vw STOCKHOLM, dea 6 Juni, Utrikes Korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) London den 29 Maj. Vigtizaste tilldragelsen sedan mitt sista bref är en tämligen oansenlig, offentliggörandet af Bazancourts verk om Krimfälttåget. På grund af den nya uppfinning, som deri göres, att blifva en stor fältherre utan att lemna sin kammare, kommer det just ej att göra epok. Men det sätt, på hvilket engelsmännen deri bedömas, har här gjort ett ganska djupt intryck, så föga pressen än talar derom. Bazancourt, som redan under vintern mäste ha arbetat på boken och erhållit materialier dertill ur kejsar Napoleons kabinett, frånsäger engelska armen alla andra egenskaper, än det personliga modet, och vältrar ansvaret för! olyckorna samt för belägringens långvarighet på Raglans egensinne och bristande insigt. I militäriska kretsar är man högst förbittrad, och efter hvad jag hört, är man sysselsatt att förbereda ett genmäle. Emellertid har den uppretade sinnesstämningen redan flere gånger gifvit sig luft i Times. Ännu denna morgon innehöll denna tidning en artikel om de franska hemliga sällskapernas omfattning och verksamhet, hvilken slutar med denna hånande fråga: Hvilken sakernas ställning efter ett sjuärigt förtryck? Hvilket släende bevis, att den 8. k. starka regeringen, att denna sansvariga och med alla tvångsmedel utrustade regering icke förmår komma till rätta med sidenväfvare, smedgesäller och vingårdsmän ? Jag är för öfrigt långt ifrån att på grund af sådana småtvister vilja sluta till en förestående upplösning af alliansen. England har sväljt vida mer än detta, emedan det behöfver Louis Napoleon, och skall, så länge det behöfver honom, hålla god min vid allt, så mycket mer som de af Bazancourt blottade förhållandena blott i de högre samhällsklasserna blifva kända och förstådda. iötHora kabinetterna i närvarande ögonblick i sjelfva verket stå till hvarandra, är en hemlighet, hvars uppdagande i sista hand är at söka uti den engelska pressen. Må man t. ex. aktgifva på den omständigheten, att Ti-! mes alldeles icke yttrat någonting om fördraget af den 13 April. Hvad som i andra blad säges om dess tillkomst är förmodanden, och i allmänhet osannolika förnodanden. Den ryska diplomatien skulle ha en mycket trög fattningsgåfva, om hon efter förhandlingarne i Wien icke skulle blifvit uppmärksam på möjligheten af ett sådant separatfördrag, och hennes agente. skulle ha illa betjenat henne, om hon hade funnit sig öfverraskad genom afslutandet. Äfven de omdömen, som i den engelska pressen blifvit fälda öfver fördraget. äro tögst otillfredsställande, Så vidt jag vet, har intet enda blad föstat uppmärksamheten derpå, att hvarje kränkning at pariserfredens stipulationer skall betraktas såsom en casus belli, och att pariserfreden innehåller en mängd stipulationer, som icke äro riktade mot Ryssland, utan pålägga Porten förpliktelser. Separatfördraget kan alltså leda till ganska oväntade kombinationer, synnerligast i Donaufurstendömena. En annan punkt, i hvilken många trådar sammanlupit till en knut, är Italien. Sardineka regeringens nyligen offentliggjorda depeseher hafva bekräftat hvad jag berättade för längre tid sedan, innan ännu protokollerna voro publicerade. Sardinien befarar sig skola förlora allt inflytande hos det nationella partiet i Italien, om det genom kriget ej skall ha ernått någonting annat än äran att ha varit med om fredens undertecknande. Äfven tillvaron af betänkandet öfver Italiens tillstånd medgi ves nu; och det skall inom några fa dagar komma till offentligheten. Engelska kabinettets svar på sardinska regeringens nödrop är ännu icke bekant, men jåter lätt ana sig. Lord Lynahurst har på Clarendons begäran tagit tillbaka sitt förslag om en diskussion rörande sakernas tillstånd på italienska halfön, och Morning Post, har i går återupprepat det gamla osmakliga talesättet, att ingenting kan göras för italienarne, emedan de ännu icke äro mogna för friheten. — Grefve Orlow undvek att yttra sig om Italien. emedan ingenting fanns föreskrifvet derom i hans instruktioner. Vi vilja dock erinra oss, att Italiens carbonari en gång ville göra hertigen af Leuchtenberg till konung af Italien, och att deras förslag i Petersburg ej blef ogunstigt mottaget. Mazzini hade förlidet år härstädes råkat i ett tidningskrig ned Urquhart och andre, hvilka förebrådde honom att han söker med rysk hjelp befria Italien. Han gaf derpå den undvikande förklaringen, att han äfven af Ryssland skulle mottaga penningar i ändamål att göra Italien fritt. Denna förklaring återfinnes i ett bref af den 22 September förlidet år, aftryckt i Schefield Free EEE.