af massans begabberi och skrattsalfvor, stodo qvar. Se der hvad som numera skulle framtränga till Gabriellas öron. Sådana voro Espårances tankar. Men tiden led, brasan var 2 nedbrunnen och glöden började småningom att betäckas med denna hvita aska, hvilken föregår deras fullkomliga Utslocknande. Lampan kastade endast ett svagt sken omkring sig, och snart inkräktade mörker och: köld helt och hållet det. lilla rummet. Esperance bad Gud om förlåtelse för sin fåfänga, anbefalde sig andäktigt åt hans barmhertighet och utsträckte sig på sin söng, tänkande på den stackars Urbain du Jardin, hvars melankoliska skugga kanske hvarje natt besökte ; denna lyckliga tillflyktsort för hans första år. Sömnen efterträdde inom kort dessa skakningar; och -den rike ädlingen glömde snart under stenhvalfvet sammeten, ebenholaet och guldfransarne; hvilka omgåfvo hans furstliga säng i palatset vid gatan de la CeTisale. Följande dagen var en olycklig dag, Sedan Esperance fått sin frukost och sin vedprovision, aflägsnade sig fångvaktaren utan att mera komma tillbaka, ej ehs till middagen. Den unge mannen såg :en märkvärdig rörelse på de aflägsna gatorna, ty omkring sjelfva Chåtelet.kunde han, i anseende till tornets kullrigRet, ej se någonting. Han märkte att somliga Köjde armarne mot. himlen, andra. torkade ögonen,: och han hörde tydligt buller af vapen både inom och utom fästningen. En skara ryttare, i hvarsispetsyhan tyckte sig igenkänna Rosny, sprängde fram öfver kajerna och PetitPont öck förlorade! sig uti la Cite. Hvad betydde detta krigiska utseende? Hvad betydde etta vapengny och dessa militäriska promeader? Och hvad betydde isynnerhet denna glömska, uti hvilken man lemnade honom,