O, då, när kampens lurar höras ropa, I täta leder, bröder, samlom oss! En mur af stål vi sluta oss tillhopa, Och våra kulor skola fälten sopa Och som i Litzens natt vi skola slåss. Skålen för Köpenhamns universitet föreslogs nu af magister Sohlman och besvarades af profes:or Hammerich, för hvilkas tal vi hoppas i morgon blifva i tillfälle redogöra, liksom äfven för det yttrande hvarm:. d professor Retzius föreslog och norske studeranden Holfeldt besvarade skålen för Kristiania universitet. Vid dessa skålar utdelades tvenne sånger, den ena af Hörner, för Kristiania studenter, den andre af Bredberg för norrmännen. De ha följande lydelse: 1. FÖR KRISTIANIA STUDENTER. Hvad fann du på din gästning der Vid gamla Fyris ån? Och uti Mälarstaden här? Hur tycker du att svensken är? Hvad för du med dig härifrån, Du Norges ädle som? Nog vet jag hvad du lemnar qvar I Birgers gamla stad: En bild, så ren och ljus och klar, Af manlig kraft från forntids dar, Och dock så varm, så ungomsglad — Eit herrligt minnesblad! Den bilden ej i svenska bröst Nu mer förblekna kan, Ej fläckas af förtalets röst. Vi veta — och det är vår tröst I alla skiften: jag och han Nog känna vi hyarann! Nog känna vi i nöd oeh lust Hvarandras bjertelag. Oeh nalkas våldet till vår kust — J bröder! herrligt vore just Att kämpa få med fröjd en dag Ett skandinaviskt slag! Ve den, som rycka vill en bit Från våra fäders jord! Som hugga vill ur vår granit En skärfva blott! — Vi strömma dit, i Om faran också blefve spord Högst upp i Norges nord! i På ömsesidig kärlek trygg Dig, Skandinav! förlåt; I enig samdrägt bo och bygg! H Ej Sundets våg, ej Kölens rygg, Ej våld, ej lurande försåt i Oss mera skilje åt! Då skall vår framtid herrlig bli j Och ärofull och säll, 1 Och Norden stånda stark och fri, — Ett hjerta och en själ deri — Och friden bo i hvarje tjäll! Hell Skandinavien! Hell! SÅNG FÖR NORRMÄNNEN. Der urtids jättar, led vid led, Med silfverhjelmar stå, Förstenade och blicka ned I böljorna, de blå; Der göms, i dessa jättars skygd H I dalens gröna famn, I Så mången fridsäll vänlig bygd, Så mången flaggrik hamn. Der möter ingen bugtad rygg Och ingen ödmjuk flärd: En man dig möter, fri och trygg, En bror, sin skyldskap värd. N Han helsar dig med hand och tro Och i sitt tjäll dig för, Der kärlek har sitt tomtebo Och glädjens blommor strör. Välkommen hit till trogna bröst, Du Norges friska vår! En efterlängtad broders röst I dag vårt öra når. I i I I dag står Verdandi så huld I Vid bålens Urdar-brunn, Och sjelfva framtidsnornan Skuld H Blott ler med rosig mun. i Vi knyta nufostbrödralag i I vin, med glädtigt mod, I Men vi bekräfta det en dag, i Om nornan vill, i blod; i Och ingen ser, om blodet är Af Norrman eller Svensk, Ty hjertats färg år en och skär, För begge fosterländsk. bo vida BD. W. B. Derefter följde skålen för Lunds universitet, föreslagen af magister Staaff och besvarad af mag. Blomstrand, och hvarvid afsjöngos följande af hr C. Strandberg författade verser: FÖR LUNDS UNIVERSITET. Ej för att det gamla häckla Säger jag: det fanns en dag, Då från Lundagård en-kräckla Skref för hela norden lag. Ro åt den, som. ro behöfver, Helst der katedralen ren Ligger — som ett stenkors — öfver MedeNidens döda ben. Men hur skönt, att det vardt dager, Att ur vantrons ruttna stam Växte frisk oliv och lager Som två ädla ympar fram; Att ej svarta kåpor smuggla Med Guds evangelium, Och att just Minervas uggla Jagat dem från deras rum ! Ädla Lund! i dag du trycker Dina spår kring verlden långt, Med en ynglings kraft, som tycker Sjelfva universum trångt. I I I I Glöm ej, tanken vill ej bindel Je — (RR feel — MM MR st u el d at Vv nm Öfver sina ögonbryn, Örnen fruktar ingen svindel, När han lyfter sig mot skyn. Tröttna icke upp att verka Sedlig vilja och förnuft, Och ett nerfsjukt slägte stärka Med odödlighetens luft; Men för hvarje dag som bräcker Kom ihåg: du är den band, Som vårt gamla Sverge sträcker Åt sitt södra systerland ! Talis Qualis. Mellan skålarne för Köpenhamn och Kristiania gjordes ett längre uppebåll, derunder de damer, som hade fått tillträde till lokalen, blandade sig ihvimlet af gästerna och för den återstående delen blefvo på närmare håll åhörare af de hållna talen och de utförda Sångerna. Skålen för Upsala universitetet föreslögs af rektor Siljeström uti ett särdeles anmärkningsvärdt föredrag, deri talaren häntydde derpå huru vetenskapen och det praktiska lifvet närpb sä VIRA a NIER VG OM a a j