OP HOUC UTC BISLA , al HlU PESICLIAL AVI UTRETT
- derifrån belägna gästgifvaregården.;: Oaktadt
den sena timman, helsades likväl det festliga
tåget af talrika damer med ett ymnigt blom-
sterregn.
När tåget omsider stannat i Odinslund, .ut-
delades och afsjöngs till melodien Jag hel-
Isar dig, fredliga flagga följand: af professor
Böttiger författade I
HELSNINGSSÅNG I ODINS LUND.
Hell sommaren, dagen och stunden,
Som samlat i heliga lunden
Det käraste Norden har sett,
De tre, som nu äro blott ett,
Fast bröder, vi skildes, vi stredo,
Vi höggos, vi blödde, vi ledo;
Men grånade hatet har flytt,
Och allt — är nu kärlek på nytt.
Här stå vi på toppen af jorden,
Vi söner af yttersta Norden,
Till gräns ha vi brusande sjön,
Vår granne är eviga snön,
Och alla vi bedja: försvinnen
Ur häfden, j blodiga minnen!
Och alla vi helsa en tid
Af ljusnande lycka och frid.
Vårt stamträd till gudarne räcker
Och yfviga grenar det sträcker
Till folk, som i leende ro
Vid fjellet och sjöarne, bo.
Det breder sin grönskande fana
Kring Nore och Svea och Dana:
Väl kronan är klufven itu,
Men frisk är dock roten ännu.
Ty säg, om ej alla vi känne
Hur genom de grenarne trenne
Till ådrorna strömmar en saft
Af helsa och ungdom och kraft.
Vårt band nu ej tiden kan lossa:
Skall våldet med klubban det krossa?
Vi svara ett dundrande nej,
Vid Thor och vid Odin och Frey.
Se, högarne grönska derute!
Nu tätt till hvarann vi oss slute
Och svärja vår framtid en ed
Vid solen, som glömmer gå ned. —
Välkomna från sunnan och vester
J kära, j firade gäster!
Välkomna till vänskapens tjäll
Från ö och från lund och från fjell!
Välkomna till Uppsvea-slätten!
Här blomstrar än Ynglinga-ätten,
Och Fyris har ännu en våg
För jublande vikingatåg.
Na sannas den gyllene sägen,
Som Havamal gömde, att vägen
Är gen till en vän, till en bror,
Hur långt än i fjerran han bor.
Studentkårens ordförande hr Esaias Edqvist
besteg nu öfversta trappsteget till Gustaf. II
Adoslf obelisk och välkomnade härifrån gä-
sterna, nedkallande tillika den högstes väl-
signelser öfver mötet, genom följande tal:
Jublande helsar Sveas ungdom, Sveas folk den
efterlängtade stund välkommen, då j, bröder från
Kristiania, Köpenhamn och Lund stån vid målet
för edert vikingatåg, den högtidliga stund, som med
uppfyllelsens fröjd. kröner en förhoppning, den kära-
ste vi närt under dagar, månader och år, stunden
som fört eder, våre bröder, till vår sida, ivår öppna
famn, till vårt trofasta, broderliga hjerta. Då i for-
domtimma Nordens söner med vårens lockande vindar
drogo ut på vikingatåg, för att söka sin anings, sin
längtans förlofvade land, var det ett ungt folks än-
nu unga otämda kraft, som bröt sig nya, obekanta
banor, ett ungt folks mäktigt öfversvällande känsla ,som
utan bestämdt syfte, utan medvetet mål med ungdom-
ligt öfvermod 3fventyrligt sväfvade ut ivida verlden,
egande sin förnöjelse och sin lust i det ungdomligt
friska välbehaget att brottas med faran, att pröfva den
okufvade styrkan på okända och derföre underbara
föremål, obekymrad om utgången, likgiltig för allt
utom hjeltemodet,. bragden och äran. Men tiderna
vexla och med dem vexla äfven menniskors lynnen,
menniskors tankar, planer och sträfvanden. Den vi-
kingaskara, :som -dennå sommar -stält tåget till Fyris
minnesrika strand, till Uppsvearnes gamla konunga- :
stad, har icke kastat sig ut på öfverdådiga, äfven-
tyrliga företag, der utgången kunde vara oviss, hen-:
nes mål är icke obestämdt och sväfvande, hon vetl.
hvad hon åsyftar, hvad hon vill, vet hvad hon söker,
och hon vet äfven, denna vikingaskara, att hvad hon
söker det skall hon finna, hon vet att hon går till
mötes icke några okända, i ett anadt fjerran oredigt
skimrande öden, utan en ungdom, som lefver och
lågar för samma tanke, samma handling, som hon
sjelf, tanken om nordens enhet, handlingen för de
skandinaviska folkens innerliga, genomgripande för-
brödring; hon vet att hon går till mötes ett folk,
som är henne väl bekant, som bjuder henne det dyr-
baraste-det eger: en vänskap, som ialdrig hycklar,
en trohet, som aldrig sviker, en förtröstan. på den
gemensamma sakens rätt och framgång, som aldrig
vacklar, huru hotets åskor än dåna, en kärlek, som
vet med sig, att han i sig sjelf har sitt dif och
sin lycka. I sanning bröder! det är mycket vi: hafva
att bjuda eder; vi hafva att bjuda eder silfver och
guld oeh ett förlofvadt land, men silfret är den skim-
rande glädjetåren i vårt öga, guldet är vårt broder-
hjertas heliga offer af kärlek, och det för!ofvade lan-
det är den öppna brodersfamnen: Till det landet bjuda
vi eder välkomna, träden der in, gören eder der för-
trogna, måtten j der finha eder väl, måtten i lära att
alltmer och mer älska detsamma! ty i samma mån
detta sker, i samma mån är den stora tanken om
nordens enhet en verklighet; det stora arbetet för
denna enhet en seger; och en bragd är då utförd,
inför hvilken den af vunna slagtningar, af grusade
fästen, af störtade troner, åf inkräktade kejsardömen
förbleknar till ett intet, en andens fria bragd, som
står i frid och ljus inför Guds eget öga.: Till denna
bragd ären j utgångne, för den ären j utrustade med.
vapen, för den hafven j undfått riddarslaget, för den
hafven j kommit till oss, hel derföre eder ankomst,
hel-den strid j gån att utföra, hel den seger j gån
att fullborda, hel detta möte mellan sönerna från
skandinaviens fyra universiteter! Måtte verldarnes
Gud sträcka sin skyddande och välsignande hand öf-
ver detsamma och öfver nordens folk.
EA
—
RA RAR AR NRA
Den; allvarliga sängen, talet. och främst
sjelfva ögonblickets gripande betydelse, gjorde
det djupaste intryck. Det var i den gryende
morgonväkten en stund af djupt och ödmjukt
allvar och tillika af förhoppningsfull glädje.
Man skildes derefter åt, och gästerna öf-
verlemnades hvar åt sin värds omsorg. På
stadens värdshus voro tables dhöte anordna-
de kl. 3 på morgonen, då tåget åtskildes.
RR ARR RA
Gårdagens fester i Upsala.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Upsala, den 13 Juni (i dag) på morgonen.
I går, torsdag, användes förmiddagen huf-
vudsakligen till beseende af stadens märkvär-
ligheter. Företrädesvis syntes domkyrkan
och biblioteket ådraga sig främlingarnes all-
männa uppmärksamhet, men äfven de öfriga
samlingarne besågos af dem som genom nå-
got särskilt studium voro benägna dertill.
Klockan omkring 2 e. m. samlades man
RR AR