:r obekant, kunna försök. med särskilta, gödningsbe-
ståndsdelar lemna ett medel att få veta fältets be-
skaffenhet och tillvaron hos detsamma af. andra göd-
aingsbeståndstielar. Om t. ex. fosforsyrad kalk be-
ännes verksam, d. v. s. befrämjar ett fälts afkast-
ding, så är sådant ett tecken att denna beståndsdel
saknades der förut, eller endast fanns deri otillräck-
lig mängd, under det att på alla andra icke var nå-
zon brista Om åter någon annan nödvändig bestånds-
lel hade. fattats, så skulle den fosforsyrade kalken
icke visat någon verkan. .
42. Samtliga jordmånsbeståndsdelarnes samver-
san, under en gifven tid, beror på de atmosferiska
växtnäringsmedlens medverkan under samma tid.
43. De atmosferiska växtnäringsmedlens. verkan,
ander en gifven tid, beror på jordmånsbeståndsde
larnes medverkan under samma tid; finnas jordmåns-
seståndsdelar i nödig mängd och af tjenlig beskaf-
renhet, så står växternas utveckling i förhållande
:äll mängden af de erbjudna och upphemtade at-
nosferiska vextnäringsmedlen. Mängden och beskaf-
fenheten af de mineraliska vextnäringsmedlen och
frånvaron eller närvaron af fysiska hinder samt de-
ras. verksamhet, ökar eller minskar antalet och mas-
san af de på en gifven jordyta odlade vexterna.
Den bördiga jordmånen hemtar, medelst de på den-
samma befintliga vexter, ur atmosferen mera kol-
syra och ammoniak, än den magra; inhemtandet
står i förhållande till bördigheten och begränsas
blott genom gränsen för atmosferens halt af kolsyra
och ammoniak.
44. Under lika tillgång på atmosferiska vextlig-
hetsvilkor, står skörden i direkt förhållande till de
gzenom gödningen påförda mineraliska vextnärings-
medlen.
45. Vid lika telluriska vextlighetsvilkor står skör-
den i direkt förhållande till de ur atmosferen och
jordmånen tillgängliga atmosferiska vextnäringsme-
del. När till de i jordmånen befintliga och verk-
samma mineraliska vextnäringsmedlen tillsättes kol-
syra och ammoniak, så förökas jordmånens bördighet.
På föreningen af de telluriska och de atmosferiska
vextlighetsvilkoren och på deras samverkan, i riktig
mängd, under behörig tid och af tjenlig beskaffen-
het, beror afkastningens belopp. g
46. -Tillförseln af en större mängd atmosferiska
vextnäringsmedel (medelst ammoniaksalter, humus),
in luften sjelf erbjuder, förökar de i jordmånen be-
fintliga mineraliska vextnäringsmedlens verksamhet.
Härigenom kan, af samma yta, möjligen skördas
lika .mycket : på ett år, som på två år utan detta
äfverskott.
47. Bördigheten hos ena på mineraliska vextnä-
ringsmedel rik jordmån kan icke ökas genom ytter-
ligare tillförsel af samma slags mineraliska vext-
aäringsmedel.
48. Bördigheten hos en på atmosferiska vexinä-
ingsmedel rik jordmån kan icke ökas genom ytter-
ligare tillförsel af samma slags atmosferiska vext-
näringsmedel.
49. Af en på mineraliska vextnäringsmedel rik
jordmån. kunna, under en eller flera årgångar, rika
skördar hemtas medelst påförning och inblandning
ensamt af ammoniak eller humus, utan all tillsats
af de från jordmånen genom skördarne borttagna
beståndsdelarne. Varaktigheten af denna fortsätta
afkastning beror då på tillgången och beskaffenhe-
af jordmånens mineraliska beståndsdelar. Men
fortfar användandet af samma odlingssätt, så uttöm-
mes slutligen de sistnämde, och jordmånen blir
mager.
50. Skall jordmånen i detta fall återbekomma
sin ursprungliga bördighet, så fordras att de genom
de fortsatta skördarne bortförde mineraliska be-
ståndsdelarne åter ersättas jordmånen fullständigt.
Har ett fält lemnat skördar i tio år, utan att få er-
sättning för de jordmånsbeståndsdelar, som med sam-
ma skördar borttagits derifrån, så måste det erhålla
tio gånger den borttagna beståndsdelsmängden, före
utsädet till den elfte årgången, så framt det skall
vinna förmågan att under tio följande årgångar
lemna ett lika antal skördar.
