STOCEHOLM, den 3 Juli, :
Om statsrådets ansvarighet.
Hr professor Svedelius i Upsala har, såsom
allmänheten redan känner, utgifvit ett arbete.
öfver detta ämne, och en recension deraf har,
bland annat, äfven genomgått flera numror.
af Svenska Tidningen. Öfverbufvud torde lä-
siren någorlunda på förhand hafva anat, huru
Svenska Tidningen skulle bedöma de åsigter,
enligt hvilka professor Svedelius anser det
låta sig göra äfven med vår grundlag, atter-
hålla en i det närmaste ministeriel styrelse,
och vi skola således icke upptaga utrymmet
med någon kritik öfver Svenska Tidningens
kritik, på det hela. Några få ställen böra
dock ej passera utan uppmärksamhet.
Svenska Tidningens betraktelser röra sig
omkring det reaktionära eller absolutistiska
partiets och den gamla fosforistiska skolans
välbekanta formel eller påstående, att den
statsrättliga teori, som vill söka att få vår
regering betraktad såsom - konstitutionel i me-
ningen af ministeriel styrelse; är ett för denna
dlag främmande begrepp. Efter vår tanka
ar denna fråga ännu icke blifvit till fullo
utredd. Ser man den nemligen ända till bot-
ten och tar i betraktande att med vår repre-
sentation någon rädgifvareansvarighet annat
än på papperet visat sig icke existera, så
skulle det vid första påseendet tyckas, att just
anhängarne af en stark och från fjettrar be-
friad regeringsmakt borde föredraga en mini-
sterialstyrelse, hvarigenom konungen stäldes
utan all ansvarighet, och allt missnöje afled-
des på ministrar, fastän i sjelfva verket äf-
ven utan någon skada för dessa, men hvari-
genom sålödes monarken i alla fall befunne
sig öfver eller utanför hela den politiska ma-
skerad, som för hvarje riksdag uppföres emel-
lan de fyra stånden vid dechargebetänkandets
föredragning. Ty man bör härvid ej lemna
ur sigte hvad erfarenheten till öfverflöd visat,
att äfven de mest rättmätiga anledningar till
klander emot systemet och önskningar om en
förändring deri, -genom anmärkningar på de
varande rådgifvarne, om dessa önskningar ock
någon gång skulle lyckas ärbeta sig genom
konstitutionsutskottets bränningar, likväl stran-
da på adelns och presteståndeta majoriteter,
så att konungen aldrig behöfver frukta att
. besväras med någon anmälan efter 107:de
paragrafen — hvarpå han i allt fall gör blott
det afseende, som honom godt synes.
EE Vid-sådant förhållande är det då temligen
åtagligt, att när en gång denna erfarenhet
unnit genomtränga nationens medvetande,
och om -dertill någon förändring i grundla-
gens uppfattning till bildande af en verkligen
konstitutionel regering, innefattande ett uttryck
af allmänna tänkesättet icke uppifrån vidtages,
så skall nationen slutligen lägga hela ansva-
ret, för hvad som göres eller underlåtes, på
regentens skuldror. Detta kan också regenten
naturligtvis till en tid lätt bära, dels derföre
att det afstånd, som skiljer regenten från fol-
ket, utöfvar ett slags trollkraft på sinnena till
skapande af underdånighetskänsla och resig-
nation under makten, dels ock derföre att re-
genten är juridiskt ansyarsfri, och icke kan
dragas för rätta eller geziom någon dom afsättas,
Men i allt fall skulle, när denna uppfattning
hunnit blifva allmän, en sådan stälining för ko-
nuagen kunna under vissa förhållanden, d. v. s.
om ett impopulärt system länge fortsättes och
pröfvar tålamodet till dess gräns, blifva så tung,
att konungen sjelf finge skäl att önska en
förändring, huru ljuft det än är, att anse sig
sjelf bafva das alles gethan, såsom konung
Fredrik af Hessen yttrade. sig.
Af alla dessa skäl är det, som vi anse det
icke utan sin märkvärdighet, när Svenska
Tidningen i den sista af de förutnämda artik-
larne aflägger den trosbekännelsen, att med
den nationella önskan, att regeras af en ko-
nung, också sammanhänger den, att icke göra
skonungen moraliskt ansvarsfri för. regerings-
ärendena, hvilken ansvarighet (skall väl vara
vansvarsfribhet). deremot är. den antagna: s. k.
fiktion; hvarpå det utländska konstitutionella
lärobegreppet hvilar.
Här anmärka vi endast, att äfven med förut-
sättande af en sådan regering, der ansvariga
ministrar egentligen styra, finnes dock ett slag
af moralisk ansvarighet å konungen, nemligen
för det val han gör af rådgifvare, eller med
andra ord, det förutsättes såsom vilkor för
ansvarsfriheten, att till Fådgifvare skola utses
personer, hvilkas åsigter motsvara folkets önsk-
ningar och icke i främsta rummet äro uttryck
af er mäktig eller privilegierad; minoritets in-
tressen -embt folket. u
Felet är, säger Svenska Tidningen på ett
annat ställe; att man, istället för att tillett
lefvande system utveckla. de begrepp, som
finnnas. hos vårt folk, i vår historiä-och för-
fattning, samt detta så öfvertygande och kraf-
tigt, att det blir bindande både för konung