låta hänga dig, såvida du tänder vägen endast vidrör ett glas, det må vara vin uti det eller ej? Min general . :. min general ! stammade Pontis, var litet öfverseende och värdigas igynnerhet korrigera mig på ett annat vis än enom -hotelser. Då Crillon sålunda ordnat om allt, satte den lilla truppen sig i rörelse. La Ramee red emellan apdranee och Pontis; brodern Robert, hvilken var beväpnad med en stor pistol, som han dolde under sin kappa, följde dem på några stegs afstånd. Crillon lemnade genovefainerbrodern ett till Chåteau-Thierrys guvernör adresseradt bref, i hvilket han bad denne gifva fången en eskort och en täckt vagn, på det att hans likhet med Carl IX ej måtte uppväcka några miss tankar på de ställen hvarest de färdades fram. Ett stycke ifrån det lilla värdshuset lemrade generalen sina trogne, för att ensam återvända till Rbeims, men innan han ännu hunnit vända sig, helsades han ödmjukt af fången, hvilken blygt framstammade; pOm vi åldrig mera skulle återse hvarandra, herr general, så tillåt mig att tacka er. Förlåt... och glöm mig! Om ni fortfär att uppföra er väl, skall jag kanske göra vida mera; sade Crillon, rörd af den arme fängens melankoliska ord. Derefter sprängde generalen fort derifråh. Hvad menade herr de Crillon ? frågade Ja Rame, han svarade mig somom jag begärt en nåd. Tyst, arme, högmodige dåren, inföll Espörance. med sin milda röst; den ädle chevalieren månade ingenting annat, än att en god kristen bvarken bör tvifla på Gud eller menniskor. Ni är ung; om också horizonten i dag förekommer er begränsad, skall den kan