de begge värjorna och började otåligt, med ögonen fästade på motståndarens minsta rörelser, att gå baklänges utför trappan, På detta sätt anlände de till en lång sandad korridor, uti hvilken en angenäm svalka berrskade. Dagern; som inträngde genom de små gluggarne, kastade ett matt sken öfver de gamla murarne. fe vr Medgif, utropade Pontis, att man ej kan finna eh mera förtjusande tillflyktsort! .. Till höger och venster höja sig de mörka murarne, och dörren, som ni ser der borta, hvars list är försedd med jerngaller, leder troligtvis till någon vinkällare. Fört till verket! utbrast la Ramee. Men denna korridor är för trång, våra värjer komma att vidröra murarne vid hvarje parering. Ett eget leende krusade Pontis läppar. Åh, den är nog bred för det som jag ämnar göran svarade han. Låtom oss först mäta våra Värjor. Hvilka formaliteter1 utropade la Ramee vred, Det ser nästan ut, som om ni ville. vinna tid... se der, mät sjelf!5 Med dessa ord räckte han värjorna åt Pontis, som häftigt kastade dem åt sidan. Hvad gör ni? frågade la Ramee förskräckt, pik Inbillar du dig verkligen att jag skulle draga min värja emot en us) ing sådan som du ! utropade Pontis med förändradt ansigtsut tryck, Tredubbla dumhufvud!derför att jag sade att du var en snillrik man, följde du med mig hit... Åsna! förstod du då ej att jag hade något i sinnet? ... Säg, har du din knif på dig2 — i Tig, eller jag ropar på hjelp! Försök, om du kan! röt Pontis, blixtsnabbt omfattande hans strupe och fastnaglande honom vid väggen.