i Birgers oallad. Många af hans anhängare ha blifvit ultramontaner. Bruno Bauer sjelf kom från motsägelse till motsägelse, från negation till negation, ända tills hans absoluta kritik af allt bestående gjorde halt vid den krassaste ryskhet! 1 skriften Russland und das Germanienthum (1853) äfvensom i en svit af broschyrer, som följde den, har Bruno Båuer tillerkänt Tyskland kallelsen att vara gödsel. Ryska staten ensam har lifskraft, den ensam är kallad att uppbära den närmaste kulturutvecklingen. Tyskland måste uppgå i detta framtidens rike, och genom sin förruttnelseprocess bringa dess spröda elementer i jäsning!... Dit hade en man kommit, hvilkens ursprungligen ädla natur och betydliga talang ännu tydligt genomskimra sjelfva dimmorna af hans transcendentala dialektik och hans! depraverade känsla. Man säger, att Bruno Bauer nu sjelf inser öfverilningarne i sina kombinationer, och försäkrar, att han vill grunda en annan filosofi på nya grundligare studier. Lycka till! Från en förryckt hegelians graf måste vi för ett ögonblick föra läsaren till ett likhus för konstitutionel frihet, vi mena en tysk representation. Så mycket behagligare skall sedan den klara nordiska luften uppfriska honom. I Bäöjern har nemligen åter ett stycke tyskt representationsväsen blifvit uppfördt. Anura kammaren hade med en million floriner minskat militärbudgeten; riksrådet deremot beviljade budgeten sådan den af regeringen var b-gärd. Vid förnyade rådplägningar vidhöllo bida kamrarne sina beslut. Andra kammarens beslut måste likväl blifva bestämmande för regeringen, då enligt författningen anslag icke anses beviljade förr, än båda kamrarne ifvit sitt bifall. Konungens afsked till landtdagen klandrar derföre lifligt den af andra kammaren vidtagna reduktionen och tillkännagifver hans vilja, att armen skall motsvara kronans värdighet, landets ställning och plikterna mot förbundet. Anordningar skola göras i detta syfte, och regeringen förbehåller sig att för nästa landtdag derom göra framställning. Det vill säga: regeringen skall i trots af deputerade kammarens beslut bibehålla militärbudgeten vid den höjd, som af regeringen blifvit förklarad vara behöflig, och skall inför nästa landtdag rättfärdiga sig för den lagliga budgetens öfverskridande. Alldeles såsom före 1848. Kamrarne kunna besluta. Men: utfalla icke besluten såsom regeringen vill, så blifva de klandrade, och regeringen gör hvad den vill, dem oaktadt! Ett annat exempel: I Wirtemberg ville reBouggen ha ministrarnes aflöning höjd från 000 till 10,000 floriner. Stränderna vägrade, och då ministrarne påstodo, att kronan hade rättighet att oberoende af kamrarne bestämma ministrarnes underhåll, afgafs deremot från de deputerades bänkar en energisk protest. Nu förmäles från Wirtemberg, att under de senaste dagarne ministerlönerna icke destomindre blitvit ökade till 10,000 floriner! WDetsamma förestår i Hannover. Äfven der var det fråga om ökade löner åt några högre embetsmän, hvarpå första kammaren ingick, men hvilket den andra afslog. I ett fall gaf andra kammaren efter; i det andra (angående neralpostdirektören) vidblef den sitt första eslut. Ministrarne förklarade kort och godt, att regeringen icke kunde gifva vika; det skulle väl visa sig hvem som finge beklaga ig öfver denna konflikt. Oppositionen lät cke skrämma sig genom denna hotelse. Förre ninistern v. Minchhausen sade, att det icke var ständernas kallelse, att af fruktan för konflikter tåla sina rättigheters kränkning, och mn sådan kränkning ville man nu tillfoga lem ! — Saken är ännu oafgjord, men man an vara säker på att regeringen slutligen kall handla efter sitt eget hufvud. Så ser let för närvarande ut i de tyska kamrarne. Constitutionalismen nedsjunker här alltmer och ner till ett gyckelverk, och om de tyska stänerna skall man snart kunna säga: BRequiescant 2 pace! ... örnamStä äRRH.en notis: i Breslau har frilokumenter och bedrägerier dömd till 6 måades fängelse, 1000 thaler böter m. m. x