ERSSELUBAES FE BARA rg CNEEEST TE JSRERRERIR AA SERIE. OSMSIEPSERETSSR CFM een
de kungörelser, som till ordningens eeh trefnadens
vidmaktbållande äro uppsatia
RÄTTEGÅNGS- oc POLISSAKER.
Öhrströmska målet mot åtskilliga oftcerare vid
lifbeväringsregementet.
i Vi begynna en redogörelse för detta mål,
som icke får förblandas med det Bennichska.
Den stämning, som af underlöjtnant Öhrström
, den 24 sistl. April blifvit till krigshofrätten
ingifven, var af följande lydelse :
Till kongl. krigshofrätten.
Sedan jag förliden gårdag å kongl. lifbeväringsre-
gementets ordresrum i kongl. slottet, der de fleste
af regementets i tjenstgöring varande officerare vid
vanlig ordrestimma församlats, fullgjort de mig, så-
I som tjenstgörande adjutant, åliggande göromål och
på fråga till tjenstgörande majoren, hr baron Georg
: Fleetwood, om han hade något vidare att befalla,
I fått nekande svar och derför ämnade bortgå, fram-
j kom emot mig äldste löjtnanten vid regementet, hr
kammarherren Erie Bogislaus Skjöldebrand och jemte
; uppmaning till mig att qvarstanna, yttrade: Vi hafva
deremot något att säga underlöjtnantens. Efter det
jag till svar härå förklarat mig beredd att qvarstanna,
aflägsnade sig tjenstgörande majoren jemte tillstädes-
varande kaptenerne, baron Carl Gustaf Raab, baron
Carl Fredrik von Rosen, Frans Theodor Osbeck samt
Carl Evert af Georgii, hvaruppå löjtnanten Skjölde-
brand ånyo framträdde emot mig, och yttrade, så-
som orden föllo: adet duskap, som hittills egt rum
emellan mig och underlöjtnanten är nu slut, liksom
all beröring utom tjensten, oeh underlöjtnanten har
att noga iakttaga sina skyldigheter utom tjensten..
På min begäran att få veta anledningen till detta
yttrande, svarade löjtnant Skjöldebrand endast: Nej..
Då jag efter ett sådant svar fann utan ändamål att
fortsätta samtalet, gick jag några steg mot dörren i
begrepp att lemna rummet, men hejdades aflöjtnan-
ten Eric Osear von Knorring, som, närmande sig till
mig, yttrade: Vänta, vi.skola gå i ordning med frå-
I gorna, jag instämmer med löjtnant Skjöldebrand,
hvarefter löjtnant Carl August af Klercker jemväl
utsade ait äfven han instämde med löjtnant Skjölde-
brand. Nyssnämde tre löjtöanter utgingo derpå ur
erdresrummet, der jag nu befann mig ensam med
tillstädesvarande underlöjtnanter, hvilka jag, då i
början alla förblefvo tysta; tillsporde, om någon af
dem hade något att säga mig. Nu framgiek emot
mig underlöjtnanten, baron Michael Crister Carl
DAlbedyhl och yttrade: Jag förenar mig,. Då på
min fråga, hvad med detta yttrande menades; sam-
ma ord af baron DAlbedyhl ånyo upprepades, nöd-
gades jag äfven förnya min fråga, hvarpå baronen
utbrast: Jag uppsäger kamratskapet med underlöjt-
nanten, mina skyldigheter i tjensten mot underlöjt-
nanten skall jag nog veta iakttaga. Något vidare
armärkningsvärdt föreföll-ej.
