STOCHHOLMNM, den 9 Jun.
Vi återkomma till det af komiterade hrr
Skogman, Karström och Schwan uppgjorda
förslag till ny tulltaza.
Komiterade hafva härvid utgått ifrån ena-
handa åsigt, som på senare tider gjort sig
gällande hos rikets ständer och som nu jem-
väl omsider synes hafva vunnit sympatier hos
regeringen, nemligen ätt det länge här i
Sverge hyllade prohibitivsystemet måste öfver-
gifvas. Detta system har ledt och måst leda
till ett konstladt fördyrande af hvad till lif-
vets uppehälle och beqvämlighet hörer; men
oaktadt alla förbrukarens-försakelser och upp-
offringar, har det likväl visat sig, att syste-
met icke befrämjat näringarnes. tidsenliga ut-
veckling och icke heller på samhället i dess
helhet utöfvat det helsosamma inflytande man
deraf lofvat sig. Då emellertid kapitaler och
arbetskrafter genom lagstiftningen erhållit en
viss industriel riktning, som icke: utan orätt-
visa och stora enskilta förluster kunde plöts-
ligen lemnas åt sitt öde, hafva komiterade
gillat den varsamhet, som vid beträdandet af
den nya banan blifvit beträdd, och den komi-
teråde fortfarande ansett böra följas såsom en
förmedlande öfvergång från det äldre systemet.
Vid tillämpningen hafva komiterade ansett
wllskatter böra borttagas å alla sådana födo-
ämnen och förnödenheter, hvilka afse fyllandet
af de oundgängligaste behofven för alla samhälls-
klasser och företrädesvis för dem, som redan
funnits böra fritagas från direkt beskattning.
Uppmärksamheten har dervid blifvit fästad
vid den sanningen, atttullskatten å dessa ar-
tiklar träffar behofvet af förbrukningen, allde-
les oberoende af brist eller öfverflöd på till-
gångar, med hvilka dettå behof måste till-
fredsställas, äfvensom att de arbetande klas-
serna i alla fall tillskjuta sin andel i tullbe-
villningen ej mindre vid förbrukningen af
sådane utländska varor, som, ehuru de icke
kunna hänföras till de för massan oundgäng-
liga, likväl antagit egenskap af förnödenhets-
artiklar, såsom kaffe, socker, kryddor, t m.
fl., utan äfven för sinä beklädnadspersedlar,
hvilka, ehvad de äro införskrifna eller till-
verkade inom landet, blifva till priset beroen-
de af den åsatta tullafgiften.
I öfrigt Hafva komiterade iakttagit enahan-
da grundsats, som följes vid den direkta be-
skattningen, nemligen att endast vinsten af
egendom eller rörelse bör beskattas, och då
all vinst är produkt af arbete, följer deraf,
att tullafgifterna böra bestämmas högre eller
lägre i den mån varorna, som införas, äro
mer eller mindre bearbetade. Härigenom er-
hålles en allmän giltig. grund för den till
förädlingsnäringarnes befrämjande medgifna
tullfrihet för råvaror och beredningsämnen, hvil-
ka antingen alls icke, eller till myckenhet och
godhet endast otillräckligt frambringas in-
om landet.
Vid behandlingen af frågan om de särskilta
tullsatserna hafva komiterade ansett någon
viss procent af mer eller mindre bearbetade
varuklassers värde böra tagas till grund för
beskattningen, samt för ett rättvist bestäm-
mande häraf sorgfälligt sökt förskaffa sig alla
erforderliga och tillgängliga upplysningar, och
i sådant hänseende rådfört sig såväl med id-
kare af fabriker och handtverkerier som med
handlande, hvilka sysselsätta sig med inför-
seln af utländska tillverkningar.
Beträffande utförselafgifterna, så utgöra dessa
en beskattning på den inhemske producenten
utöfver hvad han skolat till statsverket betala
i mån af vinsten å sin rörelse, saratär tillika
ett band, hämmande den del af landets rörel-
se, hvarmed införde utländska varor skola
betalas. Komiterade hafva således mer och
mer inskränkt utförselafgifterna till endast så-
åane artiklar, hvilkas qvarhållande inom lan-
det helt och hållet eller för vidare förädling
ansetts böra genom lagstiftning regleras.
2 Komiterade öfvergå derefter till tulltazeför-
slagets formella beskaffenhet.
I detta afseende hafva komiterade bibehål-
lit den alfabetiska ordningen i taxan, men der-
vid ansett jemväl de tullfria varorna böra i
sjelfva taxan upptagas, i stället för den sär-
skilta förteckning derå, som nu finnes taxan
bilagd. I likhet med norska taxans uppställ-
ning, har tfullvärdeskolumnen blifvit utesluten.
Den har nemligen hitills varit behöflig en-
dast för beräkning af afgifter till städerna,
nederlagsrekognition och böter i konfiskations-
mål. De förstnämde skulle likväl enligt ko-
miterades förslag upphöra. Nederlagsrekog-
nitionen kunde framdeles beräknas till viss
procent å tullbeloppet, och den genom kon-
fiskerade varors lagliga besigtning och vär-
dering utrönta värdesumman läggas till grund
för bötesansvaret, hvilket dessutom hittills, i
anseende till de oftast för höga tullvärdena,
ej sällan blifvit vida drygare än lagen afsett.
Till åtlydnad af kongl. förordningen den
3 Februari 1855 om rikets mynt, hafva tull-
satserna i förslaget blifvit utsatta i öretal;
men för att lätta jemförelsen med hvad förut
varit erlagdt, har i särskilt kolumn det mot-
svarande talet tillika utförts i rdr sk. rst.
Qvantiteterna för tullberäkningen hafva blifvit
lämpade efter hvad kongl. stadgan om mått
och vigt af den 31 Januari 1855 bestämmer.
Komiterade hafva tillika uppgjort en högst!
upplysande tablå, i hvilken uti särskilta ko-
lumner är utfördt: a) det afgiftsbelopp (tull-,
handels- och sjöfarts- samt tolags-afgifter)
hvarje vara drager, hvarvid likväl tolagen i
allmänhet blifvit beräknad såsom utgående
öfver hela riket med 2 procent å införda öch
procent å utförda varors tullvärde; b)sam-
vara tullsats uti norska tulltaxan, efter
ÖL AA Ra I FE MY