OP HOUC UTC BISLA , al HlU PESICLIAL AVI UTRETT derifrån belägna gästgifvaregården.;: Oaktadt den sena timman, helsades likväl det festliga tåget af talrika damer med ett ymnigt blomsterregn. När tåget omsider stannat i Odinslund, .utdelades och afsjöngs till melodien Jag helIsar dig, fredliga flagga följand: af professor Böttiger författade I HELSNINGSSÅNG I ODINS LUND. Hell sommaren, dagen och stunden, Som samlat i heliga lunden Det käraste Norden har sett, De tre, som nu äro blott ett, Fast bröder, vi skildes, vi stredo, Vi höggos, vi blödde, vi ledo; Men grånade hatet har flytt, Och allt — är nu kärlek på nytt. Här stå vi på toppen af jorden, Vi söner af yttersta Norden, Till gräns ha vi brusande sjön, Vår granne är eviga snön, Och alla vi bedja: försvinnen Ur häfden, j blodiga minnen! Och alla vi helsa en tid Af ljusnande lycka och frid. Vårt stamträd till gudarne räcker Och yfviga grenar det sträcker Till folk, som i leende ro Vid fjellet och sjöarne, bo. Det breder sin grönskande fana Kring Nore och Svea och Dana: Väl kronan är klufven itu, Men frisk är dock roten ännu. Ty säg, om ej alla vi känne Hur genom de grenarne trenne Till ådrorna strömmar en saft Af helsa och ungdom och kraft. Vårt band nu ej tiden kan lossa: Skall våldet med klubban det krossa? Vi svara ett dundrande nej, Vid Thor och vid Odin och Frey. Se, högarne grönska derute! Nu tätt till hvarann vi oss slute Och svärja vår framtid en ed Vid solen, som glömmer gå ned. — Välkomna från sunnan och vester J kära, j firade gäster! Välkomna till vänskapens tjäll Från ö och från lund och från fjell! Välkomna till Uppsvea-slätten! Här blomstrar än Ynglinga-ätten, Och Fyris har ännu en våg För jublande vikingatåg. Na sannas den gyllene sägen, Som Havamal gömde, att vägen Är gen till en vän, till en bror, Hur långt än i fjerran han bor. Studentkårens ordförande hr Esaias Edqvist besteg nu öfversta trappsteget till Gustaf. II Adoslf obelisk och välkomnade härifrån gästerna, nedkallande tillika den högstes välsignelser öfver mötet, genom följande tal: Jublande helsar Sveas ungdom, Sveas folk den efterlängtade stund välkommen, då j, bröder från Kristiania, Köpenhamn och Lund stån vid målet för edert vikingatåg, den högtidliga stund, som med uppfyllelsens fröjd. kröner en förhoppning, den käraste vi närt under dagar, månader och år, stunden som fört eder, våre bröder, till vår sida, ivår öppna famn, till vårt trofasta, broderliga hjerta. Då i fordomtimma Nordens söner med vårens lockande vindar drogo ut på vikingatåg, för att söka sin anings, sin längtans förlofvade land, var det ett ungt folks ännu unga otämda kraft, som bröt sig nya, obekanta banor, ett ungt folks mäktigt öfversvällande känsla ,som utan bestämdt syfte, utan medvetet mål med ungdomligt öfvermod 3fventyrligt sväfvade ut ivida verlden, egande sin förnöjelse och sin lust i det ungdomligt friska välbehaget att brottas med faran, att pröfva den okufvade styrkan på okända och derföre underbara föremål, obekymrad om utgången, likgiltig för allt utom hjeltemodet,. bragden och äran. Men tiderna vexla och med dem vexla äfven menniskors lynnen, menniskors tankar, planer och sträfvanden. Den vikingaskara, :som -dennå sommar -stält tåget till Fyris minnesrika strand, till Uppsvearnes gamla konunga: stad, har icke kastat sig ut på öfverdådiga, äfventyrliga företag, der utgången kunde vara oviss, hen-: nes mål är icke obestämdt och sväfvande, hon vetl. hvad hon åsyftar, hvad hon vill, vet hvad hon söker, och hon vet äfven, denna vikingaskara, att hvad hon söker det skall hon finna, hon vet att hon går till mötes icke några okända, i ett anadt fjerran oredigt skimrande öden, utan en ungdom, som lefver och lågar för samma tanke, samma handling, som hon sjelf, tanken om nordens enhet, handlingen för de skandinaviska folkens innerliga, genomgripande förbrödring; hon vet att hon går till mötes ett folk, som är henne väl bekant, som bjuder henne det dyrbaraste-det eger: en vänskap, som ialdrig hycklar, en trohet, som aldrig sviker, en förtröstan. på den gemensamma sakens rätt och framgång, som aldrig vacklar, huru hotets åskor än dåna, en kärlek, som vet med sig, att han i sig sjelf har sitt dif och sin lycka. I sanning bröder! det är mycket vi: hafva att bjuda eder; vi hafva att bjuda eder silfver och guld oeh ett förlofvadt land, men silfret är den skimrande glädjetåren i vårt öga, guldet är vårt broderhjertas heliga offer af kärlek, och det för!ofvade landet är den öppna brodersfamnen: Till det landet bjuda vi eder välkomna, träden der in, gören eder der förtrogna, måtten j der finha eder väl, måtten i lära att alltmer och mer älska detsamma! ty i samma mån detta sker, i samma mån är den stora tanken om nordens enhet en verklighet; det stora arbetet för denna enhet en seger; och en bragd är då utförd, inför hvilken den af vunna slagtningar, af grusade fästen, af störtade troner, åf inkräktade kejsardömen förbleknar till ett intet, en andens fria bragd, som står i frid och ljus inför Guds eget öga.: Till denna bragd ären j utgångne, för den ären j utrustade med. vapen, för den hafven j undfått riddarslaget, för den hafven j kommit till oss, hel derföre eder ankomst, hel-den strid j gån att utföra, hel den seger j gån att fullborda, hel detta möte mellan sönerna från skandinaviens fyra universiteter! Måtte verldarnes Gud sträcka sin skyddande och välsignande hand öfver detsamma och öfver nordens folk. EA — RA RAR AR NRA Den; allvarliga sängen, talet. och främst sjelfva ögonblickets gripande betydelse, gjorde det djupaste intryck. Det var i den gryende morgonväkten en stund af djupt och ödmjukt allvar och tillika af förhoppningsfull glädje. Man skildes derefter åt, och gästerna öfverlemnades hvar åt sin värds omsorg. På stadens värdshus voro tables dhöte anordnade kl. 3 på morgonen, då tåget åtskildes. RR ARR RA Gårdagens fester i Upsala. (Från Aftonbladets korrespondent.) Upsala, den 13 Juni (i dag) på morgonen. I går, torsdag, användes förmiddagen hufvudsakligen till beseende af stadens märkvärligheter. Företrädesvis syntes domkyrkan och biblioteket ådraga sig främlingarnes allmänna uppmärksamhet, men äfven de öfriga samlingarne besågos af dem som genom något särskilt studium voro benägna dertill. Klockan omkring 2 e. m. samlades man RR AR