Tiga gestaltens näsa. Denne värdige borgaröfficers breda axlar och bastanta mage voro inklämda.i en: trång gul vapenrock, med bjert föda och-gröna bandsirater. Han bär dessutom ett skinnbarnesk och ett broder idt axelgehäng. Detta var väl -den löjligaste drägt man kunde tänka sig, men icke desto mindre fanns det ögonblick, då den i denna groteska rustning klädde man, genom sina kraftfulla rörelser och sin stolta--hållning, plötsligen .adlade hela denna narraktiga maskeradutstyrsel. Denne oflicer: marscherade vid sidan af sin pluton, och strax efter honom gick mägistratsersönten. Just som .de passerade förbi en sidogata, sprängde en spansk patrull emot dem, utropande: Que viva? X Viddessa, på ett främmande språk uttalade ord, var det som om hela den ;lilla borgartruppens fått. en ;relektrisk stöt; allas händer grepo efter. vapnen, allas. bröst vidgades och allas hufvuden höjde sig med ädel stolthet. Den spanske chefen utbytte nu lösen med borgarofficeren; och de begge trupperna fortforo att marschera åt olika håll; men innan spaniorerna aflägsnade sig, vände flera bland dem sigom, för att beundra dessa borgarsoldaters militäriska hållning. Magistratspersonen närmade sig hastigt milistruppens anförare. . Jag ber er, min herrey, sade han; akta er, er hållning är för ädel och krigisk... man kunde känna igen er. Menar ni det, min bäste herr Langlois,, svarade den tjocke officeren. ror Ja visst... och edra soldater senj hvilka marcherasom kungliga bardister!... Sådant är, tro mig, onaturligt och osannolikt hos ett borgargarde. ka fet ; EDen tjocke officeren kmålog belåtet. w Flera bland spaniorerna vände sig emp,