begriper detta ögonblickligen utan kommöntarier
den, som är obekant med ämnet, skulle behöfra -ett
studium för att få reda i det virrvårr denox artikel
innehåller, den här derföre fått gå oantastad glöm-
skan till mötes.
Nan har någon gång lagt mig till last det språk
jag begagnat mot gymnasterna; må det tillåtas mig
såsom motstycke göra ett florilegium från prof. Bran-
tings sista artikel. Der förekomma, tillämpade på
mig och -mina- skrifter, följande humana uttryek:
djerf oförsynthets, falskt föregifvander,:-ärekrän-
kande motståndares, osanningens och förtalets löm-
ska vapen,, skandalskrifter, sanningslösa anmärk-
ningar, sskandalanfall, och slutligen, då:svenska
språket icke räcker till, helsas jag för fools. Denna
samling tyckes vara tillräcklig för en fjerdedels spalt,
helst när orden framställas utan ringaste- anförda
grunder, blott såsom uttrycken - af prof. Brantings
personliga omdömen. Deras giltighet och tillämplig-
het beror dock lyckligtvis på den valör man tilläg-
ger detta omdöme, och de torde derföre af mig kunna
ganska likgiltigt mottagas. Å
Resultaterna af den granskning jag nu anställt
med hr professor Brantings och hr doktor Liedbecks
artiklar torde lämpligen kunna sammanställas i föl-
jande punkter:
1:o De hafva icke svarat ett ord på hvad jag i
min första artikel framdrog;
2:o De hafva tagit åt sig saker, hvilka, efter deras
egen uppgift, icke rör dem;
3:0 De hafva falskt öfversatt en tryekt handling,
på grund hvaraf de
4:0 angripit mig för en tidningsartikel, hvaruti de
ieke bevisat och icke kunna bevisa att jag haft nå-
gon del, emedan jag ingen haft;
5:o De hafva återupprepat gamla beskyllningar,
dem de icke bevisat oeh icke kunna bevisa, emedan
de äro osanna;
6:0 Prof. Branting har begagnat uttryck, som gör
all höflighet mot honom malplacerad.
Det vore önskvärdt om dylika återkommande blot-
tanden af dessa herrars handlings- och skrifsätt kunde
förmå dem att en gång öfvergå från prat till sak,
från insinuation till bevisning:
Hr redaktör! jag ber eder om ursägt att jag upp-
tagit så mycket af er tidnings utrymme med denna
diatrib; men ni torde hafva erfarit, att det i all-
mänhet faller sig lättare och kortare att utan bevis-
ning framställa en beskyllning, än att genom bevis:
ning försvara sig deremot. Jag älskar pressens fri-
het, men det oaktadt anhåller jag att ni måtte vägra
intagande af alla artiklar från herrär Branting och
Liedbeck, så snart de icke innehålla sak, enär det
personliga käbblet måste vara föga uppbyggligt för
edra läsare. Jag böjer mig gerna för samma censur
öfver mig, som jag ber eder utöfva öfver mina mot-
ståndare, men anhåller att i händelse Red: af Dublin
quarterly journal skulle styrka mina påståenden, få
återkomma till detta ämne.
Stockholm d. 20 Juni 1856.
Gust. vor Diben.
Med anledhing af den hemställan, som i
slutet af ofvanstående artikel. göres till redak-
tionen, få vi härmed förklara, att vi icke ärna
vidare upplåta vård spalter för en personlig
polemik rörande förhållanden, som lämpligare
torde kunna afhandlas på ett annat-ställe än
i ett politiskt dagblad, och att vi icke hädan-
efter införa någonting rörande denna tvist,
så vida icke någon af de stridande parterna
skulle komma i tillfälle att i största möjliga
korthet meddela: en eller annan ny sakupp-
lysning i de ämnen, kring hvilka striden rö-
rer sig.
w——— r———