—
Det gagnar ingenting till, de äro här nu.
Espöränce släkade med giriga blickar dör:
ren till sitt fängelse. . Nu öppnades den, och
in trädde den gamle Hugenotten, åtföljd af en
maskerad qvinna, hvars hufvud var het och
hållet doldt under en vid sammetskapuschongi
Vid åsynon af hanr eländiga. bostad gjorde
den okända damen7 ek ofrivillig åtbörd och
stannade hastigt; Iiksoni om Hennes föttår vär
-grat att böra henne Jän re; : i
Guvernören gick med gläljestrålahde an-
sigte emot Espårance, och fattade hans -hand
för att leda honom . fram till. den oväntade
räddarinnar. Den unge mannen lät föra gig
som ett barn, och hans hjerta klappade af er:
känsla och nyfikenhet. Tvenne steg från den
okända stånnade hån, och gubben aflägsnade
sig genast efter. en lätt bugning, !emnande
fängelset öppet, medan fångvaktaren, lydande
ett tecken af den främmande qvinnan, tyst
jsatte, sig .på dörrtröskeln. i - I
rov Nisär fris herr Esperance, sade damen
med jen röst, gom bortjagade hvearenda blods:
droppe från, fångens (kinder. : ds I
in Espårance gjorde.en häftig rörelse och ut:
bredde omedvetet sina armar. Den unga qvint
nan aftog sin mask, och säkert vardet tryck;
ningen af den, gom färgat hennes kinder med
den höga purpiir, som, 1 detta ögonblick bet
täckte dem; på ob sake i
osa Gabriellatörs utropade han och sammant
knäppte ödmjukt sinå händer. O, förlåt...
förlåt, madamelb: mmynsva sr j
Och han studsade förvirrad vid anblicken
af sin förkroppsligade dröm. ; : z I
Gabriella och Espårance betraktade hvaran-
dra Högra mämutfer, begge Tifvande vika för
den oemotståndliga dragningskraften at..e
skönhet, som ingendera någonsin funnit full-
komligare.
Slut på sjette delen.