STOCKHOLM, dea 23 Juni. Riddarhuset sedan år 1844.() IT. Under tiden mellan den riksdag, som afblåstes den 24 Maj 1845 och den, som börjades den 15 November: 1847, hade den nya regeringen i åtskilliga riktningar framgått i en liberal anda. Lagen om den lika arfsrätten hade blifvit, sanktionerad. Genom de år 1846 utfärdade fabriks-, handtverksoch handelsordningar, äfvensom genom de förändrade föffattningarne angående jernhandteringen hade ett betydligt steg blifvit taget för erkännande af förvärfningsrätten och näringsfriheten. En ny stadga angående s.k. försvarslöse personer hade i väsendtlig mån inskränkt polisens godtyckliga makt öfver de fattigare folkklassernas personliga frihet; och förmedelst en, i enlighet med rikets ständers förslag, gifven ny författning rörande fattigvården, hade äfven denna angelägenhet bliivit ordnad efter sundare och mera menskliga rundsatser. Särskilt hade hufvudstaden erållit ätminstone begynnelsen till en organisation af sin kommunalstyrelse genom inrättandet af sockenstämmonämden, hvilken sedermera gjort det möjligt att inom detta vigtiga samhälle bereda beslut om åtskilliga för det allmänna nyttiga inrättningar. Vidare hade en af allmänt ansedde och duglige embetsmän sammansatt komite blifvit nedsatt för att ordna skatteoch uppbördsväsendet, hvarom en proposition också framlades inför rikets ständer. Ett förslag till reglering efter en ny tids och förändrade samhällsförhållandens kraf af uudervisningsväsendet vid elementarläroverken hade, med bitriie af tillkallade såkku::nige män, blifvit 1:arbetadt att föreläggas stinderna; likaså ett förslag till tull-lagstiftning efter ett för den tiden ganska liberalt system o.s.v. Med ett ord, den nya styrelsen bade under dessa år gjort sig förtjent af nationens belåtenhet och ingifvit förhoppniogar om ett uppriktigt fram:tskridande? De, som något närmare reflek:erade öfver ställningar och förhållanden, iaktio;o likväl, att de fleste af nyss uppräknade förvättringar i samhällsskicket icke voro af någon egentlig politisk betydenhet. Tvärtom trodde man sig förnimma, att räddhågan i detta hänseende var långt ifrån öfvervunnen och sjelfva viljan icke heller så fast och uppriktig, som man hade hoppats och önskat. I detta hänseende återkallade man i minnet, huruledes efter det i Augusti 1844 å konungens vägnar högtidligt äfgifna förklarandet på riddarhuset, att frågan om en representationsförändring icke kunde falla, regeringen under den efterföljande tiden af riksdagen icke, som man säger, lade två strån i kors för att söka i detta hänseende bereda ett hvilande förslag, hvilket utan tvifvel, såsom konstitutionsutskottet då var sammansatt och med det förtroende regeringen egde inom det tredje och fjerde ståndet, hade kunnat utan särdeles svårigheter eller strider genomföras. I stället blef frågan undanskjuten genom en i elfte timman, i följd af önskningar från högre ort, med knapp majoritet heslutad underdånig anhållan hos K. M:t om nedsättande af en komite för att samla statistiska upplysningar och utarbeta förslag till ombildning af vårt representationssätt. De fleste af våra läsare erinra sig utan tvifvel, huru denna komitå sammansattes och verkade under den efter justitieministern friherre Nordentalks allt för tidiga bortgång utnämde nye justitieministern grefve Arvid Posse, en man med ganska utmärkta egenskaper såsom embetsman och isynnerhet såsom talare på riddarhuset, men som likväl framför allt annat gjorde till sin uppgift, att vara hofman, — ett element som dittills lyckligtvis saknats inom den nya ministeren. Säkert behöfver man icke afbida offentliggörandet af n gra hemliga handlingar, för att gå häfdens vittnesbörd i förväg med det omdöme, att inrymmandet af detta element i rådkammaren var en stor konstitutionel olycka, och att man derifrån kan härleda mycket af hvad som derefter inträffat, och den riktning konung Oscars politik, åtminstone hvad angår våra inre ange-) lägenheter, sedermera allt mer och mer utvecklat. Också insattes i representationskomiten, sor bestod af 135 ledamöter, nemligen tre af hvart-. dera bland de fyra riksstånden samt tre tillhörande de orepresenterade sambhällsklasserna, . en repregentant af hofvet, som inora komiten utöfvade en ganska förlamande inflytelse, nemligen f. d. guvernören för H. K. H. kronprinsen grefve Henning Hamilton med dess adJutant numera landshöfdingen friherre Carl Åkerhjelm. Det blefve här alltför vidlyftigt och ginge alltför mycket utom det egentliga ämnet att anställa en analys af det basculesystem, som planerades under komitåns arbeten, börjande med erkännandet af den samfälta valprincipen säsom grund; men då ändtligen pluraliteten efter långa öfverläggningar öfverenskommit om ett förslag, som skulle kunna. bereda en möjlig och för tiden önskvärd framgång åt den vigtiga saken, slutande med sönderrifvandet af denna öfverenskommelse, i följd af en hotelse om komitens upplösning, hvilken förekoms mindre genom ett allvarsamt motstånd inom rådkammaren (der likväl den tiden ännu ett sädant fanns) än () Se Aftonbladet nr 121.