Tiga gestaltens näsa. Denne värdige borgar-
öfficers breda axlar och bastanta mage voro
inklämda.i en: trång gul vapenrock, med bjert
föda och-gröna bandsirater. Han bär dess-
utom ett skinnbarnesk och ett broder idt axel-
gehäng.
Detta - var väl -den löjligaste drägt man
kunde tänka sig, men icke desto mindre fanns
det ögonblick, då den i denna groteska rust-
ning klädde man, genom sina kraftfulla rö-
relser och sin stolta--hållning, plötsligen .ad-
lade hela denna narraktiga maskeradutstyrsel.
- Denne oflicer: marscherade vid sidan af sin
pluton, och strax efter honom gick mägistrats-
ersönten. Just som .de passerade förbi en
sidogata, sprängde en spansk patrull emot dem,
utropande: Que viva? X
Vid- dessa, på ett främmande språk uttalade
ord, var det som om hela den ;lilla borgar-
truppens fått. en ;relektrisk stöt; allas händer
grepo efter. vapnen, allas. bröst vidgades och
allas hufvuden höjde sig med ädel stolthet.
Den spanske chefen utbytte nu lösen med
borgarofficeren; och de begge trupperna fort-
foro att marschera åt olika håll; men innan
spaniorerna aflägsnade sig, vände flera bland
dem sigom, för att beundra dessa borgarsol-
daters militäriska hållning.
Magistratspersonen närmade sig hastigt mi-
listruppens anförare. .
Jag ber er, min herrey, sade han; akta
er, er hållning är för ädel och krigisk...
man kunde känna igen er.
Menar ni det, min bäste herr Langlois,,
svarade den tjocke officeren. ror
Ja visst... och edra soldater senj hvilka
marcherasom kungliga bardister!... Sådant
är, tro mig, onaturligt och osannolikt hos ett
borgargarde. ka fet ;
EDen tjocke officeren kmålog belåtet.
w Flera bland spaniorerna vände sig emp,