kande sin grofva hand på den orörlige fån:
gens axel.
Espårance spratt till.
Andtligen ! utropade Han.
Ni menar att jag kommer sent, tror jag ?...
Jo jo, det kan allt ha något för sig, det!
Men jag har minsann haft annat att tänka på
i dag än på mina fångar,
Det var. mindre artigt. inföll Espåranse
leende. j
Ni vet inte ni, att man har hållit: på att
döda konungen. I
Hvad säger nil utropade Esperance : be:
stört. Är det möjligt !
En så god konung.
Åh, mer än god, tillade den ädelmodigå
fången, perlan bland konungar! j
— Och ni kan väl förstå, att jag glömde bort
maten åt mina gäster, när jag fick veta detnj
invände: fångknekten okKonstladt:
Det gjorde mindrej, svarade Fsperance,
fångarne hade nog, ändå förlorat. aptiten vid
den sorgliga nyheten: .s. Men- hur är det med
konungen? hur är det-medkonungen?
Tyst! ;. hör ni inte stegen. Vänta litet,
ni får veta mera sedan. I
Stegen?., ... hvad för, steg?.:n...Fort,:säg,
kommer någon :; hit 2
Ja visst;: guvernören.n
Guvernören, stammade Espårance ned-
slagen, guvernören.
Ja, han följer sjelf alla främmande, som
besöka Chåtelet. - ;
- Det är således någon främmande, som kom-
mer hit ? 1106 I
Jo säkert; guvernören skulle minsann inte
annars besvära sig med att gå Hit... den bär
vindskupan ligger allt för högt för hans gamlå
ben., ä
i
i
Jag ber er, min vän, låt mig gå de främ-
mande till mötes.