jag haft mod att berätta allt för er, mine herrar, utropade Marie Touchet djerft. Min förnämsta oro härledde sig ifrån den okunnighet hvaruti vi låtit er begge sväfya i afseende på det som angick Henriette.s Gud gifve att jag alltid fått vara i okunnighet derom, mumlade dEntragues med dof röst. Af nåd, herr grefve! betänk hvad ni säger! utropade Marie Touchet häftigt. Haf medlidande med en stackars brottsling som ångrar sig! tillade hon ödmjukare och kastade en bönfallande blick på sin son. Visst fan skola vi hjelpa de stackars qvinnorna ur förlägenheten! inföll grefven af Aivergne vänd till stjuffadern. Näväl, mina damer, buru är det nu?... J frukten att om j gifven: den der skurken korgen, han utan kris skall gå till konungen och berätta alltsammånsg, samt att hans majestät sedan skall rynka på näsan åt fröken dEntragues?... Har jag gissat rätt?e Alldelesy : Det fins endast ett medel att krossa den uslingens eländiga beräkningar! utropade fadren. Vi måste utan medlidande låta döda honom som en hund. ., Delar ni ej min åsigt, herr, grefve ? Åhjo, ideen är inte illa... En gång väl död, så tiger han nog. sDen der la Ramåe är tyvärr en slug karl, mine herrar,, afbröt Marie Touchet, soch det är troligt att han, beredd på något försåt, inrättat sin sak så att hans hemligbet öfverlefver homom ... Ja, han har ganska säkert gifvit en noggrann, med bevis försedd, afhandling öfver det hela uti händerna på någon af sina medbrottslingar för att framlemnas i händelse någonting skulle hända hor nom sjelf, och hvartill kan väl i så fall hans död gagna 045?