Om gymmastiska centralimsttutets; -åsföljd af ett
khandbref. Det för tillfället vigtigaste af denna not
tolkar dr Tiedbeck sålunda: D. önskar att ergelska
läkarne icke måtte vilseledas af sjukgymnastikens
införares i England, hr Georgiis uppgifter samt det
intresse svenska låkaresällskapet egnat gymnastiken.
Hvar och en; som läser detta, måste naturligtvis tro,
Jatt jag velat borttaga effekten af såväl hr G:s upp-
gifter, som af detstöd gymnastiken kunde få af läkare-
I sällskapets åt henne egnade intresse, derigenom att
I jag varnade för begge: Det är detta man velat haf-
va fram, det är derföre man försökt en öfversätt-
ning. Dr Liedbeck kallar detta slags öfversättning
naturnödvändig; så myeket värre för honom, ty
Å hon är falsk.
E I texten står nemligen: Mr G:s statements as to
Å the countenance, given c. As to betyder icke samt,
utan om eller med afseende på, hvadan meningen
blifver: D. varnar för hr G:s uppgifter med afseende
på det intresse E. S. visat gymnastiken. Det är så-
ledes blott en varning mot G:s speciella uppgifter om
beskaffenheten af läkaresällskapets omdöme öfver
gymnastiken, dess intresse för henne, ieke mot detta
omdöme eller intresse sjelft. På det att denna var-
ning skall kunna begripas, måste rhan känna hvilka
hr G:s uppgifter voro och i hvad afsigt jag varnade
för dem. Detta finnes helt kort och klart uttaladt
i nedanstående bref till redaktionen af Lublin qvar-
terly, hvilket är hrr Branting och Liedbeek bekant
genom skriften Homoepather och Gymnaster ete.,
der det finnes tryckt sid. 105—106.
I en skrift, kallad Kinesipathy etc. har hr
Georgii, sid. 8—10, öfversatt ett yttrande af svenska
läkaresällskapet, rörande den svenska gymnastiken,
och dervid fogat noter, som beskylla sagde sällskap
för partiskhet och orättvisa (mot gymnastiken). Den
skrift jag härhos sänder er (om gymnastiska cen-
tralinstitutet) innehåller sid. 61—64 en vederlögg-
ning af dessa uppgifter och dessutom en kritik af
de svenska gymnasternas vetenskapliga ståndpunkt.
Om gymnastiken vinner edra landsmäns gillande, så är
min önskan att de måtte få veta det faktum, att svenska
läkare icke enderskattat den nya terapeutiska metoden.
Skulle de åter vara böjde att förkasta saken till följd
af det ovetenskapliga och qvacksalvarlika sätt, hvarpå
den införes till deras kännedom, så vill jag bedja er
att icke tigande tillåta edra vetenskapliga bröder för-
döma utan pröfning, och visa dem att, då en betydlig
del af en läkarekår gifvit ett sådant yttrande; som det
hr Georgii citerat, der måste ligga mera sanning i gym-
nasternas erfarenhet, än man af deras ord skulls kunna
tron.
Läsaren finner häraf, hvåd hrr Branting och Lied-:
beck visligen förtegat, att jag endast önskat varna
engelska läkare för de uppgifter man inför engelsk
publik framdragit, att svenska läkaresällskapet un-
derskattat gymnastiken, hvilka uppgifter ieke voro
sanna, enär sällskapet högligen berömt gymnastiken;
samt tillika att jag uttryckligen begärt tidskriftens un-
derstöd för gymnastiker, på den grund att jag fruk-
tade det hrr Georgiis, Roths m. fl:s sätt att skrifva
skulle mera skada än gagna saken, en fruktan, som
tyvärr blifvit verklighet. Frågas nu, om detta är
något som bör läggas mig till last. Tvärtom: i fall
gymnasterna älskade sin sak högre än sig sjelfva,
skulle de taeka mig för detta handbref, i stället för
att klandra mig. — Detta om notens rätta förstånd.
