B DEN SKÖNA GABRIELLA ).
AF
AUGUSTE HA QUET.
FEMTE DELEN.
IV.
Hötet.
Konungen uppreser sig aldrig emot famil-
jefäder, svarade Henrik. En far!... bul-
ler!... uppseende!... För Guds skull, göm
er, min fröken, för att åtminstone undvika för-
sta anfallet.
Henriette rörde sig ej ur stället, hon syn-
tes vilja utmana stormen.
Hvilken fördömd affär, sade Henrik sakta
till florentinaren; dessa menniskor önska vf-
fentlighet . .. på hvad sätt skall-jag komma
härifrån ?
Sire! utropade ännu en gång Henriette,
som såg sig gå miste om sitt rof, öfverlemna
mig icke åt herr dEntragues vredel
Min fröken, framför spaniorer skulle mar
stanna ... framför en skrikande far .. . farväll
Skynda ned i trädgården, sire; sade Za-
met, visande honom dit.
Henrik försvann.
Herr dEntragues röst hördes nu i förstu-
gan. Zamet slog ett lätt slag mot golfvet,
som genast öppnades för att släppa upp en
tunn vägg, hvilken ögonblickligt skilde gal-
leriet från salen. Ljus, musik, dans och spel —
allt försvann som genom ett trollslag. Hen-
riette satt ensam, förödmjukad och förtviflad,
på en bänk; ett dystert halfdunkel omgat
henne å alla sidor.
Jag har komprometterat mig förgäfves,
t) Se A. B. 2:0 54, 58, 57, 59, 60, 62—68, 72, 74,
75—78, 81—90, 92, 100, 102, 103, 105—108, 110,
112—114, 116—119, 122—133, 136 och 140,