verhopa blott en person med kroppsansträngningar, til ; dess han känner sin kraft uttömd, och förelägg honon sedan ett svårare själsarbete — du skall snart erfars att han i sitt närvarande tillstånd är mycket oskick ligare både i hvad minne och eftertanke beträffar n han annars vanligtvis plägar vara: Att så öfver förhåller sig vid sjukdomstillfällen, lära väl de flesiö af oss hafva erfarit. Kunna nu själskrafterna sänka enom deprimerande inflytelser på allmänna helso iillståndet, så måste de väl ock kunna höjas genom inotsatt inverkan. Om man medgifver mig detta så förstår man mig äfven, när jag säger att gymna stiken är eit medel att höja: själskraftens spänstighet. Icke behöfver jagväl härvid påminna om at man för kroppsöfningarne ingalunda måtillbakasätts själsodliogen, ty i sistnämde fall :skulle naturligtvis utvecklingen blifva ensidig, och själslifvet komma att lida, i stället för att vinna. Efter hvad jag nu yttrat, hoppas jag att enhvar lätteligen skall inse hvilka högeligen välgörande inflytelser på barnens studier man kan hafva attvänta ig af goda och tillräckliga gymnastiköfningar. Men au må det tillåtas mig en fråga: Hvad har man hittills gjort för den pedagogiska gymnastikens fullständiga tillämpning vid våra undervisningsverk? Ehuru i saknad af några närmare uppgifter om gymnastikens tillstånd vid läroverken, tror jag mig lock, utan fara för misstag, kunna säga: den pedasogiska gymnastiken är långt ifrån att hos oss i allmänhet vara i flor. Det är möjligt att vid de flesta vf våra läroanstalter en så kallad gymnastiksal finaes. Men det är härmed ej nog; ty en sådan sal, inredd med en mängd stolpar och stänger, gör ej mycket till saken — om den ej för ändamålet rätt begagnas. Om skolbarnen der komma tillsammans ett par gånger i veckan, för att tumla om efter godtycke, kanhända alldeles utan ledning, icke må detta benämnas gymnastik! Och om äfven, såsom handiedare, en person då finnes närvarande, hvilken man lar gymnastiklärare eller -lärarinna, men som tillfventyrs föga begriper i detta maktpåliggande kall, nat än kanhända att efter en viss slentrian, utan gon urskiljning om barnens olika natur, sjukdomslag (t. ex. anlag för bråck, hjertfel, höftsjuka, snedt 0. 8. v.), låta dem öfva sig alla på lika sätt — som vore de blott rörliga machiner, gutna i en h samma form och alla af samma gods — icke kan sådant betraktas hvarken såsom tillräckligt eller ens oskyldigt! Sådant torde dock förekomma. Jag ber att man noga måtte lägga märke till följande: Det är lätt att stärka barn med gymnastik, men det ir äfven lätt att med gymnastik skada dem. Icke nog kan jag derföre fästa uppmärksamheten vid vådan af att låta barn gymnastiseras utan sorgfällig urskiljning, och utan att man låtit dem geromgå läkarens mönstring; ty jag tror mig ej öfverIrifva, då jag säger att af 50 så kallade friska barn skall man vid en nogare granskning finna kanske :nda till 10, hvilka, till följd af sjukdomsanlag, vöra skiljas från deltagande i de vanliga öfningarne eh underkastas en särskilt behandling, så framt man ;j vill äfventyra att se dem taga skada af samma dedel, som gifver de andra förökad helsa och styrka. Så står det nu i verkligheten till med det uppväxande slägtet, att en stor del af dem måste beraktas såsom patienter. Derföre, då jag nu prisar symnastiken såsom ett oumbärligt medel för de unsas helsa, måste jag ock varna för dess orätta bruk. än i sig sjelf god sak har ingen farligare fiende, in sitt eget missbrukande. Måtte den dag icke vara allt för aflägsen, då man år se gymnastiken ingå såsom en vigtig länk iuppostringens kedja; då den — i olikhet med hvad som mu vid mången uppfostringsanstalt eger rum — blifer ansedd för något mer än blott ett barnsligt tidsördrif, med hvilket man, liksom af eftergifvenhet, åter de stackars barnen roa sig några få gånger i eckan, så länge skolterminen räcker; och då den, dlad med allt det allvar, som den goda saken kräfer, blifver bevakad af landets läkarekår, såsom ett f de ädlaste medlen till slägtets upprätthållande! Jet är i ungdomsåren, som helsans säde skall utsås; et är i ungdomens kroppsöfningar, som vi skola söka en förnämsta källan för den mognade ålderns kraft, et är i ungdomens dagar vi skola beredas så, att i ännu in i ålderdomen kunna vara unga. SNORRES: