liga förklaring, oberoende af raceskilnaden,
i den slagtade boskapens olika ålder på de båda
ställena. Den franska boskapen slagtas an-
tingen för tidigt eller för sent; nödvändig-
heten att bibehålla vid lif den för jordbru-
ket. afsedda boskapen tvingar oss att slagta
en stor mängd kalfvar vid den ålder, då
växtligheten är som störst. Bland våra fyra
millioner stycken finnas två och en half million
kalfvar, hvilka i medeltal ej lemna mer än
trettio kilogrammer kött; de som lemnas vid
lif slagtas ej förr än vid den ålder, då de
för- längesedan upphört att växa, d. v. 8.
sedan djuret under flera år konsumerat föda,
som ej tjenat att öka deras vigt. Engelsmän-
nen slagta deremot sina kreatur hvarken så
unga, emedan det är då, som de mest lägga
å hullet, eller så gamla, emedan de då
afva upphört att växa; de träffa just den.
tidpunkt, då djuret uppnått sin fulla utveck-
ling.
Författaren erinrar vidare om den kända
förträffligheten hos de engelska hästracerna,
ehuru å andra sidan Frankrike också eger
några racer, synnerligast d. s. k. Percherons
och de Bearnska, som äro utmärkta för sin
eldighet och styrka. Han erkänner vidare,
att i England slagtas och konsumeras minst
dubbelt så mycket fläsk, som i hela Frank-
rike. Deremot har Frankrikes basse cour ett
afgjordt företräde framför Englands, der fjä-
derfä ör någonting, som knappast träffas hos
andra än de förmögne.