vw
STOCKHOLM, dea 6 Juni,
Utrikes Korrespondens.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
London den 29 Maj.
Vigtizaste tilldragelsen sedan mitt sista bref
är en tämligen oansenlig, offentliggörandet af
Bazancourts verk om Krimfälttåget. På grund
af den nya uppfinning, som deri göres, att
blifva en stor fältherre utan att lemna sin
kammare, kommer det just ej att göra epok.
Men det sätt, på hvilket engelsmännen deri
bedömas, har här gjort ett ganska djupt in-
tryck, så föga pressen än talar derom. Ba-
zancourt, som redan under vintern mäste ha
arbetat på boken och erhållit materialier der-
till ur kejsar Napoleons kabinett, frånsäger
engelska armen alla andra egenskaper, än det
personliga modet, och vältrar ansvaret för!
olyckorna samt för belägringens långvarighet
på Raglans egensinne och bristande insigt. I
militäriska kretsar är man högst förbittrad,
och efter hvad jag hört, är man sysselsatt att
förbereda ett genmäle. Emellertid har den
uppretade sinnesstämningen redan flere gån-
ger gifvit sig luft i Times. Ännu denna mor-
gon innehöll denna tidning en artikel om de
franska hemliga sällskapernas omfattning och
verksamhet, hvilken slutar med denna hå-
nande fråga: Hvilken sakernas ställning ef-
ter ett sjuärigt förtryck? Hvilket släende be-
vis, att den 8. k. starka regeringen, att denna
sansvariga och med alla tvångsmedel utru-
stade regering icke förmår komma till rätta
med sidenväfvare, smedgesäller och vingårds-
män ? Jag är för öfrigt långt ifrån att på
grund af sådana småtvister vilja sluta till en
förestående upplösning af alliansen. England
har sväljt vida mer än detta, emedan det be-
höfver Louis Napoleon, och skall, så länge det
behöfver honom, hålla god min vid allt, så
mycket mer som de af Bazancourt blottade
förhållandena blott i de högre samhällsklas-
serna blifva kända och förstådda.
iötHora kabinetterna i närvarande ögonblick i
sjelfva verket stå till hvarandra, är en hem-
lighet, hvars uppdagande i sista hand är at
söka uti den engelska pressen. Må man t.
ex. aktgifva på den omständigheten, att Ti-!
mes alldeles icke yttrat någonting om fördra-
get af den 13 April. Hvad som i andra blad
säges om dess tillkomst är förmodanden, och
i allmänhet osannolika förnodanden. Den
ryska diplomatien skulle ha en mycket trög
fattningsgåfva, om hon efter förhandlingarne i
Wien icke skulle blifvit uppmärksam på möj-
ligheten af ett sådant separatfördrag, och hen-
nes agente. skulle ha illa betjenat henne, om
hon hade funnit sig öfverraskad genom af-
slutandet. Äfven de omdömen, som i den
engelska pressen blifvit fälda öfver fördraget.
äro tögst otillfredsställande, Så vidt jag vet,
har intet enda blad föstat uppmärksamheten
derpå, att hvarje kränkning at pariserfredens
stipulationer skall betraktas såsom en casus
belli, och att pariserfreden innehåller en mängd
stipulationer, som icke äro riktade mot Ryss-
land, utan pålägga Porten förpliktelser. Se-
paratfördraget kan alltså leda till ganska ovän-
tade kombinationer, synnerligast i Donaufur-
stendömena.
En annan punkt, i hvilken många trådar
sammanlupit till en knut, är Italien. Sardin-
eka regeringens nyligen offentliggjorda depe-
seher hafva bekräftat hvad jag berättade för
längre tid sedan, innan ännu protokollerna
voro publicerade. Sardinien befarar sig skola
förlora allt inflytande hos det nationella par-
tiet i Italien, om det genom kriget ej skall
ha ernått någonting annat än äran att ha va-
rit med om fredens undertecknande. Äfven
tillvaron af betänkandet öfver Italiens tillstånd
medgi ves nu; och det skall inom några fa
dagar komma till offentligheten. Engelska
kabinettets svar på sardinska regeringens nöd-
rop är ännu icke bekant, men jåter lätt ana
sig. Lord Lynahurst har på Clarendons be-
gäran tagit tillbaka sitt förslag om en diskus-
sion rörande sakernas tillstånd på italienska
halfön, och Morning Post, har i går åter-
upprepat det gamla osmakliga talesättet, att
ingenting kan göras för italienarne, emedan
de ännu icke äro mogna för friheten. —
Grefve Orlow undvek att yttra sig om Italien.
emedan ingenting fanns föreskrifvet derom i
hans instruktioner. Vi vilja dock erinra oss,
att Italiens carbonari en gång ville göra her-
tigen af Leuchtenberg till konung af Italien,
och att deras förslag i Petersburg ej blef ogun-
stigt mottaget. Mazzini hade förlidet år här-
städes råkat i ett tidningskrig ned Urquhart
och andre, hvilka förebrådde honom att han
söker med rysk hjelp befria Italien. Han gaf
derpå den undvikande förklaringen, att han
äfven af Ryssland skulle mottaga penningar i
ändamål att göra Italien fritt. Denna förkla-
ring återfinnes i ett bref af den 22 Septem-
ber förlidet år, aftryckt i Schefield Free
EEE.