i MM MM mmm er
tillbaka till Louvren, då hastigt en grof röst
ropade:
Man tänker redan på att gifva honom en
eftert:ädare, må tröla
Just som om det vore möjligt ! inföll en
annan.
Crillon gjorde halt.
Hvad då för en efterträdare? frågade han.
Hör ni skriken der borta, monseigneur ?
frågade en qvinna,
Ja, än sen
Nåväl, de förkunna tronföljarens ankomst;
den nye konungen skall begifva sig till par-
lamentet.
Hvilken konung?
Carl IX:des son!
Huru bb utropade chevalieren, som smånin-
gom återhämtat sig. Hör på, godt folk,
hvad är det ni säger? ... utnämner man gref-
ven af Auvergne till konung?
Nej bevars, monseigneur, han är bara et
oäkting han, då den här deremot är drottning
Elisabets riktige son, som hertiginnan af
Montpensier tagit reda på.
Harnibieu! mina barn, jag tror j yrenx,
utbrast Crillon, som nu fullkomligt sansat sig,
och er Carl IX:des återfunne son börjar verk-
ligen på att låta mig betvifla vår älskade ko-
nungs död.
Titta dit, titta dit! skrålade oräkneliga
röster, och hundratals utsträckta armar pekade
på andra ändan af gatan. Man anmäler ho-
nom ... han kommer... Se haru folket ru-
sar fram.
Jag är också nyfiken på den der gynna-
ren, mumlade Crillon, det skall just roa mig
att se hvad hertiginnan nu fått tag uti för en In
Med dessa ord sporrade generalen sin häst
och red in på gatan de la Coutellerie, hvars
andra ända, redan var helt och hållet inkräk-
tat af den lysande precessionen,