i Birgers oallad. Många af hans anhängare
ha blifvit ultramontaner. Bruno Bauer sjelf
kom från motsägelse till motsägelse, från ne-
gation till negation, ända tills hans absoluta
kritik af allt bestående gjorde halt vid den
krassaste ryskhet! 1 skriften Russland und das
Germanienthum (1853) äfvensom i en svit af
broschyrer, som följde den, har Bruno Båuer
tillerkänt Tyskland kallelsen att vara gödsel.
Ryska staten ensam har lifskraft, den ensam
är kallad att uppbära den närmaste kulturut-
vecklingen. Tyskland måste uppgå i detta
framtidens rike, och genom sin förruttnelse-
process bringa dess spröda elementer i jäs-
ning!... Dit hade en man kommit, hvilkens
ursprungligen ädla natur och betydliga talang
ännu tydligt genomskimra sjelfva dimmorna
af hans transcendentala dialektik och hans!
depraverade känsla. Man säger, att Bruno
Bauer nu sjelf inser öfverilningarne i sina
kombinationer, och försäkrar, att han vill
grunda en annan filosofi på nya grundligare
studier. Lycka till!
Från en förryckt hegelians graf måste vi
för ett ögonblick föra läsaren till ett likhus
för konstitutionel frihet, vi mena en tysk re-
presentation. Så mycket behagligare skall se-
dan den klara nordiska luften uppfriska ho-
nom. I Bäöjern har nemligen åter ett stycke
tyskt representationsväsen blifvit uppfördt. An-
ura kammaren hade med en million floriner
minskat militärbudgeten; riksrådet deremot be-
viljade budgeten sådan den af regeringen var
b-gärd. Vid förnyade rådplägningar vidhöllo
bida kamrarne sina beslut. Andra kamma-
rens beslut måste likväl blifva bestämmande
för regeringen, då enligt författningen anslag
icke anses beviljade förr, än båda kamrarne
ifvit sitt bifall. Konungens afsked till landt-
dagen klandrar derföre lifligt den af andra
kammaren vidtagna reduktionen och tillkänna-
gifver hans vilja, att armen skall motsvara
kronans värdighet, landets ställning och plik-
terna mot förbundet. Anordningar skola gö-
ras i detta syfte, och regeringen förbehåller
sig att för nästa landtdag derom göra fram-
ställning. Det vill säga: regeringen skall i
trots af deputerade kammarens beslut bibe-
hålla militärbudgeten vid den höjd, som af
regeringen blifvit förklarad vara behöflig, och
skall inför nästa landtdag rättfärdiga sig för
den lagliga budgetens öfverskridande. Allde-
les såsom före 1848. Kamrarne kunna be-
sluta. Men: utfalla icke besluten såsom rege-
ringen vill, så blifva de klandrade, och rege-
ringen gör hvad den vill, dem oaktadt!
Ett annat exempel: I Wirtemberg ville re-
Bouggen ha ministrarnes aflöning höjd från
000 till 10,000 floriner. Stränderna vägrade,
och då ministrarne påstodo, att kronan hade
rättighet att oberoende af kamrarne bestämma
ministrarnes underhåll, afgafs deremot från de
deputerades bänkar en energisk protest. Nu
förmäles från Wirtemberg, att under de senaste
dagarne ministerlönerna icke destomindre blit-
vit ökade till 10,000 floriner! -
WDetsamma förestår i Hannover. Äfven der
var det fråga om ökade löner åt några högre
embetsmän, hvarpå första kammaren ingick,
men hvilket den andra afslog. I ett fall gaf
andra kammaren efter; i det andra (angående
neralpostdirektören) vidblef den sitt första
eslut. Ministrarne förklarade kort och godt,
att regeringen icke kunde gifva vika; det
skulle väl visa sig hvem som finge beklaga
ig öfver denna konflikt. Oppositionen lät
cke skrämma sig genom denna hotelse. Förre
ninistern v. Minchhausen sade, att det icke
var ständernas kallelse, att af fruktan för
konflikter tåla sina rättigheters kränkning, och
mn sådan kränkning ville man nu tillfoga
lem ! — Saken är ännu oafgjord, men man
an vara säker på att regeringen slutligen
kall handla efter sitt eget hufvud. Så ser
let för närvarande ut i de tyska kamrarne.
Constitutionalismen nedsjunker här alltmer och
ner till ett gyckelverk, och om de tyska stän-
erna skall man snart kunna säga: BRequiescant
2 pace! ...
örnamStä äRRH.en notis: i Breslau har fri-
lokumenter och bedrägerier dömd till 6 må-
ades fängelse, 1000 thaler böter m. m.
x