Beskaffenheten af de motiver, som må hafva för-
anledt omförmälde emot mig vidtagne åtgärder och
fällde yttranden, framlyser bäst deraf, att dessa mo-
tiver, trots derom gjord framställning, hvars rättmä-
tighet ej ens den mest partiske lärer ifrågasätta,
ieke kunde uppgifvas. Det legalt skymfliga och obe-
höriga i dylika yttranden och åtgärder minskas doek
derigenom för ingen del; och då särkilta omständig-
heter göra det för mig framför allt angeläget att fram-
tvinga en så myeket som möjligt offentlig förklaring
af nämde motiver, får jag härmed hos kongl. krigs-
hofrätten till laga åtal anmäla löjtnanterne, kammar-
herren Skjöldebrands, von Knorrings och af Klerckers
samt underlöjtnanten baron DAlbedyhlis ofvanomför-
mälda förfarande samt derför å dem yrka ansvar ef-
ter lag och sakens beskaffenhet; åberopande jag till
vittnen i målet underlöjtnanterne vid kongl. lifbevä-
ripgsregementet Olof Magnus Nerman, Hjort, Man-
dorff, baron Åkerhjelm och Westberg; och förbehål-
ler jag mig ödmjukligen fri och öppen talan i målet
och i allt hvad dermed kan hafva eller få gemen-
skap. Stockholm den 24 April 1856.
C. 4. Öhrström,
underlöjtnant och 2:dra reg:ts-
adjutant vid kongl. lifbevärings-
regementet. :
pal Bennich yrkade i afgifvet me-
morial att svarandenas förklaringar med an-
ledning bäraf skulle inhämtas. Vi meddela
här nedan dessa förklaringar:
Till kongl. krigshofrätten!
I anledning af en från kongl. krigshofrätten genom
chefsembetet vid kongl. lifbeväringsregementet mig
ålagd förklaring öfver en af- underlöjtnant C. A.Öhr,
ström till kongl. krigshofrätten inlemnad skrifvelse:
får jag :härmedelst vördsamt förklara: Det jag i or:
derrummet den 23 sistlidne April, sedan order voro
upplästa och mina förmän aflägsnat sig, och således
orderrummets egenskap af offentligt ställe, enligt mitt
omdöme, för tillfället upphört, till underlöjtnant Öhr:
ström yttrat: Jag får härmedelst för underlöjtnant
Öhrstöm förklara att det duskap, som oss emellan egt
rum, äfvensom det intimare förbållande, som varit oss
emellan utom tjensten, nu är slut; deremot skall un:
derlöjnanten iakttaga de skyldigheter mot mig, jag
eger att fordra som förman. På underlöjtnant Öhr-
tröms uppmaning att äfven säga skälen till detta,
svarade jag: Nej, det behöfves ej, dem känner un-
derlöjtnanten lika väl som jag.
Dessa af mig nu erkända yttranden, till vissa de-
lar fullkomligt olika de af underlöjtnant Öhrström i
sin skrift till kongl. krigshofrätten mig tillagde, äro
de enda jag vid tillfället haft till underlöjtnanten.!
då jag ögonblieket derefter från orderrummet utgick.
. Beskaffenheten af de motiver, som underlöjtnani
Öhrström påstår framlysa i dessa yttranden, kän-
ner jag ej, kan således ej besvara dem. Ärbo
dessa -mina at underlöjtvanten angifna motiver
goda, är ju mitt handlingssätt till fullo förklaradt;
vill underlöjtnanten deremot påstå, att dessa mins
motiver äro dåliga, må han då säga det rent ut; det
blir en anklagelse till, som jag di skall veta besvara.
Mitt svar på underlöjtnant Öhrströms förfrågan i or-
derrummet om skälen till uppsögandet af duskapet,
är dikteradt af en fast och grundad öfvertygelse hos
mig, att underlöjtnanten känner dessa skäl förut,
oeh att endast förfrågan gjorts för att komma i er
ordvexling, som emellan oss då mera ej kunde få
ega rum. Att skäl finnas är tydligt, då ej allenast
vi fyra till kengl. krigshofrätten instämda, utan alls
inom subalterngraden, som enskilt gifvrit underlöjt-
nant Öhrström denna vänskapsbenämning af du, åter-
tagit densamma, nära samtidigt och vid första till-
fälle, då vi efter 14 dagars förgäfves sökande af un-
derlöjtnant Öhrström och afvisande från hans bostad,
aändtligen träffade honom i orderrummet, De: skäl,
hvilka föranledt mig att återtaga denna vänskaps-
benämning, kan och vill jag ej gifva förr än jag
dertill formligen oeh lagligen blifver ålagd, då det inom
hvarje regemente finnes enskilta förhållanden, som ej
böra framkastas, om ej nödvändigheten fordrar det,
RR R— se VR