STOCKHOLM, den 27 Juni
Utrikes korrespondens.
(Från: Aftonbladets korrespondent.)
Berlin den 22 Jum 1856.
Det måste ha: varit till hackdel för de in
ländska angelägenheternas studium och be
traktande, att de utländska allt sedan börja!
af .den-orientaliska krisen; så mäktigt ådragi
sig uppmärksamheten. Knappast hafva kam
rarne,: hvilkas åt regeringen till kropp ocl
själ sålda majoritet gjorde: det. möjligt att på
förhand beräkna hvarje omröstning, kunnat
någon mån dela det intresse, som nästan ute
slutande var fästadt vid de internationella för
hållandena. Och likväl erbjödoode tyska; lik
som de , specielt preussiska angelägenhetena
många. olika grenar företeelser, vid hvilka der
mycket sysselsatta samtiden väl ett ögonblicl
kunnat dröja och af hvilka mycket var at
lära. Dertill kom att månget intresse, son
skiljer sig från nationens allmänna anda, be
gagnade tillfället just då alla upptogos af de
utländska frågorna och krigets buller, för at
fiska i. grumligt vatten och återeröfra der
mark, som under andra omständigheter ble
dem kraftigt bestridd eller redan för dem gåt
förlorad. Detta gäller isynnerhet om skadlig
kyrkliga sträfvanden, om pietismen och hvad
dermed sammanhänger.
Det är i allmänhet bekant, att den, feodalc
fraktionen sedan längre tid förenat sig med
pietismen, ja i: allmänhet identifierat sig mec
densamma. ; Junkrarne förstodo ganska väl,
att i vårt århundrade den tillfälliga besittnin-
gen af makten gjorde dem säkra för att icke
ett återslag kunde inträffa, eller att något:om-
byte.:af de: herrskande personerna kunde gifva
dödsstöten åt deras herravälde. De hafva der
före med slugt förutseende och med långa
-armar : utsått förderfliga frön ör framtiden
samt sökt i kyrkan och skolan bemäktiga: sig
folkets och ungdomens sinnen. Sålunda hop-
pas. .de att. deras rötter skola skjuta djupt in;
nationens: innersta, .underkufva. det nu lefvan-
de: och: nästa. slägtets anda, och ätt, för att
nämna saken med sitt rätta.namn, kunna ut-
shärda äfven öfver ett dynastiombyte,
Det förstås af sig: sjelft att då. vi tala om
pietismen; vi icke mena den ortodoxa vården
-om kristendomen, som måste lika välsom det
mest motsatta, sträfvande -öfverlemnas åt. den
enskilta, utan det ohelsosamma arfvet af spener-
ska skolan i sjuttonde århundradet, som gör
vissa dogmer, : synnerligen synden och rädd-
ningen genom . nåden, ensidigt gällande och
tillbakasätter andra, som göra anspråk på full-
komligt lika vigt, synnerligen satsen om men-
niskans sedliga frihet. Denna sjukliga pie-
tism förbiser helt och hållet menniskans sjelf-
verksamhet; behandlar henne blott såsomi pas-
siv, såsom receptiv och,endast genom den ut-
iffim verkande, nåden. mottaglig för väckelse.
Dervid förknippar sig en sorglig åsigt af lif-
vet,-som :finner något syndigt redan i de oskyl-
digåste njutningar. och förströelser. Genom
menniskans nedtryckning till ett nästan vilje-
löst verktyg för nåden, närmar sig också pie-
tismen till: jesuiterna, hvilka den föregifver
sig på andra håll bekämpa. Det är derföre
icke någon vulgär oförrätt, utan ett uttryck
af en ganska riktig instinkt, då folket rent
ut: kallar hr Hengstenberg, utgifvaren af Die
Evahgelische Kirchenzeitung och hans !an-
hängare: protestantiska ,jesuiter,. Det är li-
kaledes tydligt att det feodala junkerdömet å
andra sidan, enligt sin natur, måste i qväfvandet
af hvarje sjelfständig rörelse hos mennisko-
anden :finna ett välkommet :medel för hersk-
lystnaden. :
Hand i hand med pietismen går sträfvan-
det att i det fritänkande. rationalistiska norra
Tyskland upprätta ett slags engelsk högkyrka
med dess intoleranta privilegier, och för detta
ändamål använda den synnerligen i Tyskland
allt mer och merutbredda och utgrenade inre
missionen; Den senares ursprung var ädelt;
den ville förverkliga en praktisk och religiös
socialism samt-häfva de lägre folkklassernas
sedliga: och -materiella! nöd. Man vet att dess
utgångspunkt är att söka i en liten hydda
nära Horn utanför Hamburgs portar, och hvil-
ken folktraditionen-brukar: kalla Das Bauhe
Hausp. .o Dit: drogs vidsbörjan af tretiotalet den
bekante teologie kandidaten J. H; Wichern med
några . värnlöga barn, som han till en delhop-
samlat på vägen. Das Rauhe Haus består
nu sedan 20 år, och har : förvandlats till en
koloni med nio: byggnader och boningsrum
för flera hundrade menniskor. Öfverhun-
drade värnlösa barn vårdas hör. Jemte denna
räddningsanstalt finnes en Broderanstalt,
hvari många unga män dels tekniskt utbilda
sig, dels förbereda sig för att sedermera verka
såsom föreståndare för räddningshus, såsorå
uppsyningamän i fängelser. och arbetshus, så-
som kolonister och:kolonistpredikanter i Nord-
amerika, eller: åsom 5 bröder-pilgrimer, som
sluta. sig. till vandrande handtverksgesäller:
Wiehern gaf antedning till dylika anstalters
npprättande i det, öfriga ,Tyskland, och det
kan ej förnekas, att, han gjort mycket. godt.
Men att den herrskande och politiska pietis-
rmåen äfven söker bemäktiga sig denna i sin
ursprungliga syftning gagneliga verksamhet
och till en del redan har bemäktigat sig den;
visar sig. väl på det. mest öfvertygande sätt
derigenom att de evangeliska kyrkt mötena,
som sedan 1848 söka, koncentrera iden reli-
iösa rörelsen inom protestantismens sköte,
och vid hvilka. professor Stabl och hans. lär-
jungar tala stora ord, trakta efter att smånin-
gom utbilda sig till organer för den inre mis-
sionen under det att äfven de senare ifrigt
ovnnas af innkernartiet I Preussen och dess