Hvad åter angår insinuationen, att jag skulle hafva
någon del i sjelfva artikeln, så gifva hvarken noten,
eller ordalagen i artikeln eller hela dess tendens
ringaste anledning till ett sådant antagande. Men
rofessor Branting fordrar intyg af tidskriftens re-
aktion, innan han anser mig urskuldad. Han glöm-
mer härvidlag, att han och doktor Liedbeck äro an-
klagare, och att det åligger honom bevisa påståen-
det. En sådan bevisning, som den man af mig be-
gär, kommer möjligen, när min skrift Homoeopather
och Gymnaster hinner arbeta sig fram till den en-
gelska pressens kännedom, men undertiden må den
läsande allmänheten besinna, att det icke gerna är
möjligt att alltid ega till hands tryckta försvars-
skrifter mot alla insinuationer, dem det behagar hat-
fulla monomaner att utan tillstymmelse till bevis-
ning framkasta och idisla. Mer än insinuationer äro
ej mina motståndares ord. Jag har skickat en skrift
till en utmärkt journals redaktion; jag skref ett bref,
ett bref, som tillkännagaf afsigten med sändandet:
se der det enkla faktum hvaröfver man bråkar, för
hvilket man hopar oqvädinsord öfver mig. Det är
oförnuft eller elakhet, att vilja skylla mig för en
artikel, hvaruti mina tydligen uttalade åsigter icke
återfinnas. — När prof. Branting och doktor Lied-
beck härnäst, d. v. s. tredje gängen, återkomma till
detta ämne, anhåller jag om bevisen för att jag till
engelska tidskrifter lemnat materialier för nedsättan-
det af Ling och gymnastiken; de skola finna denna
bevisning svårare än insinuerandet.
Ett annat, äfven obevist, påstående, framårages af
prof. Branting, det nemligen, att jag i mina svenska
skrifter uppträdt mot framlidne professor Ling och
svenska gymnastiken, under det att han fräckt för-
klarar, att han icke gör eller gjort denna beskyll-
ning. Så liten reda har han på hvad han säger
och gör! Det har varit framme flera gånger detta
påstående, och jag bar begärt bevisen derför, mes
aldrig fått dem. Det torde nu efter fem års besin-
niog vara tid att professor Branting utlåter sig i
ämnet, ty eljest får han icke finna underligt om all-
mänheten, i likhet med mig, förklarar honom hafva
farit med osanning. På det han måtte ega bestämda
yttranden att hålla sig till, uppfordrar jag honom
härmed att bevisa, att jag med ett enda ord yttrat mig
förklenande om Ling, såsom skald, gymnast eller men-
niska, bevisa, att jag röjt ringaste tecken till fientlighet
mot gymnastiken i någon dess branche. Så snart han
bevisat detta, skall jag återtaga hvad jag sagt om
honom, men till dess qvarstår hans ofvan citerade
påstående såsom en osanning, dikterad af illvilja och
sjelfkärlek.
Det är denna sjelfkärlek, som kommer honom att
identifiera sig och sina kamrater med Ling, sorh
narrar honom att anse mina anmärkningar mot hans
och konsorters kolibradoserier vara riktade mot den
svenska gymnastiken. Han och de äro icke Ling,
hans och deras läror äro ieke numera svenska gym-
nastiken. Min vördnad för Lings minne har jag re-
-peterade gånger uttalat, likaså min kärlek för gym-
nastiken, hvilken kärlek i viss mån motiverade mitt
första uppträdande mot hennes rådbråkare här hemmå
och i utlandet. Jag klandrade dem för det charlatan-
messiga sätt, hvarpå de framstälde läran, och varnade
för följderna deraf. Dessa följder, underskattandet,
ja fördömandet af gymnastiken, hafva flerstädes in-
trädt, och man begagnar tillfället att skylla dem på
mig. Det är ett beqvämt sätt att komma ifrån sa-
ken, men det är oärligt.
Ofvannämde sjelfkärlek måste äfven vara skälet,
hvarföre prof. Branting anser, att mina skrifter om
skandalerna vid gymnatiska ocentralinstitutet — ty
så måste det af honom använda ordet skandalskrifter
tolkas — blifvit vederlagde af hans svar i Bore och
af en artikel i Svenska Tidningen 1855 N:o 154.
Hans svar i Bore tillhöra neml. stridens första början
KS innehålla endast nakna förnekanden af bevista
fakta, eller något ännu sämre. Artikeln i Sr. Tid-
ningen utgör blott en frasrik panegyrik för honom
jelf, utan tecken till faktisk vederläggning; j
ERAEPENE. VT
skulle
FREY ST ReTSY AN