Om kommunaianda och kommunal: författningar ). II. Efter nu gällande regeringsforms införande dröjde det länge innan uppmärksamheten började att på ett allvarligare sätt fästas på vig ten af ett ordnadt kommunalväsen. Vid 1829 års riksdag väcktes väl af grefve J. Hamiltonförslag om inrättande af ett så kalladt municipalråd, som skulle utgöras af ståndsvis valda ledamöter och ha till föremål att vara landshöfdingen behjelpliga iutöfningen af den municipalekonomiska delen af deras embetsbefattning; men då härmed endast åsyftades en utbildning af länsstyrelsen, innebar detta egentligen icke något steg till kommunalstyrelse. Förslaget afstyrktes af ekonoraiutskottet och förföll. Ett vida mera omfattand. förslag väcktes deremot vid 1834 års riksdag inom borgareståndet af hr J. Wern; nemlien att rikets ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det K. Maj: täcktes i nåder låta utarbeta förslag till allmän kommunallag och municipalitetsförfattning, med fästadt afseende jemväl på ordnandet af landtstatens tjenstebefattningar i sammanhang dermed, samt att nämde förslag måtte varda till rikets ständers pröfning vid början af nästa riks ag öfverlemnadt. Såsom skäl! för sitt förslag anförde motionären, att er väl ordnad kommunalstyrelse vore en slag: medborgerlig uppfostringsanstalt, som bord lifva nationalandan, utbilda praktisk skicklighet för behandling af allmänna ärenden, samt lägga grund till ett nytt, mera ändamålsenligt reprebentationssätt och en mindre köst sam förvaltning. Lagoch ekonomiutskotter hemstälde i anledning häraf, att ständerna måtte anhålla, det K. Maj:t ville infordra sakkunnige mäns yttranden om lämpligaste sättet för införandet af en ordnad och sammanhängande kommunaloch municipalstyrelse samt derefter vidtaga de åtgärder, som kunde finnas förenliga med nationens behof och framskridande bildning. Detta utskottens betänkande bifölls af alla fyra stånden, hvilket föranledde en rikets sländers skrifvelse af den 24 Juli 1834, hvaruti nämde anhållan framstäldes. Men denna rikets ständers underdåniga anhållan föranledde likväl icke veterligen någon åtgärd från regeringens sida. Emellertid hade vid samma riksdag äfven flera motioner blifvit väckta om förändrig i 1817 års bristfälliga sockenstämmoförfattning. De nämde utskotten förordade i anledning deraf och ständerna beslöto en anhållan om utarbetande af förslag till en författning i detta afseende både för städerna och landet, antingen genom komiterade för kyrkolagens öfverseende eller genom andra sakkunnige män. Regeringen föredrog det förra, och följden blef, att kyrkolagskomiten afgaf förslag till förordning om sockenstämmor och kyrkeråd, hvaruti ingenting annat intogs än hvad som ansågs tillhöra kyrkolagstiftningen, under det fattigvårdskomiten åter i sitt derom afgifna förslag endast afsåg sockenstämmor på landet. den rikets ständers skrifvelse af den 9 Februari 1835, som uttryckte förenämde anhållan, synes regeringen således icke hafva lemnat tillbörligt afseende, enär de förbållanden, hvarpå rikets ständer hufvudsakligen påkallat uppmärksamhet, äro af båda komiteerna i det närmaste förbisedda. En af kyrkolagskomitåns ledamöter, professor Bergfalk, hade emellertid enligt ett vid förslaget fogadt särskilt yttrande ansett den hittills kända sockenstämman böra delas i tvenne, en för kyrkliga och en för icke kyrkliga angelägenheter, hvarvid i den ena kyrkoherden skulle vara sjelfskrifven ordförande, men ordföranden i den andra utses genom val. Detta förslag upptogs vid 1840 års riksdag inom ridderskapet och adeln af hr Emil von Troil såsom egen motion, hvarjemte inom samma stånd motioner i kommunalfrågan väcktes:af hbrr .v. Rosen och v. Moltzer samt inom borgareståndet af hr Weern, hvilken bland annat yrkade, att alla de stadganden i allmänna lagen och alla särskilta författningar, som kunna hindra kommunalstyrelsers införande; måtte varda efter behof upphäfda eller förändrade, till undanrödjande af nämde hinder. Sedan lagoch ekonomiutskotten med anledning häraf såväl utarbetat förslag till lag om sockenstämmor i riket utom Stockholms stad samt om. sockennämder för landet, som ock i sammanhang härmed och såsom en fortsättning deraf framstält ett förslag; innefattande stadganden om häradsförvaltningsnämder och länsnämder, afläts,efter åtskilliga jemkningar och förändringar i förenämde förslag; en rikets ständers skrifvelse, hvaruti yttrades, att man: ej ville föreslå något bestämdt angående fullständigt ordnade kommunalstyrelser, att man egentligen borde sysselsätta sig med, ordnandet af folkundervisningen, sundhetsvården och, fattigförsörjningen: såsom de vigtigaste föremål för kommunallagstiftning, samt att hvad för öfr gt vore af nöden kunde uppdragas åt sockennämden. Det var i: anledning af. det. förslag till lag om sockenstämmor och sockennämd, hvilket ständerna härvid afgåfvo, som den ännu gällande bristfälliga. sockenstämmoförordningen af den 28 Augusti 1843 utfärdades. I grefve Spens vid samma riksdag afgifna reservation emot konstitutionsutskottets representationsförslag finner man äfven ett fullständigt utarbetadt förslag till länsnämders införande, hvilket. väl icke då föranledde någon vidare åtgärd, men likväl mäktigt bidrog att göra saken till föremål för en allmännare uppmärksamhet. Vid 1844 års riksdag förblef kommunalfrågan helt och hållet hvilande. Vid 1847 års riksdag förekommo endast förslag, som afsågo smärre detaljer i sockenstämmans organisation. Ett utarbetadt förslag om länsnämder afgafs .vid den derpå följande 1850 af grefve Ugglas, hvilket afstyrktes af ekonomiutskottet. Emot detta afstyrkande afgaf professor Carlsson inom utskottet en utförligt motiverad reservation, hvaruti han erinrade, att en kommunalförfattning för landskapen icke .hos oss vore något nytt, utan endast