DEN SKÖNA GABRIELLA ).
AF
AUGUSTE HA QUET;
SJUNDE DELEN.
VIL
Proserpinas klo.
Officerarne hade långsamt närmat sig bordet;
der stannade de. La Ramåe kastade nu sin första
blick på dem, men liksom om han varseblifvit
trenne spöken, förblefvo vid detta ögonblick
hans ögon stirrande, och hans mun vidöppen;
blodet stelnade i hans ådror, och all besin-
ning lemnhade hans hjerna. Han hade midt
emot sig upptäckt Crillon!... På generalens
högra sida stod Espårance och på den ven-
stra Pontis!.. En mindre tapper man än la
Rameåe skulle vid denna syn ha dånat af för-
skräckelse. Denne olycklige lutade sig endast
framåt, liksom för att bortjaga den magiska
dimman hvilken, enligt hans orediga. tan-
kar, måste hafva utbredt sig emellan ho-
nom och de verklige spaniorerne ; men huru
längre kunna. misstaga sig?... Crillong an-
sigte var dystert, Espårances allvarligt och
Pontis spefullt med en lätt tillsats. af hat.
Eftersom jag ser ni känt igen oss, sade
Crillon, så råder jag er till att hvarken skrika
eller röra er, ty ni inser nog, hvad som då
skulle hända. Med dessa ord gjorde genera-
len ett tecken åt Pontis, hvilken genast när-
made sig la Ramåe, hållande en lång dolk i
handen.
) Se ÅA. B. n:o 54, 56, 57, 59, 60, 62—64, 68—068,
72, 74, 75—78, 81—90, 92—100, 102, 103,
105—108, 110-114, 116—119, 122—132, 134,
135, 137, 140—162.