jag haft mod att berätta allt för er, mine
herrar, utropade Marie Touchet djerft. Min
förnämsta oro härledde sig ifrån den okun-
nighet hvaruti vi låtit er begge sväfya i af-
seende på det som angick Henriette.s
Gud gifve att jag alltid fått vara i okun-
nighet derom, mumlade dEntragues med dof
röst.
Af nåd, herr grefve! betänk hvad ni sä-
ger! utropade Marie Touchet häftigt. Haf
medlidande med en stackars brottsling som
ångrar sig! tillade hon ödmjukare och ka-
stade en bönfallande blick på sin son.
Visst fan skola vi hjelpa de stackars qvin-
norna ur förlägenheten! inföll grefven af
Aivergne vänd till stjuffadern. Näväl, mina
damer, buru är det nu?... J frukten att om
j gifven: den der skurken korgen, han utan
kris skall gå till konungen och berätta allt-
sammånsg, samt att hans majestät sedan skall
rynka på näsan åt fröken dEntragues?...
Har jag gissat rätt?e
Alldelesy :
Det fins endast ett medel att krossa den
uslingens eländiga beräkningar! utropade fa-
dren. Vi måste utan medlidande låta döda
honom som en hund. ., Delar ni ej min åsigt,
herr, grefve ?
Åhjo, ideen är inte illa... En gång väl
död, så tiger han nog.
sDen der la Ramåe är tyvärr en slug karl,
mine herrar,, afbröt Marie Touchet, soch det
är troligt att han, beredd på något försåt,
inrättat sin sak så att hans hemligbet öfver-
lefver homom ... Ja, han har ganska säkert
gifvit en noggrann, med bevis försedd, af-
handling öfver det hela uti händerna på nå-
gon af sina medbrottslingar för att framlem-
nas i händelse någonting skulle hända hor
nom sjelf, och hvartill kan väl i så fall hans
död gagna 045?