månadernas sparpenningar. Jag hoppas att
ni skall finna detta hem i er smak och god-
hetsfullt gilla: de mått och steg jag tagit.
Ni finner uti en liten koffert, i ett af rum-
men, köpebrefvet och alla de öfrige nyck-
larne, hvilka blifvit ditlagde af er trogne tje-
nare Guglielmi.
Då läsningen var slut, släppte Crillon bref-
vet; Esperance och han betraktade hvarandra
en stund stillatigande.
Det vore väl fan ! utropade Crillon slutli-
gen, tror ni på historien. :
Ja visst ... och hvarför icke? svarade
Espårance och betraktade den lilla cicelerade
nyckeln.
Nå, kanhända, . . som sagdt, hvarför icke . . .
gatan de la Cericaie ligger icke långt häri-
från . . . det måste vara bakom gatan de Les-
diguieres, hvarest Zamet har sitt hotell... ni
vet, Zamet, den italienske financieren.
Jag vet, sade Espårance, skulle ni ha
lust . .. ä och å hus!
Att gå och se på ert hus!... ja visst, ja
brinner af otålighet. J dan
Så låtom oss då gå, herr chevalier.
Min hatt och min värja! ropade hjelten
med stentorsstämma ; se så, fort framåt, har-
nibieu! , . .
IL
Glädje och fester.
Gatan de le Cerisaie gränsade på ena sidan
till gatan du petit Muse, på den andra till en
del af arsenalen, och parallel med gatan Saint
Antoine, afskars den i dess högra hörn, af
den lilla gatan Lesdiguisres, hvarest den rike
financieren Zamet åt sig låtit uppresa ett ho-
tell, hvars praktfullhet allmänt omtalades.
Detta i dag nästan försvunna qvarter vi-
sade år 1594 många rester af forntida storhet