torget, under tillopp af den oerhörda menniskomassa, som ditströmmade från alla sidor. och hans af en dämpad eld blixtrande ögon slukade redan på afstånd det hus, i hvilket hans bjertas afgud bodde. Skulle väl Henriette helsa houom från balkongen? ndtligen upptäckte han henne; äfven hon varseblef honom, och deras blickar möttes. Marie Touchet gjorde en häftig rörelse, och ett svagt utrop framträngde öfver herr dEntragueg och grefvens af Auvergne läppar. Också de hade igenkänt den dystre, af en vördnadglika underbar som hans konungslighet omgifne ryttaren. Aldrig hade la Ramåe erfarit en känsla, liknande den han nu erfor. Henriettes öfverraskning, modrens mot himlen höjda armar och uttrycket i alla deras ansigten, hvilka bevittnade hans triumf, uppväckte i bars själ en så berusande lycksalighet, af han hittills i hela sitt lif -ej känt någonting dylikt, Defina förvåning och detta utrop hämnade alla hans lidna förödmjukelser och utplånade minnet af alla hans sorger och strider. Ännu ett ögonblick och hän skulle vara under Henriettes fönster; ännu ett ögonblick och hon, som föregående. aftonen så förakt. ligt bortjagat sin obetydlige brudgum, skulle i dag helsa honom såsom Frankrikes konung. Men medan la Rame med sin eskort tös gade fram på gatan Jean de VEpine, hvil Jedde till gatan de la Coutellerie, tilldrog sig en helt annan händelse uti motsatta ändan, just på det ställe der den genomskäres af goatan de Ja Vanerie, Det var en tätt sammanpackad menniskomassa, hvars djerfva beslut samhet och utmanande hållning bildade en oomkullkastlig gräns för den brusande ström. somsi sin hvirfvel skoningslöst medsläpade allt, triumfatorn till mötes. Midt uti denna grupp syntes en man til) häst, en man, hyars kraftfulla åtbörder, häf.