Titerligare om kommunalförfattningar ). Vi vilja nu slutligen taga i betraktande den stat, som ligger oss närmast, och hvars exempel i detta hänseende är för oss mest lärorikt: Norge. Dess kommunalväsende är ordnadt genom tvenne lagar — båda af den 14 Januari 1837 — den ena för städerna, den andra för landtdistrikterna. Hvarje stad (äfven lastageplats, som kan finna för godt att i kommunalt hänseende ställa sig under landslagstiftningen) bildar en kommun, och har såsom sådan sin särskilta styrelse. Denna utgöres dels af ett förmanskap, bestående af 4 till 12 personer, dels af ett representantskap, till antalet 3 gånger större. Förmännen väljas medelst personlig omröstning af och ibland de invånare inom staden, hvilka, enligt grundlagen, äro berättigade att välja storthingsmän. Re: presen väljas på samma sätt. Hvaren de ena eller de andra uppbära någon lön. Valen gälla för fyrå år. Förmännen välja årligen sinsemellan ordförande och vice ordförande. De sammanträda dels på bestämda, efter inbördes öfverenskommelse faststälda tider, dels ock på ordförandens kallelse. Representanterna deremot sammanträda endast när de af förmännens ordförande kallas genom. oftentlig kungörelse, hvaruti de angelägenheter, som skola aftiandlas, uttryckligen äro anförda. Under dessa sammanträden hafva förmännen säte och rösträtt. Förmännen åligger att biträda öfverheten med upplysningar och betänkanden, som angå staden, upptaga och utlåta sig öfver förslager; som röra kommunen, till öfverheten -framställa önskningar i kommunens intresse, revidera räkenskaperna, bevaka kommunens rättigheter samt föra uppsigt öfver dess ekonomiska förvaltning. Derjemte tillkommer det dem att i förening med magistraten och polismästaren vid taxors bestämmande fatta beslut genom röstpluralitet. äfvensom att på kallelse sammanträda inom staden med amtmannen eller magistraten för att med dem öfverväga de angelägenheter, som röra kommunen. Representanternas utlåtande kan af förmanskapet inhämtas i alla sådana fall då ärendets vigt dertill synes berättiga, och förmanskapet är förpkktadt att infordra ett sådant utlåtande, då öfverheten så fordrar. Ingen utgift, som ej är grundad på lag, kan åbördas kommunen utan de kommunala myndigheternas samtycke, I allmänhet är förmännens samtycke tillräckligt; men i frågor om löners beviljande, nya företag, öfverlåtelse eller köp af egendomar, afträdande af nägon kommunens rätt skall representanternas beslut derom inhämtas. Alla beslut skola insändas till amtmannen. Ha de ej blifvit fattade med en majoret, utgörande 2; af de vid tillfället afgifna röster, eller finner sig amtmannen föranlåten att neka sitt bifall, så kommer frågan att ånyo behandlas vid ett samladt representantmöte. Det beslut, som då vinner bifall af 2, utaf de tillstädesvarande, blir genast giltigt; är majoriteten ej så stor, kan minoriteten efter antörande till protokollet fordra att beslutet underställes regeringen, hvilken efter omständigheterna kan bifalla eller förkasta detsamma. Rörer saken utgifter, som längre tid än 5 år skola utgå ifrån kommueller ock afträdande af kommunens fasta approbt skall i hvarje sådant fall konungens blifver inhämtas, innan ett sådant beslut hvar; ande. Stadens budget skall för arje år upa af h fö skapet i fören! 25 magistraten och forman handlingar eger i I representanternas för utan rösträtt. sistraten att deltaga, likväl kap af 3 till 9 medlemmå. har ett förmanskap af 3 till 9 me må. af äfvensom ett re presentantzkap med ett tredut j; s3 stort antal medlemmar. Förmännen vi ah a representanterna. socknevis medelsr, el joritet af och ibland de invånare, ä.. mar socknen äro röstberittigade vid val a tor thingsmän. Valen göm för fyra år så! om att halfva antalet afgår bart annat år. 2 sammanträdena är stadgadt på samma sätt som för städerna. Äfvenså i ateende på omfånget för de kommunala myndighesrnas verksamhet. Ej heller här kan någon utgift, som ej är grundad på lag, ega rum utan nämde myndigheters samtycke. Hvar och en, som på det allmännas vägnar eller för enskilt del inträder i något förbållande till kommunen, skall derom vända sig till förmanskapet, och ej omedelbart till öfverheten, så vida han ej vill öfver förmanskapet anföra klagomål. Likaledes är förmanskapet f.rpligtadt att med sina andraganden vända sig till fogden, och ej till de högre myndigheterna, så framt ej afsigten är att klaga öfver fogden. Besluten ) Se Aftonbladet n:r 148. RR RER RE varv ATP RT AA AA TT YTTYT T I AN