Bildande konst.
(Konstexpositionen II. — Ioenyre de Fogelberg. —
Notiser.)
Att vår tid är en öfvergångsperiod visar sig
utom på andra områden äfven inom konsten.
sAfven dess bästa företeelser förefalla antingen
såsom ett lyckadt genljud af en tid, som re-
dan försvunnit, eller såsom ett osäkert fam-
lande efter en ny utveckling, efter den fram-
tidens konst, hvarom mycket ordas, men om
hvilken man ännu har svårt att göra sig nå-
gon klar id6. Under en sådan period måste
e mest motsatta ytterligheter framträda och
kämpa med hvarandra. Å ena sidan vill den
krassa materialismen göra sig gällande, som
antingen slafviskt kopierar verkligheten, äfven
i dess lägsta och mest osköna företeelser, el-
ler också med användande af alla medel, äf-
ven de mest okonstnärliga, lägger an på en
viss sinlig effekt, för detta ändamål samman-
blandar olika konster och särskilda konststi-
lar och med en raffineradt klok kalkyl, för
hvilken all sann skönhetsentusiasm och konst-
härshänförelse är främmande, förstår att på
taskspelarmässigt sätt hopa det frappanta på
det frappanta, framkalla sinligt välbehag, pi-
kanta öfverraskningar, behagliga nerfskaknin-
gar o. s. v., och som för ögonblicket når sitt
syftemål i större eller mindre grad, ef er den
olika graden af teknisk skicklighet, men lem-
nar efter sig en hög grad af andlig tomhet.
Gent emot denna effektsökeriets materialism
står en kall och blodlös idealism, som lem-
nar åsido den karakteristiska natursanningen,
som mot verkligheten uppställer den subjek-
tiva innerlighetens makt såsom den enda be-
rättigade, och som i många fall utgör en qvar-
lefva af den moderna sentimentala romantik,
som nu fullkomligt lefvat ut och icke eger
någon rot i nutidens lif.
Afven inom den Viska komsten uppen-
barar sig dessa olika riktningar. Det hörer
fill sles phrases convenues,, att kristendomen
givit dödsstöten åt den äkta plastiken och att,
en nya tiden, om den vill skapa sköna pla-