Dessa 50 grundsatser — anmärker författaren —
stå i sammanhang med en enda, nemligen den, att
vexternas grodd, utveckling ech näring bero på uppta
gandet af vissa ämnen, som genom sig sjelfva och sin
mängd yttra en viss verkan; och denna verkan står,
inom vissa gränsor, i direkt förhållande till deras massa
och i omvändt förhållande till de motstånd, som hindra
deras verkan. Från denna utom allt tvifvel stående
grunsats låta de öfriga 50 grundsatserna härleda
sig; så snart man i stället för mängdbeloppen in
sätter uttrycken: bördighet, afkastning, skörd, 0. 8. v.
Jordbruket är för närvarande underkastadt ett bin-
der, som obemärkt spärrar vägen för allt hvad ve-
tenskapen må lara; detta hinder är vezelbruket. Landt-
mannen kan icke odta hvad han borde eller företrä-
desvis kunde vilja odla, utan nödgas beså en stor
del af sin öppna jord med sådana vexter, som ej
bafva annat ändamål, än att, genom mellankomsten
af en honom besvärlig och omedelbart föga af-
kastande ladugård, anskaffa den gödsel, hvilken for-
Iras til! frambringande af hans säljbara landtbruks-
alster. Bit stort värdebelopp af jordutrymme, af ar-
bete och kapital uppslukas af dessa lefvande dyng-
abriker. Ländtmannens enda, vår tids landtbruks-
retenskap värdiga problem, är att utbyta vexelbruket
not en omvexling af tjenliga gödningsämnen, genom
wilken han kommer i tillfälle att, på hvart och ett
if sina fält, odla blott de vextslag, hvilkas afsättning
ir honom förmånligast: allt efter hans o!ika ställning
ch olika syften. Huru oändligt enkla skulle ej
andtmannagöromålen blifva, om det lyckades honom
utt på samma åker utan ombyte odla samma vextslag!
Hvad de flesta jordbrukare tå med landthus-
rållningsvetenskap svänger sig kring de oklara be-
sreppen, att vissa vexter rikta och skona, att andra
natta och utmergla jorden! Jag vet icke om och huru
idt man nalkats det vetenskapliga målet, hvilket
nåbända ej står att uppnå och tilläfventyrs ej är
ika tillgängligt för hvar och en, i följd af lokala
örhållanden; men vigten af hvad vetenskapen-härom
ärer: den fullkomliga vissheten om de särskilta göd-
ingsbeståndsdelarnes verkan, och deras beskäf-
enhet och form, i deras omvexling efter jordens geo-
ogiska och klimatiska beskaffenhet — denna vigt kan
cke uppskattas för högt. Man skulle kunna vara
nålet ett godt steg närmare, om man till väl öfver-
änkta försök i denna riktning bade användt en ringa
el af de stora summor, som årligen samlas af landt-
ushållningssällskaper och som i allmänhet bortslö-
as titan bestämdt eller bestämbart resultat. Besinnar
nan — för att stanna vid några praktiska exempel
nom mitt fädernesland — att hvitbetsfabriken i Wag-
imsel årligen bringar 600,000 kalisalter i han-
eln, hvilka hemtas ifrån hvitbetsfälten i Baden,
tan att ersättas, och att man i Nordtyskland, är ut
r in, med tillhjelp af guano, skördar ed oerhörd
nassa potatis, endast till bränvinsbränning, under
et att potatisfälten icke få någon annan ersättning
ör de med potatisskördarne bortförda jordmånsbe-
tåndsdelarne, än hvad guanon kan ifmehålla, så kan
ran omöjligen sväfva i tvifvel öfver dessa fältsslut-
ga tillstånd. Förrådet af de omsatta jordmånsbe-
tåndsdelarne må vara huru stort som he!st: uttöm-
gt är det likväl.
NORGE.
Anlända norska blad gå till 26 Maj.
Vieckonungen kommer att gifva företräde
varje torsdag kl. Y förmiddagen. — Den 22
faj gaf f. dl ståthållaren hans excellehs Lö-
enskjold en fest för vicekounngen. Det
äges att den från Amerika återvändande hr
ibbern skall bli ett slags föredragande hös
icekonungen i diplomatiska mål, hvaremot
an icke alls kommer att befstta sig med
andets inre angelägenheter. Den 27 skulle
iraknannngan afraca för nit none PELLE