Om gymmastiska centralimsttutets; -åsföljd af ett khandbref. Det för tillfället vigtigaste af denna not tolkar dr Tiedbeck sålunda: D. önskar att ergelska läkarne icke måtte vilseledas af sjukgymnastikens införares i England, hr Georgiis uppgifter samt det intresse svenska låkaresällskapet egnat gymnastiken. Hvar och en; som läser detta, måste naturligtvis tro, Jatt jag velat borttaga effekten af såväl hr G:s uppgifter, som af detstöd gymnastiken kunde få af läkareI sällskapets åt henne egnade intresse, derigenom att I jag varnade för begge: Det är detta man velat hafva fram, det är derföre man försökt en öfversättning. Dr Liedbeck kallar detta slags öfversättning naturnödvändig; så myeket värre för honom, ty Å hon är falsk. E I texten står nemligen: Mr G:s statements as to Å the countenance, given c. As to betyder icke samt, utan om eller med afseende på, hvadan meningen blifver: D. varnar för hr G:s uppgifter med afseende på det intresse E. S. visat gymnastiken. Det är således blott en varning mot G:s speciella uppgifter om beskaffenheten af läkaresällskapets omdöme öfver gymnastiken, dess intresse för henne, ieke mot detta omdöme eller intresse sjelft. På det att denna varning skall kunna begripas, måste rhan känna hvilka hr G:s uppgifter voro och i hvad afsigt jag varnade för dem. Detta finnes helt kort och klart uttaladt i nedanstående bref till redaktionen af Lublin qvarterly, hvilket är hrr Branting och Liedbeek bekant genom skriften Homoepather och Gymnaster ete., der det finnes tryckt sid. 105—106. I en skrift, kallad Kinesipathy etc. har hr Georgii, sid. 8—10, öfversatt ett yttrande af svenska läkaresällskapet, rörande den svenska gymnastiken, och dervid fogat noter, som beskylla sagde sällskap för partiskhet och orättvisa (mot gymnastiken). Den skrift jag härhos sänder er (om gymnastiska centralinstitutet) innehåller sid. 61—64 en vederlöggning af dessa uppgifter och dessutom en kritik af de svenska gymnasternas vetenskapliga ståndpunkt. Om gymnastiken vinner edra landsmäns gillande, så är min önskan att de måtte få veta det faktum, att svenska läkare icke enderskattat den nya terapeutiska metoden. Skulle de åter vara böjde att förkasta saken till följd af det ovetenskapliga och qvacksalvarlika sätt, hvarpå den införes till deras kännedom, så vill jag bedja er att icke tigande tillåta edra vetenskapliga bröder fördöma utan pröfning, och visa dem att, då en betydlig del af en läkarekår gifvit ett sådant yttrande; som det hr Georgii citerat, der måste ligga mera sanning i gymnasternas erfarenhet, än man af deras ord skulls kunna tron. Läsaren finner häraf, hvåd hrr Branting och Lied-: beck visligen förtegat, att jag endast önskat varna engelska läkare för de uppgifter man inför engelsk publik framdragit, att svenska läkaresällskapet underskattat gymnastiken, hvilka uppgifter ieke voro sanna, enär sällskapet högligen berömt gymnastiken; samt tillika att jag uttryckligen begärt tidskriftens understöd för gymnastiker, på den grund att jag fruktade det hrr Georgiis, Roths m. fl:s sätt att skrifva skulle mera skada än gagna saken, en fruktan, som tyvärr blifvit verklighet. Frågas nu, om detta är något som bör läggas mig till last. Tvärtom: i fall gymnasterna älskade sin sak högre än sig sjelfva, skulle de taeka mig för detta handbref, i stället för att klandra mig. — Detta om notens rätta förstånd. Hvad åter angår insinuationen, att jag skulle hafva någon del i sjelfva artikeln, så gifva hvarken noten, eller ordalagen i artikeln eller hela dess tendens ringaste anledning till ett sådant antagande. Men rofessor Branting fordrar intyg af tidskriftens reaktion, innan han anser mig urskuldad. Han glömmer härvidlag, att han och doktor Liedbeck äro anklagare, och att det åligger honom bevisa påståendet. En sådan bevisning, som den man af mig begär, kommer möjligen, när min skrift Homoeopather och Gymnaster hinner arbeta sig fram till den engelska pressens kännedom, men undertiden må den läsande allmänheten besinna, att det icke gerna är möjligt att alltid ega till hands tryckta försvarsskrifter mot alla insinuationer, dem det behagar hatfulla monomaner att utan tillstymmelse till bevisning framkasta och idisla. Mer än insinuationer äro ej mina motståndares ord. Jag har skickat en skrift till en utmärkt journals redaktion; jag skref ett bref, ett bref, som tillkännagaf afsigten med sändandet: se der det enkla faktum hvaröfver man bråkar, för hvilket man hopar oqvädinsord öfver mig. Det är oförnuft eller elakhet, att vilja skylla mig för en artikel, hvaruti mina tydligen uttalade åsigter icke återfinnas. — När prof. Branting och doktor Liedbeck härnäst, d. v. s. tredje gängen, återkomma till detta ämne, anhåller jag om bevisen för att jag till engelska tidskrifter lemnat materialier för nedsättandet af Ling och gymnastiken; de skola finna denna bevisning svårare än insinuerandet. Ett annat, äfven obevist, påstående, framårages af prof. Branting, det nemligen, att jag i mina svenska skrifter uppträdt mot framlidne professor Ling och svenska gymnastiken, under det att han fräckt förklarar, att han icke gör eller gjort denna beskyllning. Så liten reda har han på hvad han säger och gör! Det har varit framme flera gånger detta påstående, och jag bar begärt bevisen derför, mes aldrig fått dem. Det torde nu efter fem års besinniog vara tid att professor Branting utlåter sig i ämnet, ty eljest får han icke finna underligt om allmänheten, i likhet med mig, förklarar honom hafva farit med osanning. På det han måtte ega bestämda yttranden att hålla sig till, uppfordrar jag honom härmed att bevisa, att jag med ett enda ord yttrat mig förklenande om Ling, såsom skald, gymnast eller menniska, bevisa, att jag röjt ringaste tecken till fientlighet mot gymnastiken i någon dess branche. Så snart han bevisat detta, skall jag återtaga hvad jag sagt om honom, men till dess qvarstår hans ofvan citerade påstående såsom en osanning, dikterad af illvilja och sjelfkärlek. Det är denna sjelfkärlek, som kommer honom att identifiera sig och sina kamrater med Ling, sorh narrar honom att anse mina anmärkningar mot hans och konsorters kolibradoserier vara riktade mot den svenska gymnastiken. Han och de äro icke Ling, hans och deras läror äro ieke numera svenska gymnastiken. Min vördnad för Lings minne har jag re-peterade gånger uttalat, likaså min kärlek för gymnastiken, hvilken kärlek i viss mån motiverade mitt första uppträdande mot hennes rådbråkare här hemmå och i utlandet. Jag klandrade dem för det charlatanmessiga sätt, hvarpå de framstälde läran, och varnade för följderna deraf. Dessa följder, underskattandet, ja fördömandet af gymnastiken, hafva flerstädes inträdt, och man begagnar tillfället att skylla dem på mig. Det är ett beqvämt sätt att komma ifrån saken, men det är oärligt. Ofvannämde sjelfkärlek måste äfven vara skälet, hvarföre prof. Branting anser, att mina skrifter om skandalerna vid gymnatiska ocentralinstitutet — ty så måste det af honom använda ordet skandalskrifter tolkas — blifvit vederlagde af hans svar i Bore och af en artikel i Svenska Tidningen 1855 N:o 154. Hans svar i Bore tillhöra neml. stridens första början KS innehålla endast nakna förnekanden af bevista fakta, eller något ännu sämre. Artikeln i Sr. Tidningen utgör blott en frasrik panegyrik för honom jelf, utan tecken till faktisk vederläggning; j ERAEPENE. VT skulle FREY ST ReTSY AN