STOCKHOLM, den 7 Juli.
Vi lofvade i en föregående artikel att säga
vår stankay huru genom rikets ständers be-
handling af de ärenden, som tillhöra stats-
utskottet, ett konstitutionelt styrelsesätt tor-
de kunna befordras och i följd deraf en lag:
enlig och förtroendefull samverkan mellan
regering och folk uppstå: Vi tillägga att;-un-
der fiuvaratide förbållanden, denna utväg
fasthellre torde leda till ändamålet, än den
hittills fruktlötst begagnade så kallade kon-
stitutionsutskottsvägen söm erfarenheten till-
räckligt vitsordat, att den ingenting för-
mått åstadkomma i afseende på förändring
i regeringssystemet. Htarken -anmärknins
garnes mängd eller deras vigt har i det-
ta fall visat sig kunna ufrätta hågonting.
Detta var Händelsen under konung Carl Jo-
hans regering och har varit det äfven under
konung-Oscaårs. På riddarhuset hafva oppo-
sitionens anklagelser, äfven der de varit an-
lagda och utförda med öfverlägsen talang,
icke lemnat något annat resultat än en ringa
minoritet, så vida någon omröstning kommit i
fråga, hvilket icke ens inträffat sedan 1840. I
presteståndet har votering i detta ämne oss
veterligen aldrig egt rum. I borgare och bon-
destånden hafva visserligen majoriteterna be-
fr en eller annan, ja flera rådgifvares endt-
edigande och till och med derom aflåtit sär-
skilta skrifvelser till Kongl. Maj:t, men dessa
hafva icke rönt annan åtgärd, än att läggas
till handlingarne; och de ministrar; om hvil-
kas saknade förtroende hos dessa en så ojem-
förligt större del af af folket representerande
riksstånd tillkännagifvande sålunda skett, haf-
va i trots deraf qvarstannat intill dess de
hunnit pensionsåldern, ja till och med efter
den af nämde två riksstånd beslutade an-
mälan om deras entledigande likasom stigit
i gunst och inflytande hos majestätet. Vis-
serligen skulle man kunna: citera, att vid 1848
års riksdag en anmälan i detta hänseende från
bondeståndet, tillkommen genom ännu outredda
orsaker; räknades bland de skenbara förevänd-
ningarne att plötsligen förafskeda, eller rättare
göra sig af med, den både dugligaste och folkli-
gäste minister, som under de senaste 40 åren
sutit vid statsrodret, för att irdess: ställe bilda
elter :koalisera em af de mest Heterogena ele-
menter sammansatt styrelse, hvars konserva-
tive chef, hans eicellens nuvarande justitie:
ministern grefve Sparre, ännu qvarstår såsom
den egentliga typen af den loyala och hof-
manslika-karakteren hos ministren, som-allt
sedermera varit den förkerrskande, och def;
son ördspråket säger, en eller annan svåla
icke gjort någon sommar, under hvars him-
melsstreck en frisk konstitutionel lifsluft kun-
nat afidas. Deremot har män ett annat gan-
ska talande vittnesbörd å der ,fekt, som ri-
kets ständers behandling af anslagsfrågorna
kutinat ätöfva, från 1840 års riksdåg, då
hela den gamla kära uppsättningen af. .de-
ras excellenser statsråden. lemnades åt sitt
öde för att gifva rum åt en ny orgåhisas
tion, hvilken, om den än i tillämpnin-
gen hitintills icke visat sig motsvara
förboppningarne, fiKVäl genom sifr form långt
mera närmar sig en konstitutionelstyrelse än
den. förra, och utan några särdeles genomgri-
pande förändringar, etidast med en mera-än-
amålsenlig organisation af sjelfva årbetet och
vederbörande departementsexpeditioner, skulle
kunna inom sig utveckla fröet till en lika
beskaffad styrelsemeted som i brödrariket
Norge, derifrån iden,till den nuvarande de-
partemautalstyrelsen, är ursprungligen hämtad.
a vi skulle nästan vilja påstå, utan. fara för
misstag, ått icke ens de reformer inom det
ekonomiska lagstiftningsområdet, som sedan
1840 blifvit af regeringen på förslag af rikets
ständer beslatade, kommit till verkställighet,
så vida vi äbnu drågits med den gamla for:
men från. enväldets tider af endast fyra arbe-
tande eHer föredragande ledamöter i- konsel-
jen, utan samband i sin verksamhet med
hvarandra; Härmed må likväl förhålla sig
huru söm helst, nog af: der hya depärtemen-
talstyrelsen blef, oaktadt den gamle konun-
gens ovilja derför, sänktioneräd, och samttige
de gaml: rådgifvarne afskedade till följd af
den sjelfständiga hållning rikets änder antogo
vid behandlingen af en ömtålig anslagsfråga,
ochi förhoppning att derigenom vinna ett stöd
hos representationen, som den gamla regerm-
gen fann sig sakna, Att den senare afsigten
icke vans, berodde ensamt derpå, att Konun-
gen vid valet af. de nya miristrarne icke kunde
öfvergifva sina gamla föreställningssätt och
icke: ville lämpa sig. efter den riktning, som
representatiorens mest betydande män önskade
från början gifva åt dem nya departementals
styrelsen. De, som deltagit uti denhå riks-
dags förhandlingar eller eljest följt de hän-
delser, som dermed stodo i omedelbart sam-
manhangy erinra sig ännu ganska lifligt hu-
ruledesg då dem sedermera af- konung, Oscar
först utnämde justitieministern friberte Nör-
denfallk, som redan under konung Karl Johan
varit statssekreterare för krigsärenden och då
var en. bland de få, somv ännd isin- fulla man-
naålder resignerade frän sitt embete i anse-
endertill bristande öfverensstämmelse med det
rådänderegeringssystemet;år 1840 kallades till
konungen för att erbjudas främsta platsen
inom det nya kabinettet, ham förelade konun-
gen ett program, Hvars. bufvudpunkter förut
voro diskuterade emellan friherre Nordenfalks
politiska Vänner, och gjorde atitägandet af detta
ill vilkor för sinutnämmning, hvarvid han tillika
i underd. anhöll att få föreslå sina kolleger; )
men då konungen icke härtill lemnade sitt bifall
och då de nya både justitie- och utrikesmi-
nistrarne grefve Posse och friherre Stjerneld,
redan i September 1840. och den nye krigs-
a RER AR RN I