att vi skola offra gods och blod för italienarnes förtryckande och befästandet af ett hatadt främmande välde i det land, wo die Citronen blähn, som vår Goethe säger. Belgiska frågan, hvarom jag sena t nämde, är, att döma efter yttre skenet, undanröjd. Men i verkligheten förestå ännu i denna angelägenhet många episoder, som på det högsta måste intressera alla tidningar, som ej äro klädda i lakejrock. Ty hvad som vederfarits Belgien, förestår äfven den oberoende pressen på andra ställen. Kladderadatsch skall till exempel nyligen ha fått ett slags varning, emedan den framstält kejsar Napoleon såsom en barnsköterska, med prinsen på armen. Preussiska regeringen vill naturligtvis icke afsäga sig begagnandet af franska polisens medel emot pressen. Hr v. Manteuffel var ju vid pariserkongressen grefve Walewskis bästa sekundant emot Belgien! Man måste således, då Frankrike tämligen lyckades i första anfallet, och aptiten; som bekant är, ofta blir lika mycket retad som stillad genom att äta, vara beredd på en vidare bonapartistisk propaganda, åtföljd: af några milda: polismessiga öfvertalningskonsters Vi hoppas, att i länder, der tryckfriheten hör till frihetens palladier och eger ett segare bestånd, regeringarne bättre skola hålla stånd emot de franska ingifvelserna, än som skett i Brässel, oafsedt den ytliga demonstrationen i kammaren. Redan förut har jag meddelat er, att den belgiska klerikala ministeren befinner sig på återtåg för den walewskiska hotelsen och nästkommande November vill föreslå representationen införandet af tidningsstämpel och artiklarnes undertecknande, välförståendes om den efter de i Juni föreståehde valen ännu är i lifvet. Men detta är innu icke allt. Vi erhålla från Bräössel några upplysningar om tilldragelserna bakom de politiska kullisserna, som jag skyndar ati meddela. Såsom konung Leopolds förtrogne befinner sig, som bekant är, sedan längre tid furst Chimay i Paris. Denne till katolska partiet hörande herres ställning vid sidan af den officiella belgiska beskickningen hade aldrig blifvit riktigt klart definierad. Man vet likväl, att han, full af sjelfförtroende, ofta på egen hand gjort politik. Det försäkras nu, att då klagormålen iParis öfver belgiska pressens så kallade tygellöshet blefvo högljudt framställda, furst: Chimay förtroligt erinrade, att Frankrike blott behöfde vid något tillfälle högt yttra sitt missnöje för att stärka belgiska regeringen och möjliggöra tryckfrihetslagens modifikation. Efter det berömda: jamais! (alårig!) af ministern Vilain XIV i belgiska deputeradekammarens plenum :den 7 Maj, hotåde ni Frankrike med upptäckandet af denna furst Chimays förtroliga uppmuntran. Ministeren förskräcktes och förklarade i Monitören, att hr Vilain XIV blott sagt, att författningen icke skulle blifva förändrad, hvilket likväl icke hindrade en förändring af tryckfrihetslagen! Så ser det ty värr ut bakom den politiska teatern. Följande drag är alltför betecknande för den franska uppfattningen, att jag skulle undanhålla detsamma. Man , måste veta, att många belgiska tidningar, deribland radikala, erhålla ett understöd af civillistan, med vilkor, att de icke angripa kungliga familjen. I ett så kalladt republikanskt blad har anfall på hertiginnan af Brabant nyligen blifvit gjordt, emedan det understöd, som varit äfven denna tidning tillförsäkradt, blifvit för en tid innehållet. Då nu år 1852 ett samtal om belgiska pressen föreföll emellan en hög person i Frankrike och en belgisk statsman, yttrade den förre till ministern, att man visste, att de belgiska tidningarne få penningar för att icke angripa konung Leopold, och om man gåfve dem något mera, så skulle de väl äfven lemna Frankrike i fred... Detta kan bevisa, att den belgiska polemiken för närvarande icke är inspirerad endast af fala intressen; ty eljest skulle det väl icke ba varit svårt att bringa ett par arma republikanska tidningar, om hvilka frågan egentligen är, till tystnad. Frankrike beklagar sig öfver den belgiska juryn. Dess agenter skrifva och säga (äfven här i diplomatiska kretsar), itt franska regeringen icke kan låta hänskjuta idningarne till jurymännen, emedan de ovilkorligen frikänna, och Frankrike sålunda komner att inför Europa stå såsom dömdt. Men lervid förbiser man, att det såg annorlunda ut under fördna regeringar, till exempel unler Ludvig Filips första bättre år, och att på ien tiden eit tämligen godt förhållande egde um emellan den fria belgiska pressen och regeringen i grannstaten. För att nu undanrödja klagomålen, måste således Frank ändra sin egen styrelse. Då det icke vill, kanske icke kan detta, så angriper det gravnländernas konstitution. Så har ock frågan af den europeiska oppositionen blifvit uppfattad, ch deraf kommer dess enhälliga motstånd. Krigsrätten skåll bafva dömt hr v. Rochow. hr v. Hinckeldeys mördare, till 5 ärs fästningsfängelse, och konungen skall hafva faststält utslaget. GE. ense — K. Maj:t har, enligt Posttidningen, uppå derom gjord ansökning, beviljat chefen för sjö Odena IR AA OTTO TT.