låta hänga dig, såvida du tänder vägen en-
dast vidrör ett glas, det må vara vin uti det
eller ej?
Min general . :. min general ! stammade
Pontis, var litet öfverseende och värdigas
igynnerhet korrigera mig på ett annat vis än
enom -hotelser.
Då Crillon sålunda ordnat om allt, satte
den lilla truppen sig i rörelse. La Ramee
red emellan apdranee och Pontis; brodern
Robert, hvilken var beväpnad med en stor
pistol, som han dolde under sin kappa, följde
dem på några stegs afstånd.
Crillon lemnade genovefainerbrodern ett till
Chåteau-Thierrys guvernör adresseradt bref, i
hvilket han bad denne gifva fången en eskort
och en täckt vagn, på det att hans likhet
med Carl IX ej måtte uppväcka några miss
tankar på de ställen hvarest de färdades fram.
Ett stycke ifrån det lilla värdshuset lem-
rade generalen sina trogne, för att ensam
återvända till Rbeims, men innan han ännu
hunnit vända sig, helsades han ödmjukt af
fången, hvilken blygt framstammade;
pOm vi åldrig mera skulle återse hvaran-
dra, herr general, så tillåt mig att tacka er.
Förlåt... och glöm mig!
Om ni fortfär att uppföra er väl, skall jag
kanske göra vida mera; sade Crillon, rörd
af den arme fängens melankoliska ord.
Derefter sprängde generalen fort derifråh.
Hvad menade herr de Crillon ? frågade
Ja Rame, han svarade mig somom jag be-
gärt en nåd.
Tyst, arme, högmodige dåren, inföll Espö-
rance. med sin milda röst; den ädle cheva-
lieren månade ingenting annat, än att en god
kristen bvarken bör tvifla på Gud eller men-
niskor. Ni är ung; om också horizonten i
dag förekommer er begränsad, skall den kan-