STOCKHOLM, dea 23 Juni.
Riddarhuset sedan år 1844.()
IT.
Under tiden mellan den riksdag, som af-
blåstes den 24 Maj 1845 och den, som bör-
jades den 15 November: 1847, hade den nya
regeringen i åtskilliga riktningar framgått i
en liberal anda. Lagen om den lika arfs-
rätten hade blifvit, sanktionerad. Genom
de år 1846 utfärdade fabriks-, handtverks-
och handelsordningar, äfvensom genom de
förändrade föffattningarne angående jern-
handteringen hade ett betydligt steg blifvit
taget för erkännande af förvärfningsrätten och
näringsfriheten. En ny stadga angående s.k.
försvarslöse personer hade i väsendtlig mån
inskränkt polisens godtyckliga makt öfver de
fattigare folkklassernas personliga frihet; och
förmedelst en, i enlighet med rikets ständers
förslag, gifven ny författning rörande fattig-
vården, hade äfven denna angelägenhet blii-
vit ordnad efter sundare och mera menskliga
rundsatser. Särskilt hade hufvudstaden er-
ållit ätminstone begynnelsen till en organi-
sation af sin kommunalstyrelse genom inrät-
tandet af sockenstämmonämden, hvilken se-
dermera gjort det möjligt att inom detta vig-
tiga samhälle bereda beslut om åtskilliga för
det allmänna nyttiga inrättningar. Vidare
hade en af allmänt ansedde och duglige em-
betsmän sammansatt komite blifvit nedsatt
för att ordna skatte- och uppbördsväsendet,
hvarom en proposition också framlades inför
rikets ständer. Ett förslag till reglering efter
en ny tids och förändrade samhällsförhållan-
dens kraf af uudervisningsväsendet vid ele-
mentarläroverken hade, med bitriie af till-
kallade såkku::nige män, blifvit 1:arbetadt att
föreläggas stinderna; likaså ett förslag till
tull-lagstiftning efter ett för den tiden ganska
liberalt system o.s.v. Med ett ord, den nya
styrelsen bade under dessa år gjort sig för-
tjent af nationens belåtenhet och ingifvit för-
hoppniogar om ett uppriktigt fram:tskridande?
De, som något närmare reflek:erade öfver
ställningar och förhållanden, iaktio;o likväl,
att de fleste af nyss uppräknade förvättringar
i samhällsskicket icke voro af någon egent-
lig politisk betydenhet. Tvärtom trodde man
sig förnimma, att räddhågan i detta hänseen-
de var långt ifrån öfvervunnen och sjelfva
viljan icke heller så fast och uppriktig, som
man hade hoppats och önskat. I detta hän-
seende återkallade man i minnet, huruledes
efter det i Augusti 1844 å konungens vägnar
högtidligt äfgifna förklarandet på riddarhuset,
att frågan om en representationsförändring
icke kunde falla, regeringen under den ef-
terföljande tiden af riksdagen icke, som man
säger, lade två strån i kors för att söka i
detta hänseende bereda ett hvilande förslag,
hvilket utan tvifvel, såsom konstitutionsut-
skottet då var sammansatt och med det för-
troende regeringen egde inom det tredje och
fjerde ståndet, hade kunnat utan särdeles svå-
righeter eller strider genomföras. I stället
blef frågan undanskjuten genom en i elfte
timman, i följd af önskningar från högre ort,
med knapp majoritet heslutad underdånig an-
hållan hos K. M:t om nedsättande af en ko-
mite för att samla statistiska upplysningar och
utarbeta förslag till ombildning af vårt repre-
sentationssätt.
De fleste af våra läsare erinra sig utan tvif-
vel, huru denna komitå sammansattes och ver-
kade under den efter justitieministern fri-
herre Nordentalks allt för tidiga bortgång ut-
nämde nye justitieministern grefve Arvid Posse,
en man med ganska utmärkta egenskaper
såsom embetsman och isynnerhet såsom talare
på riddarhuset, men som likväl framför allt
annat gjorde till sin uppgift, att vara hofman,
— ett element som dittills lyckligtvis saknats
inom den nya ministeren. Säkert behöfver man
icke afbida offentliggörandet af n gra hemliga
handlingar, för att gå häfdens vittnesbörd i
förväg med det omdöme, att inrymmandet af
detta element i rådkammaren var en stor kon-
stitutionel olycka, och att man derifrån kan
härleda mycket af hvad som derefter in-
träffat, och den riktning konung Oscars po-
litik, åtminstone hvad angår våra inre ange-)
lägenheter, sedermera allt mer och mer ut-
vecklat.
Också insattes i representationskomiten, sor
bestod af 135 ledamöter, nemligen tre af hvart-.
dera bland de fyra riksstånden samt tre till-
hörande de orepresenterade sambhällsklasserna, .
en repregentant af hofvet, som inora komiten
utöfvade en ganska förlamande inflytelse,
nemligen f. d. guvernören för H. K. H. kron-
prinsen grefve Henning Hamilton med dess ad-
Jutant numera landshöfdingen friherre Carl
Åkerhjelm. Det blefve här alltför vidlyftigt
och ginge alltför mycket utom det egentliga
ämnet att anställa en analys af det bascule-
system, som planerades under komitåns arbe-
ten, börjande med erkännandet af den sam-
fälta valprincipen säsom grund; men då ändt-
ligen pluraliteten efter långa öfverläggningar
öfverenskommit om ett förslag, som skulle
kunna. bereda en möjlig och för tiden önsk-
värd framgång åt den vigtiga saken, slutande
med sönderrifvandet af denna öfverenskom-
melse, i följd af en hotelse om komitens upp-
lösning, hvilken förekoms mindre genom ett
allvarsamt motstånd inom rådkammaren (der
likväl den tiden ännu ett sädant fanns) än
() Se Aftonbladet nr 121.