B DEN SKÖNA GABRIELLA ). AF AUGUSTE HA QUET. FEMTE DELEN. IV. Hötet. Konungen uppreser sig aldrig emot familjefäder, svarade Henrik. En far!... buller!... uppseende!... För Guds skull, göm er, min fröken, för att åtminstone undvika första anfallet. Henriette rörde sig ej ur stället, hon syntes vilja utmana stormen. Hvilken fördömd affär, sade Henrik sakta till florentinaren; dessa menniskor önska vffentlighet . .. på hvad sätt skall-jag komma härifrån ? Sire! utropade ännu en gång Henriette, som såg sig gå miste om sitt rof, öfverlemna mig icke åt herr dEntragues vredel Min fröken, framför spaniorer skulle mar stanna ... framför en skrikande far .. . farväll Skynda ned i trädgården, sire; sade Zamet, visande honom dit. Henrik försvann. Herr dEntragues röst hördes nu i förstugan. Zamet slog ett lätt slag mot golfvet, som genast öppnades för att släppa upp en tunn vägg, hvilken ögonblickligt skilde galleriet från salen. Ljus, musik, dans och spel — allt försvann som genom ett trollslag. Henriette satt ensam, förödmjukad och förtviflad, på en bänk; ett dystert halfdunkel omgat henne å alla sidor. Jag har komprometterat mig förgäfves, t) Se A. B. 2:0 54, 58, 57, 59, 60, 62—68, 72, 74, 75—78, 81—90, 92, 100, 102, 103, 105—108, 110, 112—114, 116—119, 122—133, 136 och 140,