heten komplettera tänkandet; i de högre frågor-
na, rörande de gudomliga tingen, kan förhållan-
det ej vara annorlunda. Begreppet är känslans ljus,
men känslan är begreppets underlag och näring. En
högre erfarenhet fordras således, om någonting posi-
tift skall vetas om gudomliga ting. Men en sädan
högre erfarenhet låter ej tänka sig utan genom Guds
uppenbarelse.s
Och dermed erkänner Geijer sig hafva så
till vida öfvergifvit filosofin (han kallar Tho-
rild en filosofisk eller ofilosofisk bekännelse),
att han anser henne utan anslutningen till
den kristna uppenbarelsen ej kunna föra till
några tillfredsställande resultater. Den för
tänkare af alla åsigter högst lärorika skriften
öfvergår derpå till framställningen af Geijers
uppfattning utaf kristendomen, en uppfattning,
som, med hänsigt till hans tankar om tre-
enighetsläran, såsom bekant är, ådrog honom
en tryckfrihetsprocess (se band. 5, e. 309—329),
ur hvilken han dock utgick frikänd.
(Forts. följer.)
———LL— !