DEN SKÖNA GABRIELLA ),
AUGUSTE MAQUET.
FEMTE DELEN.
IL
I ansende till en skråma.
Hästarne fördes fram, italienarne pelsade
å sig sina dubbla kappor, och den lilla så-
na ökade karavanen begaf sig åter å väg.
Hvarje gång, som den tacksamma bega0-
ras fot eller axel kunde komma i någon slags
beröring med Espårances, förlorade hon al-
drig detta tillfälle, och hennes ögon lemnade
ej ett enda ögonblick den blonde ynglingen,
medan den stackars Concino å sin sida an-
tingen helt filosofiskt drömde, eller också lugnt
beundrade landskapets skönhet.
Italienskan frågade Espårance om tusen
olika saker, hvilka frågor han alltid besva-
rade med en belefvad ädlings hela artighet.
Men då hon ibland från estetiken skickligt
öfvergick till politiken, blef han kallare.
Hon talade om konungen — den unge man-
nen uttömde sig i loford öfver den ädle mo-
narken. Hon frågade efter Henriks gamla
hustru, den öfvergifna Margaretha af Valois.
Esperance berättade hvad han visste.
Derifrån förde hon samtalet på konungens
nya passion för fru de Liancourt, hvilket
ämne isynnerhet syntes intressera henne, ty
hon frågade flera gånger, huru djup konun-
gens böjelse kunde vara för denna favorit,
och om det förmodades. att denna eld skulle
räcka länge.
) Se A. B. n:o 54, 56, 57, 59, 60, 62— 68, 7n, 74,
15—78, 81—90, -92, 100, 102, 103, 105—108, 110,
112—114, 116—119 och 122—130,