Tullkomitens betänkande().
Vi meddela ytterligare efter. Posttidningen
de motiver, söm föranledt komiten att icke
nu tillstyrka en tullförening mellan Sverge
och Norge: i
Denna fråga blef redan bragt å bane-hos den år
1846 nedsatta komite; men ansågs då böra hänskju-
tas till framtiden; hufvudsakligen på grund af den
stora skiljaktigheten mellan båda rikenas tulltaxor
och den svenska industriens stora öfverlägsenhet öf
ver den norska. I svenska statsrådet den 27 Maj
1849 och den 8 Juli 1853 är ock den mening utta-
lad, att om än de i hvartdera riket bestående stats-
rättliga och financiella förhållandenännu icke tillåta
att tillvägabringa ett tullförbund mellan rikena, detta
dock vore ett mål, som vid förhandlingar angående
frikenas ömsesidiga haändelsförhållanden icke borde
lemnas ur sigte, ocH i det sammansatta statsråd (d.
12 Juli 1855), hväri nedsättningen af denna komitå
blef beslutad, erinrade den föredragande departe-
mentschefen, att på sista svenska riksdagen röster
låtit höra sig för tillvägabringandet af en tullför-
gning mellan rikena; och att denna fråga förtjente
en omständligare undersökning, på-det att fullstän-
digt måtte blifyå ptredt, om och på hvilket sätt el-
Jer i hvilken ntsträckning en så kallad tullförening
kunde emellan de förenade Tikena tillvägabringas.
Det fcrska Finants- och Told-departementet har der-
emot i sitt underd. ytrande d. 29 Augusti 1855, an-
gående nedsättandet al Härvsrande komite, i öfver-
ensstämmelse med den norska regeringens utlåtande
af d. 18 December 1849, anfört, att ehuru den på
senare tider vidtagna förändring i det svenska tull-
systemet i någon mån undanröjde hindren för en
tullförening, den tidpunkt, då en sådan förening skulle
kunna tillvägabringas mellan rikena, likväl ännu må-
sto anses vara i hög pad aflägsen.
Vid öfvervägande af denna fråga bör ej lemnas ur
sigte, att efter det emellan rikena redan bestående
handels- och sjöfartsförhållande en tullförening en-
dast skulle medföra lättnad i de händelsförbindelser,
som afse införandet af utländska varor i större par-
tier, Öfver landgränsen knnna redan nu de flesta in-
ländska varor föras tullfritt och de utländska i de
smärre qvantiteter, som gränsboarnes behof kräfva.
Oeh om det befinnes att de få inhemska varor, som
vid landväga införsel äro belagda med tull, skulle
kunna tullfritt införas utan öfvervägande förlust för
någotdera rikets statskassa och industri, så kan stad-
gande derom beslutas oberoende af frågan om en
() Se Aftonbladet n:is 158—1627