Han måste hänga :.. pustade spanioren. Nej, nej, sade Zanglois, denne olycklige var, liksom jag och alla dessa, på gatan när roklamationerna utdelades; och om han begått ett brott genom att mottaga detta blad, äro vi alla skyldige till samma brott: Ja, ja, skreko tusentals oroliga röster. Och då böra vi hänga allihop, fortsatte den djerfve embetsmannen. Det skulle vara allt för många galgar,, sade Brissac, hvilken hviskade i hertigens af Feria öra: . Vi måste släppa denne man, ty annars skall folket med våld befria honom. Demonios I stammade spanioren, utom sig af raseri, Den stackars mannen är fril ropade Brissac, hvars ord nästan alldeles öfverröstades af den hänryckta mängdens jubelrop. Hvarföre läste ni upp den fördömda proklarsationen ?... Hela detta tumult bar uppkommit derutaf, sade spanioren. Och hvarföre skulle jag icke läsa den högt, då ändå alla läst den i smyg?... tro mig, hertig, ni tager pariserbefolkningen orätt; ge sjelf, med hvilken förtjusning hela denna massa omringar den befriade borgaren för att i triumf återföra honom till hans stackars hustru och barn... der finnas öfver tjugo tusen starka armar, kom ihåg det, min herre. Hertigen svarade ingenting, utan vände sig mot hertiginnan, till hvilken han sade: Medgif att allt detta är i hög grad sällsamt, eller hvad menar ni min hertiginna ? Härefter följde emellan de begge bundsförvandterna ett lifligt, ehuru med låg röst fördt samtal, hvilket dock ingalunda syntes utfalla till herr de Brissacs fördel. Denne kände sitt högra ben sakta vidröras af borgmästaren Langlois, som tilltalade honom med dessa ord: !