STOCEHOLM, den 25 Juni
Utrikes korrespondens.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Köpenhamn den 17 Juni.
Sedan det i månaders tid talats om mini-
stårens supplerande och man: gissat hit och
dit på diverte personer, gom skulle i de: af-
trädande ordinarie eller tillförordnade mini-
strarnes ställe ingå, utan att det dock,så länge
riksrådet var samladt, blef mer än gissningar
och konversation, har det då ändtligen, och
det slag i slag, blifvit allvar dermed. Först
var det krigsministern Littichau, som erhöll
major Lundbye till efterträdare, derefter amt-
man Unsgåard, som öfvertog inrikesministe-
riet, nu senast amtmannen i Flensborg kam-
marherre Wolfhagen, hvilken ingått i kabi-
nettet som minister för Slesvig, sedan kultus-
ministern Hall, hvilken hittills alltfrån Raas-
löffs afgång Bbestridt ledningen äfven af detta
sista departemang, icke längre ansett lämp-
ligt att sålunda dela sin tid och verksamhet
mellan tvenne så olikartade bestyrelser. Al-
männa meningen är, att regeringen varit gan-
ska lycklig i dessa samtliga val, och alla de
trenne män, hvilka sålunda senast inträdt i den
Söheel-Andre-Häallska kombinationen, hafva
onekligen föregåenden, hvilka tillåta att af
dem åtminstone hoppas, om icke rentaf för-
utsätta, det bästa. Hvad specielt br Wolfha-
gen angår, torde han få anses såsom i gan-
ska många fall bättre; än de aldra flesta, vuxen
sitt ingalunda hvarken lätta eller tacksamma
kall; han är fullkomligt inne i de slesvigska
förhållandena, har inom denna del af den
danska monarkien sett sakerna på mycket nära
håll, känner sitt folk exaf den ena och
andra färgen, är ännu en yngre r:sn, med li-
beräla tende en kråftig och beslutsam
karakter, föresad med administrativ talang.
Hvad som måhända bäst af allt talar för man-
nens duglighet och lämplighet just för denna
post, är att man, så snart det först blott vä-
drades att fråga vore om Wol:hagens inträdande
i kabisettet, ögonblieckligt märkte hos personer
af den mer eller mindre vermumim:!ex schles-
vigholsteinska cliquen först ett mycket ominöst
rynkande på näsan, derefter mycken betänklig
skakning på hufvudet, slutligen, då käsen när-
made sig, ett mycket förnämt blickande nedåt
liksom-på en parveny, hvars brådstörtande åter:
fall till dettomma intet vore på förhand afgjordt,
men under allt detta dock en oro i lägret,
som vissa ögonblick förfådde sig på ett till
och med inera naivt, än rätt försigtigt sätt.
Wolfhagen är nemligen-den man; som hvad
ställningar och försällanden i Slesvig angår
tillfälligtvis sjelf har klaven till mycket och
söm eger den behöriga såväl sak-, som -per-
sonkännedom i första händ: och per autopsi-
amp; - det--är detta som faller sig för en och
atnan så obeqvämt och förargligt.. Så länge
man egde en minister, hvilken var tvungen
att genom andra sätta sig in i dessa affärer,
så länge egde den tyska påpassligheten
dock ännu alltid någon chance. att kunna
skaffa gehör åt en och annan förvrängd fram-
ställning och eskamotera igenom en eller än-
nän liten intrig. Också fann man sig, rela-
tivt taget, någorlunda tillfreds med Hall, så-
söm tillförordnad minister för Slesvig, oak
tadt hans danskhet, redan af det skäl att han
åtminstone icke som W. psutit på skolbänken
tillsammans med dessa herrar och sålunda
personligen följt dem från yngre år och ge
nom hela deras tvetydiga karrier i en mog-
nare ålder.
Jag tillät mig i mitt sista bref yttra den me-
ning, att regeringen, trots den medgång, som
hittills tyckes och i vissa fall äfven verkligen
har följt dess åtgöranden, dock i sjelfva ver-
ket icke vore så stark och säker i sadeln,
som -det såg ut. Det tyckes som hade her-
rar Scheel och Andre omsider sjelfva insett
detta sakens inre förhållande, och de hafva
onekligen valt den riktiga vägen, då de, må-
hända icke. utan undertryckande af vissa per-
sonliga predispositioner, rekryterat sig, såsom
nu skett, i ändamål att lyfta sina aktier.
Jag måste emellertid bekänna, att jag ännu
alltid anser -föga eller intet vara härmed i
sjelfva. hufvudsaken vunnet; man vinner tid,
det är det Bela, men det stora resultatet, nej!
Denna - minister, såsom den nu är sammän-
satt, förtjenar att betraktas som en ganska re-
spektabel-i och för sig, och den skulle under
fullt normala förhållanden lemna mshända
blott obetydligt att önska; men den här
kommit till rodret i något ogjordt vö-
der och den har fått det otacksamma värl-
vet att söka lösa en uppgift, som är och
blir en quadratura circuliv. Omöjligheten
af ätt genomföra detta bizarra -helstatssystem
är så gifven, . fåfängligheten framförallt
i att tro sig kunna göra det förmodliga stö-
det af en gungande majoritet-inom en repre-
sentation, hvilken, såsom riksrådet, strängtta-
get representerar intet, är så afgjord, att det
nästan gör en ondt att se så pass. goda kraf-
ter och ärliga viljor förslösas och utslitas på
ett dylikt sisyphusarbete. Det tjenar till intet
att härutinnan göra sig illusioner; frågan om
reglerandet af för: ållandet mellan de särskilta
danska landsdelarne är endast prorogerad, af
förerna gå visserligen på nytt konto; men det
gamla bokslutet är lemnadt halfgjordt, en me-
tod, hvilken alltid i längden straffar sig sjelf.
ZDet vore säkerligen orättvist att icke er-
känna det den danska nationen i de sista åren
väl försökt allt möjligt för att få denna sak
någorlunda uppgjord i godo; mången tycker,
att den härutinnan till och med gått allt för
långt: Deremot saknas icke anledningar till att
misstänka att sehleswigholsteinismen å sin sida