torget, under tillopp af den oerhörda menni-
skomassa, som ditströmmade från alla sidor.
och hans af en dämpad eld blixtrande ögon
slukade redan på afstånd det hus, i hvilket
hans bjertas afgud bodde. Skulle väl Hen-
riette helsa houom från balkongen?
ndtligen upptäckte han henne; äfven hon
varseblef honom, och deras blickar möttes.
Marie Touchet gjorde en häftig rörelse, och
ett svagt utrop framträngde öfver herr dEn-
tragueg och grefvens af Auvergne läppar.
Också de hade igenkänt den dystre, af en
vördnadglika underbar som hans konungslig-
het omgifne ryttaren. Aldrig hade la Ramåe
erfarit en känsla, liknande den han nu erfor.
Henriettes öfverraskning, modrens mot himlen
höjda armar och uttrycket i alla deras ansig-
ten, hvilka bevittnade hans triumf, uppväckte
i bars själ en så berusande lycksalighet, af
han hittills i hela sitt lif -ej känt någonting
dylikt, Defina förvåning och detta utrop
hämnade alla hans lidna förödmjukelser och
utplånade minnet af alla hans sorger och stri-
der. Ännu ett ögonblick och hän skulle vara
under Henriettes fönster; ännu ett ögonblick
och hon, som föregående. aftonen så förakt.
ligt bortjagat sin obetydlige brudgum, skulle
i dag helsa honom såsom Frankrikes konung.
Men medan la Rame med sin eskort tös
gade fram på gatan Jean de VEpine, hvil
Jedde till gatan de la Coutellerie, tilldrog sig
en helt annan händelse uti motsatta ändan,
just på det ställe der den genomskäres af goa-
tan de Ja Vanerie, Det var en tätt samman-
packad menniskomassa, hvars djerfva beslut
samhet och utmanande hållning bildade en
oomkullkastlig gräns för den brusande ström.
somsi sin hvirfvel skoningslöst medsläpade
allt, triumfatorn till mötes.
Midt uti denna grupp syntes en man til)
häst, en man, hyars kraftfulla åtbörder, häf.