Hon befalde strängt sin kammarjungfru, en
tjenarinna aldeles sådan, som intriganta qvin-
nor behöfva dem, att ögonblickligen föra till
henne hvarje bud, som instälde sig, af hvil-
ken beskaffenhet det än vore. Den stolta frö-
ken dEntragues ansåg det naturligtvis ej möj-
ligt, att Henrik IV, denne ridderlige ädling,
skulle kunna underlåta att hålla henne ska-
deslös för allt hvad hon genom bonom lidit,
— säkerligen skulle han på något sätt ut-
trycka sin saknad och sitt hopp. Konungar
äro mäktige, uppfinningsrike och listige, både
genom sig sjelfve och sina tjenare, och Hötel
dEntragues var aldrig stängdt hvarken för
biljetter eller besök.
Men hela natten förflöt utan något budskap;
och ett rof för den största harm, sökte Hen-
riette förgäfves att tilltrycka sina tunga ögon-
lock; hennes sömnlöshet stördes endast då
och då af flyktiga drömmar, liknande dessa
mörka moln, hvilka gruppvis sväfva öfver en
åskdiger himmel.
Följande dagen låg hon ännu när dEntra-
gues oanmäld inträdde i hennes rum. Med
synbar öfverraskning betraktade den unga
flickan fadern, som, utan att yttra ett enda
ord, genast satte sig vid hennes hufvudgärd.
Från grefvens ansigte hade hvarje hvarje spår
af denna ödmjukhet, hvilken föregående afto-
nen så tydligt lästs derpå, försvunnit; han
bar sitt hufvud högt, och på hans panna hvi-
lade hotande moln.
Henriette, hvilken först ämnat fortsätta sam-
ma rol, som dagen förut, förstod, så snart
hon: varseblef faderns allvarliga utseende, att
någonting vigtigt var å färde; och osäker om
hvad det kunde vara, beslöt hon strax att
tiga och låta honom börja samtalet.
Ni har ej rätt väl förklarat mig ändamå-
let med ert besök hos Zamet, min fröken,
.ade han strängt. Horoskopet vär visserligen