STOCKHOLM, den 15 Juli.
Hufvudstad och Universitet ().
Innan vi öfverkå till närmare betraktande
af behofvet och fördelarne af ett universitets
förläggande i hufvudstaden och af utvägarne
att åstadkomma en så maktpåliggande förän-
dring, vilja vi först kasta en blick på de svå-
righeter och hinder, vare sig verkliga eller
diktade, som i detta afseende vanligen före-
speglas af alla.dem, som med oro och för-
skräckelse emotse en förändring i det gamla
universitetsförhållandet.
Mån hör vissa personer frukta, att den aka-
demiska ungdomens beständiga vistelse i huf-
vudstaden skulle medföra politisk våda eller,
såsom professor Malmsten uti sitt tal vid stu-
dentmötet uttryckte sig, att denna ungdoms
plifliga, lättrörliga sinne möjligen kunde för-
ledas att störande och våldsamt ingripa i sam-
hällets lugna utveckling). Säkert skola de
flesta tycka, att denna förhåga icke behöfver
någon vederläggning, då en sådan, säkert hös
många mera låtsad än verklig, fruktan endast
bör blifva föremål för ett harmlöst och god-
modigt löje. Emellertid antaga vi att perso-
ner finnas, som uppriktigt hysa en sådan fruk-
tan. Men dessa må man bedja besinna, hu-
ruvida vi inom granrikena omkring oss
kunna märka några varnande exempel. Har
Norges universitetsungdom visat någon annan
politisk lifsyttring, än att den, tillsammans
med hela norska folket, med fosterländsk
glädje och hänförelse begått den årliga fest,
med hvilken Norge firar sin befrielses dag?
Eller har Köpenhamns studerande ungdom
tillåtit sig någonting af vådligare art, är att
den, tillsammans med danska folket, vid det
tidskifte, då den mångåriga despotismen nöd-
Br Iemna rum för en lagbunden samhälls-
författning, deltog i opinions och glädjeyt-
tringarne? Nej, icke det vi veta.
Något lifligare, något mera politiskt fram-
ståeride, här visserligen den akademiska ung-
dömen visat sig uti Paris och Wien. Men
dervid är att besinna, att den Thera sydländ-
ska ungdomens temperament är ett annat än
vårt, och att de politiska lifsyttringarne hos
denna ungdom varit framkallade af så utom-
ordentliga förhållanden, att de äfven i de lan-
den sällan kunna förekomma. De parisiska
studenternas senaste starkä opinionsyttring
hade, lindrigast sagdt, sin naturliga förkla-
ring i en moraliskt illa eller åtminstone tve-
tydigt. känd. persons upprörande befordran till
universitetslärarekallet. Hvad åter studenterna
i -Wien någta år förut tilläto sig i före-
ning med hela hufvudstadens bättre sin-
nade befofkting, då det gälde statens väl-
färd, och äfven derstädes despotismen ändt-
ligen fck vika för ett slags konstitut:ö-
nalitet, det skall historien hvarken finna
oförklarligt eller fördömligt, öck det be:
visar, att denna i Wien studerande ungdom
kände någonting högresän det enskilta lef-
nadsmål, hvar och en sig föresatt; Vi hafva
visserligen erfarit, att den österrikiska rege-
Hägen efter denna rmärfkvärdiga tilldragelse
varit betänkt på att förflytta universitetet från
hufvudstaden till någon prövitisstad, men vi
hafva tillika märkt, att denna plan, som stått
i strid med hufvudstadens och landets önsk-
ningar, icke gått i fullbordan. Och kanske
kömma vi att erfara, att nuvarande ryska kej-
saren en vacker dag finner sig föranlåten att
åter upprätta universitetet i Warschau.
Från exemplen i utlandet kunna vi således
icke utan hårdragen sofism och verklig spök-
rädsla hämta någon skälig anledning till fruk-
fan för en akademisk ungdoms terminliga
vistelse i hufvudstaden. Och vore äfven de
utländska exemplen af annan art, hvad hade
vi här i alla fall att frukta för oss, med vårt
konstitutionella sambällsskick och vårt föga
eldiga nationallynne, som icke lätt förhastar
sig, icke lätt indrages i hvirfveln af politiska
rörelser? Om någon akademisk ungdom vi-
jat ringa fallenhet för politiska opinionsytt-
ingar, så är det visserlig:n den svenska, hvil-
set här vare sagdt hvarken till beröm eller
klander. Ej alla skola medgifva riktigheten
f detta omdöme, men det torde blifva svårt
Itt jäfva det med verkliga bevis. De me-
lings- och känsloyttringar, som hittills före-
ommit åtminstone bland Upsalas studerande
ngdom (der vi närmare känna förhållandet)
ch som kunna få namn af politiska, hafva
arit af en ganska stilla och oförarglig art. Vi
ilja erinra oss några exempel.
När för decennier sedan sorgeposten om
olens undergång nådde den studerande ung-
omen i Upsala, föranledde den ett högtid-
igt tåg genom staden under sorgesång af för
Ilfället författade verser, hvarpå följde åt-
killiga andra, mera enskilta yttranden af
jupt deltagande. Detta tilldrog sig i all still-
et och fredlighet, men betraktades likväl på
tt visst håll såsom en obefogad politisk opi-
ionsyttring ocHK ogillades högeligen, utan att
jan besinnade, att hvilken bildad menniska
om helst, som ej känt och visat deltagande
ch sorg vid denna hemska tidning, derigenom
xulle hafva förrådt ett djupt sjunket och för-
edradt tänkesätt. — Många år senare färda-
es genom Upsala en förnäm herre och högt
ppsatt embetsman, som afträdt från sin post
bh som var särdeles populär och uppburen
den allmänna medborgerliga aktningen.
enne man mottogs vid genomresan af talrikt
rsamlade studenter, som med sång beledsa-
ide hans färd. Äfven detta blef på samma
ill upptaget såzom en ganska elakartad po-
isk opinionsyttring, emedan mannen kan-
nka nyligen hade blifvit disgracierad,,
rilket Irkväl dittills endast var kändt genom