rar styrelse har nemligen ingen pålitgare och sannare vän, än den bederlige och modige medborgaren, likasom ingen farligare fiende, än den (fege: och lågsinnade hycklaren. Det. finnes. blott ett slags trohetsed — den må nu vara formligen affordrad eller icke — som medborgaren är skyldig att samvetsgrant helighålla — det är troheten mot fäderneslandet -dess ära och lycka — och denna samma ed har monarken äfven svurit sitt land, Till ingen vanhederlig eller lastbar handling kan någon ed på jorden binda individer. Blind och fåvitsk är den styrelse, som anser sig kunna betrygga sin tillvaro genom förbund med fegheten och lögnen, och som tror att statens lycka ligger ensamt i de materiella behofvens tillfredsställande. Svag är denästat — och vanmäktig den regering, som ieke kan påräkna stödet af upplysta-och modiga män. Mer än alla andra stater på jorden:har Ryssland fått besannadenna sats — då, såsom; det. senaste kriget utvisat, denna, på alla materiella hjelpkällor så rika stat snart sagdt hotade att brista sönderi alla sina fogningar, vid den första allvarsamma konflikt med Europas moraliska krafter. All:den ränslösa! makt söm ligger uti ryska czarens händer har icke kunnat förhindra verksamheten af den förfärliga depravation som alltid följer despotismen i spåren. Vi hafva sett, att öaktadt kejsar Nikolaus under mera än oa är uppbjudit hela sin gigantiska förmåga och anlitat alla: statens oerhörda hjelpkällor för utförandet: af-det krig, hvars stora: syftemål varit hans lefnads uppgift, dock vid utbrottet deraf landets I fästningar, flottor och armeer voro uti det skick, att, utan ett endaallvarligt fiendtligt angrepp. deräppå, i denna stund inenting återstår, som på allvar skulle kunnat Pla vestern spetsen, omvestern velat förödmjuka och: kufva Ryssland: Ryssland har nödgats underteckna en fred, som, huru tillfredsställande den än inför natiohen utmålas, likvist måste anses såsom ett erkännande af dess vanmakt och såsom en afsägelse af det moraliska. inflytande uti. .Europas angelägenheter; som hitintills lemnat detsamma obestridt. Sådan vär följdenvafuen okontrollerad makt — den .må. nu ligga uti .en..kejseres eller, en simpel kronobetjents händer, Kejsar Alexander Kan visserligen hota att tygla polackarnes -drömmerier,, dv. 8. deras, frihetssträfvanden, men. meds all; sin makt: förmår han; lika litet som någon annan dödlig, att qväfva dessa eller andra sträfvanden till frihet och sjelfständighet, hvilka komma uti hans väg — ty dessa krafter utgå från Gud sjelf — och ledas. af Hans, allsmäktiga: hand. : Vi hade sålunda önskat att H. M. inskränkt sina löften åt polska folket till-de; vackra orden: att han kom bland dem med glömska af det förflutna, och uppfyld af de bästa afsigter för landet. Men låtom oss återgå till det egentliga föremålet för denna uppsats, amnestidekretet, det säges deruti, bland; annat; att detsamma. endast gäller dem som. härstamma från konunben Polen eller närgränsande provinser; et gäller således ingen af de flera hundrade tusen ryska infödingar, som under de senaste 50 åren vandrat till Siberiens grufvor eller: kolonier? Är väl då icke den rörande berättelsen sann, som fästat så många förhoppningar vid den nuvarande kejsarens person, den berättelsen nemligen, att då en dag kejsar Nikolaus skulle hafva frågat tronföljaren: Hvad skulle du hafva gjort med de sammansvurne af år 1825, om deras öde lepat i dina händer? den unge fursten säges afva svarat: Jag skulle hafva förlåtit dem!!... Lefver då icke ännu någon enda af dessa olyckliga? Finnes det inger enda qvar att förlåta? Gifves det ej ens något minne öfrigt af en furstinna Trubetskojs höga dygd, om hon sjelf icke . mera finnes för att försona 30 års afgrundslika marter? — Slutligen ett ord om sjelfva formen för detta beryktade amnestidekret. Hans majestät bemyndigar deruti de utländska -sändebuden att emottaga nådeansökningar från dem, som böra till de deri uppgifne kategorier af politiska brottslingar. Är det väl möjligt att det någonsin kunnat vara någon enda af dessa senare förbjudet utt, om hans hjerta så veknat som dekretet önskningsvis, framställer, få underdånigast anhålla om tillgift för sinså kallade förbrytelse, monarken naturligtvis obetaget att förlåta eler ej? Huru anser man väl en medborgare nom ryska riket, om han äfven kan utesluGE rättigheten ätt antopa om monarkens i På — frågan om reglerandet af Hälarens vattenköjd. Sedan de i denna fråga af Maälareprovinserna ut-) edde deputerade låtit fullborda den af strandegarne jeslutede afvägning och uppmätning af den mark Å