O, då, när kampens lurar höras ropa,
I täta leder, bröder, samlom oss!
En mur af stål vi sluta oss tillhopa,
Och våra kulor skola fälten sopa
Och som i Litzens natt vi skola slåss.
Skålen för Köpenhamns universitet föreslogs
nu af magister Sohlman och besvarades af pro-
fes:or Hammerich, för hvilkas tal vi hoppas i
morgon blifva i tillfälle redogöra, liksom äf-
ven för det yttrande hvarm:. d professor Retzius
föreslog och norske studeranden Holfeldt be-
svarade skålen för Kristiania universitet. Vid
dessa skålar utdelades tvenne sånger, den ena
af Hörner, för Kristiania studenter, den andre
af Bredberg för norrmännen. De ha följande
lydelse:
1. FÖR KRISTIANIA STUDENTER.
Hvad fann du på din gästning der
Vid gamla Fyris ån?
Och uti Mälarstaden här?
Hur tycker du att svensken är?
Hvad för du med dig härifrån,
Du Norges ädle som?
Nog vet jag hvad du lemnar qvar
I Birgers gamla stad:
En bild, så ren och ljus och klar,
Af manlig kraft från forntids dar,
Och dock så varm, så ungomsglad —
Eit herrligt minnesblad!
Den bilden ej i svenska bröst
Nu mer förblekna kan,
Ej fläckas af förtalets röst.
Vi veta — och det är vår tröst
I alla skiften: jag och han
Nog känna vi hyarann!
Nog känna vi i nöd oeh lust
Hvarandras bjertelag.
Oeh nalkas våldet till vår kust —
J bröder! herrligt vore just
Att kämpa få med fröjd en dag
Ett skandinaviskt slag!
Ve den, som rycka vill en bit
Från våra fäders jord!
Som hugga vill ur vår granit
En skärfva blott! — Vi strömma dit, i
Om faran också blefve spord
Högst upp i Norges nord! i
På ömsesidig kärlek trygg
Dig, Skandinav! förlåt;
I enig samdrägt bo och bygg! H
Ej Sundets våg, ej Kölens rygg,
Ej våld, ej lurande försåt i
Oss mera skilje åt!
Då skall vår framtid herrlig bli j
Och ärofull och säll, 1
Och Norden stånda stark och fri,
— Ett hjerta och en själ deri —
Och friden bo i hvarje tjäll!
Hell Skandinavien! Hell!
SÅNG FÖR NORRMÄNNEN.
Der urtids jättar, led vid led,
Med silfverhjelmar stå,
Förstenade och blicka ned
I böljorna, de blå;
Der göms, i dessa jättars skygd H
I dalens gröna famn, I
Så mången fridsäll vänlig bygd,
Så mången flaggrik hamn.
Der möter ingen bugtad rygg
Och ingen ödmjuk flärd:
En man dig möter, fri och trygg,
En bror, sin skyldskap värd.
N
Han helsar dig med hand och tro
Och i sitt tjäll dig för,
Der kärlek har sitt tomtebo
Och glädjens blommor strör.
Välkommen hit till trogna bröst,
Du Norges friska vår!
En efterlängtad broders röst
I dag vårt öra når.
I
i
I
I dag står Verdandi så huld I
Vid bålens Urdar-brunn,
Och sjelfva framtidsnornan Skuld H
Blott ler med rosig mun. i
Vi knyta nufostbrödralag i
I vin, med glädtigt mod, I
Men vi bekräfta det en dag, i
Om nornan vill, i blod; i
Och ingen ser, om blodet är
Af Norrman eller Svensk,
Ty hjertats färg år en och skär,
För begge fosterländsk. bo
vida BD. W. B.
Derefter följde skålen för Lunds universi-
tet, föreslagen af magister Staaff och besvarad
af mag. Blomstrand, och hvarvid afsjöngos
följande af hr C. Strandberg författade verser:
FÖR LUNDS UNIVERSITET.
Ej för att det gamla häckla
Säger jag: det fanns en dag,
Då från Lundagård en-kräckla
Skref för hela norden lag.
Ro åt den, som. ro behöfver,
Helst der katedralen ren
Ligger — som ett stenkors — öfver
MedeNidens döda ben.
Men hur skönt, att det vardt dager,
Att ur vantrons ruttna stam
Växte frisk oliv och lager
Som två ädla ympar fram;
Att ej svarta kåpor smuggla
Med Guds evangelium,
Och att just Minervas uggla
Jagat dem från deras rum !
Ädla Lund! i dag du trycker
Dina spår kring verlden långt,
Med en ynglings kraft, som tycker
Sjelfva universum trångt.
I
I
I
I
Glöm ej, tanken vill ej bindel
Je — (RR -
feel
— MM MR
st
u
el
d
at
Vv
nm
Öfver sina ögonbryn,
Örnen fruktar ingen svindel,
När han lyfter sig mot skyn.
Tröttna icke upp att verka
Sedlig vilja och förnuft,
Och ett nerfsjukt slägte stärka
Med odödlighetens luft;
Men för hvarje dag som bräcker
Kom ihåg: du är den band,
Som vårt gamla Sverge sträcker
Åt sitt södra systerland !
Talis Qualis.
Mellan skålarne för Köpenhamn och Kris-
tiania gjordes ett längre uppebåll, derunder
de damer, som hade fått tillträde till lokalen,
blandade sig ihvimlet af gästerna och för
den återstående delen blefvo på närmare håll
åhörare af de hållna talen och de utförda
Sångerna.
Skålen för Upsala universitetet föreslögs af
rektor Siljeström uti ett särdeles anmärknings-
värdt föredrag, deri talaren häntydde derpå
huru vetenskapen och det praktiska lifvet när-
pb -
sä VIRA a NIER VG
OM a a
j