meddelade: H. M. Konungen: föreslog derefter följande skål för den Skandinaviska Ungdomen: Tanken på det förflutna höjer ännu mera stundens glädje. Borta äro de tider, då hemska fördomar och missförstådda intressen mot hvarandra väpnäde bröder af samma stam; då bedröfliga fejder försvagade våra krafter och ökade våra fienders makt och öfvermod! Af dessa sorgliga, varnande minnen återstår blott det ärofulla. De nordiska kämparne hafva pröfvat hvarandras krafter och lärt värdera hvarandras mannamod. Vänskapens säkraste grund val är högaktningefi. Nu-söker Dansken Svensken, Svensken Norrmannen, ej med mbrdiska vapen i sina händer, ej med hatet i sitt bröst, mer med fridens stämma, med försonlighetens ord, med brödrakärlekens uppriktighet. De ega blott ett hjerta, som varmt klappar för hvarandras Väl; en arm, som skall värna deras frihet och sjelfständighet, ett sinne öppet för allt skönt, allt ädelt; och i Sin nåd skall Gud välsigna deras trogna oupplösliga fostbrödralag. Med detta glada hopp föreslår Jag en skål för den Skandinaviska Ungdomens välgång. Härefter begaf Hans Maj:t sig till rikssalen, der största antalet af den studerande titgdomen befann sig, samt mottogs med sång och lifliga Hurrarop; och täcktes H. M:t derstädes törnya skålarne, den första i följande ordalag: :-sJag korhmer till eder att förnya de skålar jag nyss föreslagit. Deras föremål äro mig så kära, att Jag med nöje drieker dem för andra gången. Jag uppmanar alla härvarande Svenskar och Norrmän att med Mig tömma en skål för Danmarks Konung och för Danska folket. Konung Fredrik är icke blott den förste, utan äfven den bäste Dansken i sitt rike. Ingen kan bättre känna hans kärlek för sitt folk än Jag, hans Vän och trogne bundsförvandt. Danska folket eger vår odelade aktning. Man trodde att on lingrvarig freds välgerningar, en mångårig, lugna oeh ostörd ställning hade insöft dess anda och att dess krafter domnat. Kom så stormen från söder, och Dansken stod upp, sina frejdade minnen värdig, den hötande tiden vuxen. De stora uppoffringar festerlandet kräfde bar han med ädel beredvillighet, krigets mödor uthärdade han med tålamod, stridens faror trotsade han med hjeltemod. Seger, ära oeh samtidens beundran äro hans välförtjenta belöning. Vi förena oss således att dricka en skål för Danmarks Konung och för Danmarks folk.s Vid den andra behagade H. M:t yttra: Hvarje sann fosterlandsvän skådar med glädje den Skandinaviska ungdomen här församlad i broderlig förening. Ungdom, framtid sammanblanda sig så ofta i vår tanka, ty de höra hvarandra till. Begge omstrålas 1 dag af broderlighetens uppgående sol. Den upplyser Skandinaviens urgamla fjell, dess mörka skogar, dess klara sjöar, dess leende blomsterfält. Tvedrägten har flytt, hatet har försvunnit. Våra skalder sjunga gemensamma lofsånger, våra svärd stå redo till gemensamt försvar. Skandinaviens andeliga skatter strö sitt guld för gemensam upplysning och förädling. Haädanefter är krig Skandinaviska bröder emellan omöjligt ). Detta oryggliga beslut står med outplånliga drag inristadt i de tvenne Nordiske Konungarnes hjertan, i de trenne Skandinaviska folkens bröst ). Måtte den Skandinaviska Ungdomen allvarligt uppfatta Nordens stora betydelse, alltid vara färdig att offra lif och blod för Nordens ära, och då skola alltmer förverkligas våra skönaste förhoppningar om Nordens framtid. En skål för den Skandinaviska Ungdomen! På den första skålen svarade Danske ministern grefve Plessen, och professorn Anders Retzins föreslog H. M. Konungens skål. Gårdagens fest på Djurgården. Det var på Hasselbacken, en af Djurgårdens på samma gång skönaste och minnesrikaste punkter, nu smyckad i den herrligaste vårfägring, som hufvudstadeng invånare låtit anordna den fest, der de skulle få tillfälle uttrycka sitt deltagande för den sak, som uti den studerande ungdomen vid den skandinaviska nordens fyra universiteter ser sina främste representanter, samt på samma gång få bjuda dem ett högtidligt farväl. Utanför hufvudbyggnaden å stället var för tillfället utlagdt ett golf, hvaröfver var spändt ett stort tält. De stolpar, som uppburo tältet, voro sirade med eklöf och sinsemellan sammanbundna med eklöfsguirlander. Dessutom voro å dem anbragta vapenoch namnsköldar, dessa senare infattade i eklöfskransar och omgifna af de tre skandinaviska rikenas flaggor. Å namnsköldarne lästes namnen på sådane i vetenskap och konst utmärkta personligheter, som spridt glans och ära öfver norden, såsom Tegner, Öhlenschläger, Geijer, Bellman, Wergeland, Örsted, Beraelius, Hänsteen, Schweigaard; Forchhammer, Andersen, Thorwaldsen, Fogelberg, Wickenberg, Gude, Marstrand, Esricht, Ole Bull och Jenny Lind. På den stora balkongen framför byggnaden var en upphöjning anbringad för talarne och deröfver sågs, omgifvet af svenska, norska och danska flaggor. staden Stockholms vapen, kung Eriks hufvud. Under tältet voro bord uppstälda, och sådana funnos dukade äfven på balkongen oeh i salarne inne i huset. Omkring kl. 4 började gästerna anlända. :Vidden uppåt höjden lelande trappan erhöll hvar och en ett kort, med anvisning på den del inom lokalen der: han under måltiden borde taga plats. Framför den mindre byggnaden till höger hade ett stort antal damer tagit plats. Vid pass kl. VY, 5 tillkännagafs genom signaler från de på tvenne ställen inom lokalen placerade musikkårerna festens öppnande, och måltiden började. Efter dess slut, och sedan bålar blifvit framsatte, uppträdde först justitieborgmästaren Holm och framförde, sedan genom trumpetstötar ljud blifvit äskadt, välkomsthelsningen till gästerna, bedjande han dervid få erinra, att också han var student, fastän en bland de äldste af de närvarande. Talaren såg i den församlade ungdomen från nordens fyra universiteter den skönaste fyrväpling, som norden någonsin haft att uppvisa och på hvars blad Guds eget finger inristat ordet kärlek — kärlek till våra herrliga fosterbygder, till vår lagbundna frihet och vår grund: lagliga öfverhet, kärlek slutligen till det fostbrödralag, som blifvit ingånget mellan mnördens, väl med särskilta namn betecknade, men genom härkomst, religion, seder och språk så nära befryndade folk. Talaren yttrade sin öfvertygelse, a:t medvetandet om detta fostbrödralag, medvetandet om dess vigt och värde skulle slå allt djupare rötter i folkens hjertan och göra norden stark och aktningsbjudande.. Han satte i detta hänseend. sin förnämsta förtröstan till ungdomen från medarna . KIL ooORT oo 7 fe — AO ÖR DN RR Jr I Jr PR Pg rg Jä APR JR JR VM 8 FO rön ss co ARA f