilt nämna den lag, som reglerat kom-
manditbolag på aktier, hvarigenom man bil-
ligt lagt en pekuniär ansvarighet på med-
lemmarne af direktionen (conseil de surveil-
lance), och sålunda satt en gräns för verkstäl-
lande direktörens envälde. Denna -irektion
var i sjelfva verket, såsom föredraganden af
lagförslaget ganska riktigt uttryckte sig, en-
igt vår förut gällande lagstiftning härom, ej
annat än en paradartikel för bolaget, en in-
judning till teckning, ett vädjande till det all-
männa förtroendet. Medlemmarne utsågos af
direktören i sjelfva bolagskontraktet. Så snart
bolaget blifvit bildadt, försvann direktionen i
rerkligheten, och den godtrogne aktieegaren.
om i förlitande på de ståtliga namnen på
affischen insatt sine penningar, blef bestulen.
någon gång redan i första akten, nästan alltid
vid upplösningen. Ett sådant sakernas till.
stånd kunde icke längre tålas. Det har upp-
hört genom den nya lagen.
Den lag, som upphäft det tvungna skilje-
lomareskapet i tvister mellan bolagsmän, för-
jenar äfven att lofordas. Detta skiljedomare-
skap, ganska vackert i teorien, hade blifvit
förhatligt i praxis. De båda kompromissarierna
voro i sjefva verket icke domare, utan endast
idvokater för parterna, och kommo aldrig öf-
verens. De tillkallade då en tredje, hvilken, öf-
rergående på den ena eller andra sidan, af-
rjorde allt, emedan han till följd af det be-
ynnerligaste bland lagstadganden måste följa
ågon af de första kompromissariernas
nening, och var sålunda urståndsatt att följa
in egen. Den förste kompromissarien höll
. ex. före, att ÅA. var skyldig B. 100,000
rancs, den andra ansåg honom ej vara skyl-
lig mer än 50,000. Den tredje åter var af
len meningen, att A. var B. ingenting skyl-
lig, men var det oaktadt nödsakad att till-
lömma B. minst 50,000 francs. Detta besyn-
rerliga system har Gudi lof upphört.
Vid min ganskning af lagstifningens se-
rvaste arbeten skulle ni kunna beskylla mig
ör uraktlåtenbet, om jag ej sade några ord
m den lag, som tillerkänner 200,000 francs
it hvardera af konung Ludvig Filips döttrar
ler deras arfvingar. Denna lag har natur-
igtvis framkallat en undersökning om de be-
ekelsegrunder, som föranledt densamma. In-
ebär den ett samvetsqval öfver dekreterna
m Orleanska familjens gods, en återgång till
ättvisa, en önskan att åtminstone till en
lel godtgöra en åtgärd, hvars orättvisa efter-
anken visat? Är med andra ord motivet till
agen af rent moralisk art? Ärdet målända
f religiös art? Eller får man ej snarare till-
krifva åtgärden de närmanden, hvilka omstän-
igheterna tillvägabragt emellan Napoleon
I och de med ÖOrleanska huset befryndade
urstar? — Eller måhända den verkan kon-
ressen 1 Paris i allmänhet utöfvat på furstliga
örfoganden? Kan slutligen motivet till la-
en ej möjligen vara politiskt? Skulle ej
ejsaren kunna ha haft I sigte det Orleanska
artiet, och förielen af att med sig försona
letta parti? Sådana ha de frågor varit, hvil-
a man häröfver gjort sig. Hvad mig beträf-
. skulle iao vara benäcen att tro. det nåvot