så är följande manipulation ytterst beqväm.
Blifver den lilla smulan tryckfrihet eller nå-
got annat resultat af marsrevolutionen oläg-
ligt för någon regering, söm ej har mod att
sjelf undanrödja det, så vänder hon sig till
förbundsdagen, hvilken, dess talrika ferier :af-
räknade, alltid har ett villigt öra. Hafva icke
Österrike och Preussen just då något schack-
drag att göra för egen räkning, så blir för-
slaget upphöjdt till beslut och utgår såsom
sådant öfver de tyska länderna. TI ständer-
församlingarne taga visserligen klagomålen
och interpellationerna angående förbundsda-
gen ingen ända, men ministern förklarar med
en axelryckning, i betraktande af förbunds-
beslutens tvingande natur; hvarje öfverlägg-
ning vara tid och penningödande, motstån-
det fåfängt, och dermed är saken afgjord.
Väl äro alla tyska stater, med undantag af
Österrike, till namnet konstitutionella; väl är
det klart, att förbundsförsamlingens absoluti-
stiska beslut, för hvilka det dessutom i de
vigtigaste fall fordras röstenhällighet, icke
kunde komma till stånd, om ej de konstitu-
tionella regeringar, hvilka hemma ej visa sig
vara annat än verkställare af en främmande
vilja, sjelfva röstat för dessa beslut. Men då
de tyska ständerförsamlingarne, äfven-om de
finge träda i förbindelse. sinsemellan för att
gemensamt gå till grunden med saken, redan
zenom principen för sin sammansättning och
tr valen, hvilka dessutom. beherrskas af em-
detsmännen, vanligen åt regeringen lemna en
majoritet för alla politiskt farliga frågor, eller,
t händelse de någongång skulle glömma sig,
zenast blifva upplösta, så är och blir det en
mallkomligt säker metod attifråga om vägran
2f politiska reformer och genomdrifvandet af
reaktionära åtgärder summariskt, vända sig till
iörbundsdagen. Femtio år härefter lärer man
knappt finna troligt, att konstitutionella stater
I sista instansen varit underordnade icke de
vanliga faktorerna i konstitutionel lagstiftning,
regering och ständer, utan ett embetsmanna-
kollegium, som uteslutande egt att handla ef-
ter kabinettsorder.
j För Österrike och Preussen i synnerhet har
förbundsdagen icke betydelsen af en förman,
jptan blott-och bart af ett förkläde. Då med
undantag af härnadstågen emot borgerlig fri-
het icke ett enda ämne kan nämnas, hvaruti
le båda stormakterna ha samma politik, så
erbjuder förbundsdagens. mekanism, ett särde-
;es dugligt och flitigt begagnadt medel att,
atan att behöfva på ett ohöfligt sätt direkt
afslå motståndarens propositioner, låta dem så
länge diskuteras, ända tills de blifvitantingen
förlegade, eller ombildade på ett sätt, som
tillintetgjort syftemålet. Så gick.det förlidet
år med de österrikiska propositionerna i den
vsterländska frågan; af de på wienerkonferen-
serna uppstälda fyra punkternas antågande; af
vestämmandetaf en casus belli blef på Preussens
bedrifvande ingenting annat än en lika onyt-
tig som kostsam krigsrustning, om hvilken
man var fullkomligt oviss, mot hvilket håll
den skulle riktas. För de små staterna är
detta balanceringssystem naturligtvis.. ganska
önskvärdt; värfningen efter-deras röster för-
höjer deras vigt, och inbringar dem här och
der återtjenster.
Förbundsdagen blir, såsom vi redan an-
märkt, endast då för inhemska . frågor satt i
rörelse, när de vanliga husmedlen ej mera
förslå. Men Tysklands bistånd är af den art,
att man utan den ringaste öfverdrift skulle
kunna göra följande påstående: om i dag inom
hvilken tysk stat som helst hela konstitutionen
skulle upphäfvas, -så behöfde. derföre icke ett
halft kompani soldater ditsändas; allt förblefve
lugnt. Ty den missaktning. konstitutionerna
finna hos det fåtaliga, nu mäktigare partiet,
kan svårligen vara större än den misskredit,
i hvilken, just till följd af det nämde förhål-
landet till förbundsdagen pappersgarantierna
nu stå hos befolkningarne. Hvem vill väl
göra sig mödan att ens studera t. ex. alla ok-
irojeringarne och revisionerna af. der preussi-
ska kartan, oberäknadt de faktiska -kränknin-
garne af samma karta? Hvartill tjenar en för-
fattning, om man ej i nödfall får med väp-
vad hand försvara den emot angrepp, ja om
man icke ens är isbesittning af denna väpnade
hand? Skulle den gällande jagtlagen icke be-
haga en hertig af Nassau, och vägrar landt-
dagen den åsyftade revisionen, så gör man
sig ej ens det besvöret att köra bort landtda-
gen och sörja för en medgörligare -kammare.
Nej, det faller sig vigare och pikantare ät
kassera lagen och sätta i dess ställe en ny af
egen uppfinning. - Alldeles på samma sätt har
den hannoverska adelsministeren nyligen de-
kreterat vallagens afskaffande och ersättande
med en reaktionär, Dessa krärkningar af den
offentliga moralen ha isynnerhet under de se-
näre åren så ofta förnyats, att man ej längre
öfverraskas deraf. Den monarkiska princi-
pen, hvars höga användbarhet just ligger i
dess dunkelhet, är den formel, som meddelar
absolution för alla politiska förbrytelser.
För tänkande menniskor är det visserligen
klart, att furstarne ej kunde bättre iakttaga
sitt eget intresse, än om de ville bevisa de
gällande grundlagarne en fullkomlig, om ock
endast formel, aktning. I verkligheten för-
lorade de derigenom ingenting; ty de tyska
författningarne äro så spaka, att regeringarne
med något tålamod och klokhet nästan alltid
skulle kunna genomdrifva sina afsigter, isyn-
nerhet i betraktande af folkets godmödighet,
Kvilket alltid-är- så tacksamt för en vänlig be--
handling. Men om man i dess ställe uti dag-
liga exempel ställer -folket för- ögonen sin
missaktning för lagarne och sin onda vilja,
hvaraf skall väl då tron--på möjligheten, ja
sanningen af den konstitutionella monarkien
hämta näring? Skall väl denna författning och