verhopa blott en person med kroppsansträngningar, til
; dess han känner sin kraft uttömd, och förelägg honon
sedan ett svårare själsarbete — du skall snart erfars
att han i sitt närvarande tillstånd är mycket oskick
ligare både i hvad minne och eftertanke beträffar
n han annars vanligtvis plägar vara: Att så öfver
förhåller sig vid sjukdomstillfällen, lära väl de flesiö
af oss hafva erfarit. Kunna nu själskrafterna sänka
enom deprimerande inflytelser på allmänna helso
iillståndet, så måste de väl ock kunna höjas genom
inotsatt inverkan. Om man medgifver mig detta
så förstår man mig äfven, när jag säger att gymna
stiken är eit medel att höja: själskraftens spänstig-
het. Icke behöfver jag- väl härvid påminna om at
man för kroppsöfningarne ingalunda måtillbakasätts
själsodliogen, ty i sistnämde fall :skulle naturligtvis
utvecklingen blifva ensidig, och själslifvet komma att
lida, i stället för att vinna.
Efter hvad jag nu yttrat, hoppas jag att enhvar
lätteligen skall inse hvilka högeligen välgörande in-
flytelser på barnens studier man kan hafva attvänta
ig af goda och tillräckliga gymnastiköfningar. Men
au må det tillåtas mig en fråga:
Hvad har man hittills gjort för den pedagogiska gym-
nastikens fullständiga tillämpning vid våra undervisnings-
verk?
Ehuru i saknad af några närmare uppgifter om
gymnastikens tillstånd vid läroverken, tror jag mig
lock, utan fara för misstag, kunna säga: den peda-
sogiska gymnastiken är långt ifrån att hos oss i all-
mänhet vara i flor. Det är möjligt att vid de flesta
vf våra läroanstalter en så kallad gymnastiksal fin-
aes. Men det är härmed ej nog; ty en sådan sal, in-
redd med en mängd stolpar och stänger, gör ej
mycket till saken — om den ej för ändamålet rätt
begagnas. Om skolbarnen der komma tillsammans ett
par gånger i veckan, för att tumla om efter god-
tycke, kanhända alldeles utan ledning, icke må detta
benämnas gymnastik! Och om äfven, såsom hand-
iedare, en person då finnes närvarande, hvilken man
lar gymnastiklärare eller -lärarinna, men som till-
fventyrs föga begriper i detta maktpåliggande kall,
nat än kanhända att efter en viss slentrian, utan
gon urskiljning om barnens olika natur, sjukdoms-
lag (t. ex. anlag för bråck, hjertfel, höftsjuka, sned-
t 0. 8. v.), låta dem öfva sig alla på lika sätt —
som vore de blott rörliga machiner, gutna i en
h samma form och alla af samma gods — icke
kan sådant betraktas hvarken såsom tillräckligt eller
ens oskyldigt! Sådant torde dock förekomma.
Jag ber att man noga måtte lägga märke till
följande:
Det är lätt att stärka barn med gymnastik, men det
ir äfven lätt att med gymnastik skada dem.
Icke nog kan jag derföre fästa uppmärksamheten
vid vådan af att låta barn gymnastiseras utan sorg-
fällig urskiljning, och utan att man låtit dem ge-
romgå läkarens mönstring; ty jag tror mig ej öfver-
Irifva, då jag säger att af 50 så kallade friska barn
skall man vid en nogare granskning finna kanske
:nda till 10, hvilka, till följd af sjukdomsanlag,
vöra skiljas från deltagande i de vanliga öfningarne
eh underkastas en särskilt behandling, så framt man
;j vill äfventyra att se dem taga skada af samma
dedel, som gifver de andra förökad helsa och styrka.
Så står det nu i verkligheten till med det upp-
växande slägtet, att en stor del af dem måste be-
raktas såsom patienter. Derföre, då jag nu prisar
symnastiken såsom ett oumbärligt medel för de un-
sas helsa, måste jag ock varna för dess orätta bruk.
än i sig sjelf god sak har ingen farligare fiende,
in sitt eget missbrukande.
Måtte den dag icke vara allt för aflägsen, då man
år se gymnastiken ingå såsom en vigtig länk iupp-
ostringens kedja; då den — i olikhet med hvad som
mu vid mången uppfostringsanstalt eger rum — blif-
er ansedd för något mer än blott ett barnsligt tids-
ördrif, med hvilket man, liksom af eftergifvenhet,
åter de stackars barnen roa sig några få gånger i
eckan, så länge skolterminen räcker; och då den,
dlad med allt det allvar, som den goda saken kräf-
er, blifver bevakad af landets läkarekår, såsom ett
f de ädlaste medlen till slägtets upprätthållande!
Jet är i ungdomsåren, som helsans säde skall utsås;
et är i ungdomens kroppsöfningar, som vi skola söka
en förnämsta källan för den mognade ålderns kraft,
et är i ungdomens dagar vi skola beredas så, att
i ännu in i ålderdomen kunna vara unga.
SNORRES: