rar styrelse har nemligen ingen pålit-
gare och sannare vän, än den bederlige och
modige medborgaren, likasom ingen farligare
fiende, än den (fege: och lågsinnade hycklaren.
Det. finnes. blott ett slags trohetsed — den må
nu vara formligen affordrad eller icke — som
medborgaren är skyldig att samvetsgrant he-
lighålla — det är troheten mot fäderneslandet --
dess ära och lycka — och denna samma ed
har monarken äfven svurit sitt land, Till in-
gen vanhederlig eller lastbar handling kan
någon ed på jorden binda individer.
Blind och fåvitsk är den styrelse, som an-
ser sig kunna betrygga sin tillvaro genom
förbund med fegheten och lögnen, och som
tror att statens lycka ligger ensamt i de ma-
teriella behofvens tillfredsställande. Svag är
denästat — och vanmäktig den regering, som
ieke kan påräkna stödet af upplysta-och mo-
diga män. Mer än alla andra stater på jor-
den:har Ryssland fått besanna- denna sats —
då, såsom; det. senaste kriget utvisat, denna,
på alla materiella hjelpkällor så rika stat
snart sagdt hotade att brista sönderi alla sina
fogningar, vid den första allvarsamma kon-
flikt med Europas moraliska krafter. All:den
ränslösa! makt söm ligger uti ryska czarens
händer har icke kunnat förhindra verksam-
heten af den förfärliga depravation som alltid
följer despotismen i spåren. Vi hafva sett,
att öaktadt kejsar Nikolaus under mera än oa
är uppbjudit hela sin gigantiska förmåga och
anlitat alla: statens oerhörda hjelpkällor för
utförandet: af-det krig, hvars stora: syftemål
varit hans lefnads uppgift, dock vid utbrottet
deraf landets I fästningar, flottor och armeer
voro uti det skick, att, utan ett endaallvarligt
fiendtligt angrepp. deräppå, i denna stund in-
enting återstår, som på allvar skulle kunnat
Pla vestern spetsen, omvestern velat för-
ödmjuka och: kufva Ryssland: Ryssland har
nödgats underteckna en fred, som, huru till-
fredsställande den än inför natiohen utmålas,
likvist måste anses såsom ett erkännande af
dess vanmakt och såsom en afsägelse af det
moraliska. inflytande uti. .Europas angelägen-
heter; som hitintills lemnat detsamma obestridt.
Sådan vär följdenvafuen okontrollerad makt —
den .må. nu ligga uti .en..kejseres eller, en
simpel kronobetjents händer, Kejsar Alexan-
der Kan visserligen hota att tygla polackarnes
-drömmerier,, dv. 8. deras, frihetssträfvan-
den, men. meds all; sin makt: förmår han; lika
litet som någon annan dödlig, att qväfva dessa
eller andra sträfvanden till frihet och sjelf-
ständighet, hvilka komma uti hans väg —
ty dessa krafter utgå från Gud sjelf — och
ledas. af Hans, allsmäktiga: hand. : Vi hade
sålunda önskat att H. M. inskränkt sina löf-
ten åt polska folket till-de; vackra orden: att
han kom bland dem med glömska af det
förflutna, och uppfyld af de bästa afsigter
för landet.
Men låtom oss återgå till det egentliga före-
målet för denna uppsats, amnestidekretet, det
säges deruti, bland; annat; att detsamma. en-
dast gäller dem som. härstamma från konun-
ben Polen eller närgränsande provinser;
et gäller således ingen af de flera hundrade
tusen ryska infödingar, som under de sena-
ste 50 åren vandrat till Siberiens grufvor el-
ler: kolonier? Är - väl då icke den rörande
berättelsen sann, som fästat så många för-
hoppningar vid den nuvarande kejsarens per-
son, den berättelsen nemligen, att då en dag
kejsar Nikolaus skulle hafva frågat tronföl-
jaren: Hvad skulle du hafva gjort med de
sammansvurne af år 1825, om deras öde le-
pat i dina händer? den unge fursten säges
afva svarat: Jag skulle hafva förlåtit dem!!...
Lefver då icke ännu någon enda af dessa olyck-
liga? Finnes det inger enda qvar att förlåta?
Gifves det ej ens något minne öfrigt af en
furstinna Trubetskojs höga dygd, om hon sjelf
icke . mera finnes för att försona 30 års af-
grundslika marter? — Slutligen ett ord
om sjelfva formen för detta beryktade amne-
stidekret. Hans majestät bemyndigar deruti
de utländska -sändebuden att emottaga nåde-
ansökningar från dem, som böra till de deri
uppgifne kategorier af politiska brottslingar.
Är det väl möjligt att det någonsin kunnat
vara någon enda af dessa senare förbjudet
utt, om hans hjerta så veknat som dekretet
önskningsvis, framställer, få underdånigast an-
hålla om tillgift för sinså kallade förbrytelse,
monarken naturligtvis obetaget att förlåta el-
er ej? Huru anser man väl en medborgare
nom ryska riket, om han äfven kan uteslu-
GE rättigheten ätt antopa om monarkens
i På
—
frågan om reglerandet af Hälarens vattenköjd.
Sedan de i denna fråga af Maälareprovinserna ut-)
edde deputerade låtit fullborda den af strandegarne
jeslutede afvägning och uppmätning af den mark Å