af massans begabberi och skrattsalfvor, stodo
qvar. Se der hvad som numera skulle fram-
tränga till Gabriellas öron.
Sådana voro Espårances tankar. Men tiden
led, brasan var 2 nedbrunnen och glöden
började småningom att betäckas med denna
hvita aska, hvilken föregår deras fullkomliga
Utslocknande. Lampan kastade endast ett
svagt sken omkring sig, och snart inkräktade
mörker och: köld helt och hållet det. lilla
rummet.
Esperance bad Gud om förlåtelse för sin
fåfänga, anbefalde sig andäktigt åt hans barm-
hertighet och utsträckte sig på sin söng, tän-
kande på den stackars Urbain du Jardin,
hvars melankoliska skugga kanske hvarje natt
besökte ; denna lyckliga tillflyktsort för hans
första år. Sömnen efterträdde inom kort dessa
skakningar; och -den rike ädlingen glömde
snart under stenhvalfvet sammeten, ebenhol-
aet och guldfransarne; hvilka omgåfvo hans
furstliga säng i palatset vid gatan de la Ce-
Tisale.
Följande dagen var en olycklig dag, Sedan
Esperance fått sin frukost och sin vedprovision,
aflägsnade sig fångvaktaren utan att mera
komma tillbaka, ej ehs till middagen. Den
unge mannen såg :en märkvärdig rörelse på
de aflägsna gatorna, ty omkring sjelfva Chåte-
let.kunde han, i anseende till tornets kullrig-
Ret, ej se någonting. Han märkte att somliga
Köjde armarne mot. himlen, andra. torkade
ögonen,: och han hörde tydligt buller af va-
pen både inom och utom fästningen. En skara
ryttare, i hvarsispetsyhan tyckte sig igenkänna
Rosny, sprängde fram öfver kajerna och Petit-
Pont öck förlorade! sig uti la Cite. Hvad be-
tydde detta krigiska utseende? Hvad betydde
etta vapengny och dessa militäriska prome-
ader? Och hvad betydde isynnerhet denna
glömska, uti hvilken man lemnade honom,