Om kommunaianda och kommunal:
författningar ).
II.
Efter nu gällande regeringsforms införande
dröjde det länge innan uppmärksamheten bör-
jade att på ett allvarligare sätt fästas på vig
ten af ett ordnadt kommunalväsen. Vid 1829
års riksdag väcktes väl af grefve J. Hamilton-
förslag om inrättande af ett så kalladt muni-
cipalråd, som skulle utgöras af ståndsvis val-
da ledamöter och ha till föremål att vara
landshöfdingen behjelpliga iutöfningen af den
municipalekonomiska delen af deras embets-
befattning; men då härmed endast åsyftades
en utbildning af länsstyrelsen, innebar detta
egentligen icke något steg till kommunalsty-
relse. Förslaget afstyrktes af ekonoraiutskot-
tet och förföll. Ett vida mera omfattand.
förslag väcktes deremot vid 1834 års riksdag
inom borgareståndet af hr J. Wern; nemli-
en att rikets ständer måtte hos Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, det K. Maj:
täcktes i nåder låta utarbeta förslag till all-
män kommunallag och municipalitetsförfatt-
ning, med fästadt afseende jemväl på ordnan-
det af landtstatens tjenstebefattningar i sam-
manhang dermed, samt att nämde förslag måtte
varda till rikets ständers pröfning vid början
af nästa riks ag öfverlemnadt. Såsom skäl!
för sitt förslag anförde motionären, att er
väl ordnad kommunalstyrelse vore en slag:
medborgerlig uppfostringsanstalt, som bord
lifva nationalandan, utbilda praktisk skicklig-
het för behandling af allmänna ärenden, samt
lägga grund till ett nytt, mera ändamålsen-
ligt reprebentationssätt och en mindre köst
sam förvaltning. Lag- och ekonomiutskotter
hemstälde i anledning häraf, att ständerna
måtte anhålla, det K. Maj:t ville infordra sak-
kunnige mäns yttranden om lämpligaste sät-
tet för införandet af en ordnad och samman-
hängande kommunal- och municipalstyrelse
samt derefter vidtaga de åtgärder, som kunde
finnas förenliga med nationens behof och
framskridande bildning. Detta utskottens be-
tänkande bifölls af alla fyra stånden, hvilket
föranledde en rikets sländers skrifvelse af den
24 Juli 1834, hvaruti nämde anhållan fram-
stäldes. Men denna rikets ständers underdåniga
anhållan föranledde likväl icke veterligen nå-
gon åtgärd från regeringens sida. Emeller-
tid hade vid samma riksdag äfven flera mo-
tioner blifvit väckta om förändrig i 1817 års
bristfälliga sockenstämmoförfattning. De näm-
de utskotten förordade i anledning deraf och
ständerna beslöto en anhållan om utarbetan-
de af förslag till en författning i detta afseende
både för städerna och landet, antingen genom
komiterade för kyrkolagens öfverseende eller
genom andra sakkunnige män. Regeringen
föredrog det förra, och följden blef, att kyr-
kolagskomiten afgaf förslag till förordning om
sockenstämmor och kyrkeråd, hvaruti ingen-
ting annat intogs än hvad som ansågs till-
höra kyrkolagstiftningen, under det fattig-
vårdskomiten åter i sitt derom afgifna för-
slag endast afsåg sockenstämmor på landet.
den rikets ständers skrifvelse af den 9 Fe-
bruari 1835, som uttryckte förenämde an-
hållan, synes regeringen således icke hafva
lemnat tillbörligt afseende, enär de förbål-
landen, hvarpå rikets ständer hufvudsakligen
påkallat uppmärksamhet, äro af båda komi-
teerna i det närmaste förbisedda.
En af kyrkolagskomitåns ledamöter, pro-
fessor Bergfalk, hade emellertid enligt ett vid
förslaget fogadt särskilt yttrande ansett den
hittills kända sockenstämman böra delas i
tvenne, en för kyrkliga och en för icke kyrk-
liga angelägenheter, hvarvid i den ena kyr-
koherden skulle vara sjelfskrifven ordförande,
men ordföranden i den andra utses genom
val. Detta förslag upptogs vid 1840 års riks-
dag inom ridderskapet och adeln af hr Emil
von Troil såsom egen motion, hvarjemte inom
samma stånd motioner i kommunalfrågan väck-
tes:af hbrr .v. Rosen och v. Moltzer samt inom
borgareståndet af hr Weern, hvilken bland
annat yrkade, att alla de stadganden i all-
männa lagen och alla särskilta författningar,
som - kunna hindra kommunalstyrelsers infö-
rande; måtte varda efter behof upphäfda eller
förändrade, till undanrödjande af nämde hin-
der. Sedan lag- och ekonomiutskotten med
anledning häraf såväl utarbetat förslag till
lag om sockenstämmor i riket utom Stock-
holms stad samt om. sockennämder för landet,
som ock i sammanhang härmed och såsom
en fortsättning deraf framstält ett förslag; inne-
fattande stadganden om häradsförvaltnings-
nämder och länsnämder, afläts,- efter åtskilli-
ga jemkningar och förändringar i förenämde
förslag; en rikets ständers skrifvelse, hvaruti
yttrades, att man: ej ville föreslå något be-
stämdt angående fullständigt ordnade kommu-
nalstyrelser, att man egentligen borde syssel-
sätta sig med, ordnandet af folkundervisnin-
gen, sundhetsvården och, fattigförsörjningen:
såsom de vigtigaste föremål för kommunal-
lagstiftning, samt att hvad för öfr gt vore af
nöden kunde uppdragas åt sockennämden. Det
var i: anledning af. det. förslag till lag om
sockenstämmor och sockennämd, hvilket stän-
derna härvid afgåfvo, som den ännu gällande
bristfälliga. sockenstämmoförordningen af den
28 Augusti 1843 utfärdades.
I grefve Spens vid samma riksdag afgifna
reservation emot konstitutionsutskottets repre-
sentationsförslag finner man äfven ett full-
ständigt utarbetadt förslag till länsnämders
införande, hvilket. väl icke då föranledde nå-
gon vidare åtgärd, men likväl mäktigt bidrog
att göra saken till föremål för en allmännare
uppmärksamhet.
Vid 1844 års riksdag förblef kommunal-
frågan helt och hållet hvilande. Vid 1847
års riksdag förekommo endast förslag, som
afsågo smärre detaljer i sockenstämmans or-
ganisation. Ett utarbetadt förslag om läns-
nämder afgafs .vid den derpå följande 1850
af grefve Ugglas, hvilket afstyrktes af ekonomi-
utskottet. Emot detta afstyrkande afgaf pro-
fessor Carlsson inom utskottet en utförligt
motiverad reservation, hvaruti han erinrade,
att en kommunalförfattning för landskapen
icke .hos oss vore något nytt, utan endast